Fick en fråga om det här med natur- vs skruvkork och om vinet alls får syre via den sistnämnda. På det hela taget är detta, jag ber frågeställaren om ursäkt, en aning okunnigt (ja, det är förstås därför man frågar) och, faktiskt, oftast betydelselöst. Så här är det med syret: 1. En producent kan ge sitt vin syre före en buteljering, enklast sker detta genom att vinet flyttas från ett kärl till ett annat. 2. Vidare kan man i samband med buteljering av misstag få med eller medvetet se till att få med mer eller mindre syre i vinet/faskan. 3. Slutligen kan man välja att suga ut syret mellan vinet och flaskans topp, eller avstå från att göra det. 4. Med detta sagt är det ganska uppenbart att vinet kan få syre att ”leva och utvecklas på” oavsett förslutningen. 5. Många väljer att styra syret på det här viset och att sedan försöka försegla så syretätt som möjligt, t ex det ”gamla” sättet med naturkork och vax. 5. Använder man skruvkapsyl, eller för den delen glaskork, får man definitivt ingen kontakt mellan vätskan och förslutning under förutsättning att man lagrar vinet stående. Det är en fördel då naturkork, som i de flesta fall bör vara i kontakt med vinet för att torka långsammare, på sikt ger en liten doft och smak åt vinet. 6. Det finns olika kvaliteter av skruvkapsyl och de ger, i likhet med vissa syrefasta tankar, ibland upphov till reduktioner (alltså beror inte reduktionerna enbart på att det skulle vara alltför syrefattigt pga skruvkapsylen). 7. Även vin med skruvkapsyl utvecklas och mognar, men under förutsättning att buteljen lagras stående får man aldrig den där ”mognadstonen” som man ibland får av naturkorken i form av smak och doft av naturkorken, därför uppfattas skruvkapsylsviner ofta som fräschare över tid. 8. Många skruvkapsyler börjar läcka med tiden. Så ska man verkligen långtidslagra på skruvkapsyl behöver man lacka/vaxa även de topparna.