Det finns ingen anledning att orda mer om saken än att bara rakt av kräva ett förbud mot högröstpratare i offentlig miljö! De sitter på allmänna färdmedel som tåg och flyg, de dyker upp på bänkar i lugna ekosystem, på akuten, som ett irriterande bakgrundsljud när tunnelbaneföraren försöker tala om vad namnet på nästa station är, de drar sig inte ens för att gå på gatorna och utgjuta sig i sina fåfänga försök att höras över hela jordklotet på en och samma gång och utan tekniska hjälpmedel. Ett utmärkande drag för de här offentliga högljudspratarna, eller röstblottarna som deras diagnos mer korrekt bör benämnas, är att de i 97 % av fallen är män och att de alltid har med sig någon ynklig, sannolikt underordnad stackare, som tvingas sitta eller gå bredvid och då och då nicka instämmande alltmedan högröstprataren mal på om allt från gummipackningarna i ett nytt båtbygge via var i världen X befinner sig i talande stund till lika mystiska som ointressanta och oändliga historier om någon meningslös händelse i röstblottarens liv. Vi försöker skölja våra öron rena med lite Nude.