För sisådär 20 år sedan vägrade fortfarande majoriteten vinmänniskor i södra Frankrike inse att något måste ske om näringen inte skulle slås ut. Hemmamarknaden konsumerade allt mindre och de ofta usla vinerna var svåra att sälja på exportmarknaden, där Nya Världen drog fram som en stormvind. Ett kooperativ inte långt från mina hemtrakter avskedade sin nytillsatte VD då denne i samband med årsstämman dristade sig till att säga ”Konsumenten anpassar sig inte längre till oss, vi måste anpassa oss till konsumenten och göra viner som marknaden vill ha”. Ett halvt dussin år senare insåg så gott som alla över en natt att något måste göras. Kort sagt var vinnäringen i kris. Detta ledde till en självuppfyllande negativ spiral, där de flesta hängde med huvudet och mest gick runt och lipade om hur eländigt allt var och hur hemsk omvärlden blivit. Ur denna nödvändiga katarsis kom så den Sydfranska revolutionen. Det fanns producenter som satsat och gjort kvalitet redan för revolutionen och som gjort det med stor framgång, både på hemmamarknaden och på export. Det som hände för cirka tio år sedan då den verkliga revolutionen inleddes var att även de sömnigaste kooperativen tog sig i kragen och började ett förändringsarbete. Idag kan vi alla ta del av utvecklingen; Sydfrankrike, särskilt Languedoc-Roussillon, tillhör sedan länge världens mest intressanta och spännande vinområden. Vid sidan om alla små revolutioner på den lilla producentens nivå har flera spektakulära satsningar gjorts. En av de mest iögonfallande och spännande investeringarna är Viavino i den lilla orten Saint-Christol. Här har miljoner och åter miljoner plöjts ner i en imponerande anläggning med restaurang, vinbutik, flera provrum, konferenssalar, en ”pedagogisk” vinodling, utomhusteater och mycket mer – ni som har barn ska veta att även detta finns med i planeringen i form av en lekplats där ni kan dumpa ungarna medan ni roar er på eget håll. Läs mer här. Four Tops.
Etikettarkiv: mas becha
Prowein 2013 & Radiohead
Dags att summera årets upplaga av vinmässan Prowein i Düsseldorf – en mässa som går från klarhet till klarhet och som, även om Vinexpo fortfarande är större, utvecklats till Europas viktigaste ”wine fair”. Cirka 4500 utställare och över 44 000 besökare i år – alla fokuserade på någon form av affärsmässigt utfall; något som inte är självklart på alla mässor, vilka lika gärna i första hand kan handla om social gemenskap och relationsbyggande. Mycket bra organisation. Resumé av vad vinfierat sprang på och känner ett oemotståndligt behov av att dela med sig av: Bästa smutten: Comtes de Champagne rosé 2005 (Taittinger). Näst bästa smutten: Comtes de Champagne 2004. Bästa bekräftelsen (är två): 1. Charles Perez och Mas Bécha, ekologisk Côtes-de-Roussillon-villages, mycket alkohol och ändå oerhört fräscht och disciplinerat, 2. Birgit Braunstein, biodynamisk Burgenland, väldigt rena, snygga och eleganta viner, till och med rent qvevrivin som kostar mer än skjortan dock, å andra sidan gör hon en fantatsisk Pinot Blanc för ingenting. Bästa tjatsegern: Maria Ponzi och hennes Ponzi-viner (Oregon) – äntligen kommer vi att få se dem i Sverige (kommer i höst), har tjatat på henne i åratal, men vinerna har alltid varit slut. Bästa måste-bara-till-Sverige-nu: Les Frères Couillaud och deras absolut outstanding, i pytteupplagor gjorda, Muscadet-viner från Château de la Ragotière, har dessutom en utmärkt, billig IGP Chardonnay (!) från området. Bästa upptäckt: Vitt baserat på Roussanne från Clos Bagatelle i Saint Chinian. Bästa nyheten för Sverige: Provade Pircas de Liguai från Perez Cruz, ett nytt, riktigt bra höghöjdsvin gjort på svindyra Liguai-druvor och som i juni kommer att försvinna på en gång när 1200 flaskor släpps för 169 sek, tro mig… Bästa kompisen: Miguel Merino, som krängde inte bara sina övriga viner utan framförallt vårt gemensamma kärleksbarn Mazuelo de la Quinta Cruz (MDLVX) i Rioja-montern. Bara det sista var värt resan. Radiohead.