För bara några veckor sedan exploderade Koktebel i ett färgsprakande och lustfyllt folkliv. Vägen genom den lilla staden tog irriterande lång tid för ortsborna och de trötta semesterföräldrarna med sina skrikande ungar i baksätet. Strandpromenaden var fylld av krimskrams, nakna ölmagar, kommers, skepparmössor, tatuerade biceps, fliflopar, damer som mot en smärre ersättning lät dig fotograferas med deras minigris respektive apa, sång, musik, bad, obegriplig ukrainska, ryska och i förekommande fall lettiska, damer i lika meningslösa som genomskinliga draperingar över baddräkter och bilringar, muntra skämt, lekande barn, gatumusikanter, glada tillrop, vittofflor, förväntan och hysterisk semesterkänsla. Nu har Koktebel med blixtens och åskovädrens hastighet gått i vinterdvala och lär väl inte vakna förrän i maj eller juni nästa år. Strandpromenaden är på strandpromenaders höstliga och vintriga vis vackert vemodig, där den grått och tvekande tar ett steg ut i det allt kallare och aggressivare havet. Genomfartsvägen är så tom att den ekar och så gott som varenda affär och krog har slagit igen. Välkommen tillbaka nästa år.
