Ayrton Senna & Pinyin Studio

Det är 20 år sedan Ayrton Senna gick bort. Slynglarna på den grafiskaBild 5 designbyrån med mera Pinyin Studio i Peking ägnar därför en stor del av sin dagsfärska edition av Pinyin Studio News Magazine åt att på ett lika passande som påpassligt vis tokhylla Ayrton Senna. Här kan ni läsa Pinyin Studio News Magazine och här kan ni se ett exempel på varför Ayrton Senna från tid till annan tokhyllas av alla som har koll på F1. Bonus: Rio Jönssons Senna-artikel i DN förra veckan. (Pinyin Studio News Magazine handlar också om John Bauer, historiens bästa videospel med mera.)

Rush, Rush & Mahogany Rush

Ron Howard tar i filmen Rush sig an F1-säsongen 1976 och rivaliteten mellan Niki Lauda och James Hunt. Hur dåligt kan det inte bli? Men det blir det inte. För F1-fantasten är den här filmen ett obligatorium. Ni andra kan gärna se den också – av lättförklarliga skäl lär ni inte tjusas på samma sätt av vare sig storyn eller det ni ser och hör, men det ni ser och hör och storyn i sig lär ändå vara tillräckligt för att ni ska tycka det här ärNiki Lauda Ferrari 1976 okej eller rent av riktigt bra; välspelat och välgjort och, trots allt, en bra story.  Men som sagt för oss förtappade motorfantaster är det här mumma. Howard, hans skådespelare och övriga inblandade har fått till en rasande bra film, som, så klart, är något överdramatiserad, men inte för mycket, bara så pass att det blir lite mer nerv. Som grädde på moset framställs båda förarna som människor, det vill säga på gott och ont och båda blir, förmodligen helt rättvist, sympatiska och värdiga vinnare. Det enda en som var med på den tiden det begav sig skulle kunnat önska är lite mer om de övriga förarna. Fast vad gör det när allt är så autentiskt gjort att det inte lämnar något i övrigt att önska därvidlag? Nu ser vi fram emot en lika bra film om Ayrton Senna (en till) och sedan en om Jim Clark och en om… Rush – filmen. Rush – bandet. Mahogany Rush.

Lotus – äntligen!

vinifierat älskar att säga ”vad var det jag sa?” så: vad var det jag sa? En tidsfråga innan Lotus skulle vinna F1 igen. Tog mindre än ett år.  Idag vann Lotus och Kimi Räikkönen F1-premiären. Fint. Minner om Senna, Peterson, Clark, Moss och alla fina stunder vi haft tillsammans. vinifierat är lyckligt och firar på bästa sätt (OBS! endast för konnässörerna, nördvarning för er andra) här, härhär, här, här, här och här.Lotus 2013

Lotus! The Raconteurs

Det allra bästa med årets F1-säsong är ändå att Lotus är tillbaka. Äntligen! Clarks, Petersons, Häkkinens, Moss, Hills och många andras stall för att nu inte nämna Senna. Det torde blott vara en tidsfråga innan stallet återigen vinner i F1 och det man kan undra över är om snabbe Räikkönen, uppenbarligen motiverad igen, eller talangen Grosjean ska bli först först över mållinjen. Vi Lotus-fantaster väntar med spänning. The Raconteurs.

Jim Clark, Lotus

Sportsöndag: SuperF1-säsong

En sådan F1-säsong. Igen. Mercedes första stallseger sedan 1955 (var det väl? Fangio som satte dit den segern?) och det är utmärkte Nico Rosberg som kör vinnarbilen och nu, igår, vinner Williams för första gången sedan 2004 och det är det relativt oskrivna kortet Maldenado som kör. Fem lopp, fem vinnare. Har enligt uppgift inte varit en så jämn start på F1 sedan 1983. PS Detta är också ett sätt att sporta till det en söndag i maj.

Senna – filmen

Trots otaliga uppmaningar från Senna-, F1- och filmvänner och rent av TV-rekommendationer, har jag inte sett den hyllade dokumentären om den ändå mer hyllade föraren och människan Ayrton Senna förrän nu och jag blev inte besviken. Serekommendation till er alla, inte bara racingfansen. Bonus: Jeremy Clarkson kommer till insikt och det slutar med att Top Gear gör vågen för Senna. Surfa in på Instituto Ayrton Senna/The Ayrton Senna Foundation och hjälp dina medmänniskor genom att shoppa. En åktur genom Monaco.

Monaco Grand Prix 2011: skomodet i Monte Carlo

Vid en tvåa på terrassen satt en man och en dam och drack Château Cheval Blanc 1970 och tittade i sina mobiltelefoner medan kvalet pågick som bäst. Självklart blir man nyfiken på vad en sådan man kan ha på fötterna. En närmare kontroll visade att han bar ett par rejält långa skor med mycket utdragen spets. De föreföll vara gjorda i krokodilskinn, som färgats i en självlysande nyans på gränsen mellan rosa och lila. Inte illa. Men än bättre var den lilla familjen snett bakom oss. Kvinnornas fotbeklädnader var ganska ointressanta, men far och son matchade varandra väl. Bortsett från deras frisyrer – snagg med tre centimeter lugg, hängande fritt i pannan – bar pappan ett par utsökta, välgjorda ukrainska vittofflor med förlängd spets och finmaskigt hålmönster medan sonen för dagen iklätt sig ett par loafersliknande vittofflor med ett mycket iögonfallande guldspänne på vardera flärpen.

Monaco Grand Prix 2011: Därför

Varför? kan man fråga sig får jag av alla människor alltid plats på Louis XV hett eftertraktade, lilla terrass när det drar ihop sig till F1 – kval. Jo, på den tiden jag förestod Domaine Rabiega var Ducasses restauranger och särskilt då Louis XV vår bästa restaurangkund. Således kunde jag och mitt gäng, som även i år bestod av amerikanska vinproducenter och – entusiaster, också vid årets kvallördag inta styvt 20 % av de drygt 40 platserna som finns att tillgå och som vanligt var det en härlig upplevelse. Varför är det det? kan man vidare fråga sig, i alla fall om man är en normal, vuxen, allvarstyngd människa. Är man nu inte det utan snarare ganska barnslig och omogen så vet man att det är en härlig upplevelse lite grann för maten – utmärkt i år – och framförallt därför att bilarna rusar fram blott ett par-tre meter från terrassen i samband med att de rundar casinot och då låter det så otroligt härligt och luktar ändå godare. Därför.

F1 Nu och Då

Sonen skickade förnöjd över den här länken, som förtäljer att årets F1-förare i en anonym omröstning kommit fram till att Alonso är bäst i Nuet medan Senna är bäst genom tiderna. Tja, de har åtminstone rätt om historien, tycker jag, och Alonso är definitivt en av de två-tre bästa, kanske bäst, i Nuet. Om inte annat så har han vinnarläge i årets VM.

Barnsligt inlägg om Formula 1

Nytt år, ny F 1 – säsong. Michael Schumacher gör come back. Som vanligt tillsammans med Ross Brawn – mannen som vallat Schumi till förartiteln i så olika stall som Benetton och Ferrari. Nu ska de försöka göra om det i Mercedes. Det kommer inte att lyckas. Inte för att Schumi är för gammal utan därför att depåstoppen tagits bort i år. Fundera på hur många regelrätta omkörningar Michael Schumacher gjorde under sin tid i Ferrari och hur många gånger han vann tack var Brawns överlägsna taktiska sinne och de snabba depåstoppen.

En samtida som kunde köra om
Den bäste någonsin?
Eller kan Jim Clarke ha varit bättre?