Efter den utmärkta 438 dagar tog jag tag i en bok som jag inte minns hur den kommit i min ägo, eller om den bara är till låns, i värsta fall är det en julklapp och någon är just nu i dens läsande stund irriterad över att jag otacksamt glömt varifrån En storm kom från paradiset kom. Ack ja, så det kan bli. Hursomhelst visar det sig vara ännu en bok om människor som råkar illa ut, utsätts för övergrepp, dumhet, förhör, sätts i urinstinkande celler, skadar sig, tar slut. Huvudperson är P., som är författarens pappa och kort sagt sägs boken handla om dennes liv och gör det med den äran. En nyttig bok för oss alla att läsa; en sannolik osannolik historia säkert inte olik den historia många andra som de senaste decennierna kommit till Sverige har att berätta. Långt från ”ekonomiska flyktingar”. Snarare ofrivilliga flyktingar som kastats ut ur sina liv och tvingats bli något som inte fanns på deras karta. Utöver allt detta är boken synnerligen välskriven. Anyuru är också poet och det märks i det vackra språket. Läsrekommendation. George Harrison.