Château Lafite Rothschild 1947

Barndomsvännen och jag hade kommit överens om att någon gång dela på min 47:a Lafite. När han blev rejält förkyld och tvingades ställa in sitt nyårsfirande i år, passade jag därför på att plocka fram nämnda pava, med vilken jag gömde mig i ”förberedelserummet” alias ”gamla köket”. Hann dock bara få den smuliga, om än ganska hela och välbevarade, korken ur, och, det ska erkännas, delvis i, buteljen, förrän Hustrun slet upp dörren till pavans och mitt myshörn och, som om vi höll på med något skamligt, skrek, där hon bredbent stod som en vaktpost i dörröppningen, ”Lars har gömt sig i gamla köket med en 47:a Lafite, kom hit allihop!”  Detta chockade mig så djupt att jag inte har en aning om hur vinet var. Enligt de övriga som, som om de saknade uppfostran och vandrade på Jorden utan minsta tillstymmelse till skam i kroppen, girigt sög i sig den åldriga nektaren från Bordeaux, var den inte god alls: mogen, rent av övermogen, fortsatt fin ek dock på gammallaftiskt vis, russin, acetaldehyd, etylacetat, tom Felix ketchupflaska samt lite våt gasbinda och murken gammalkork. Dagen därpå, idag, var, faktiskt, vinet bättre, sägs det, med mer av allt det nyss nämnda med undantag för gasbindan, vilken var som försvunnen, som vore den förra årets smak.

8 svar på ”Château Lafite Rothschild 1947

  1. Ja, vad kunde man vänta sig av ett ”gömställe” så nära ett kök… 🙁

    Emellertid: det är ett välkänt faktum att kvinnfolk skyr garage, likt den färdiggödda grisen skyr SKANEK. Förlägg således nästa undergroundprovning till nämnda lokal så skall du se att ingen kommer på den tokiga idéen att söka efter dig därstädes .
    Vid riktigt svårartade fall torde ett garage med smörjgrop vara lösningen. Tyvärr har denna praktiska inredningsdetalj numera mer eller mindre kommit ur bruk. Sic Transit Gloria Mundi!

    Gott Nytt förresten!

    • Att öppna sitt ”hjärta” är det största som en människa kan göra – genom att dela med sig (som du gjorde). Tur att inte gästerna anklagade dig för att bjuda på ”defekt” vara – så att du oturligt nog genom denna ”generositet” förlorade två gånger. PS! Känner igen senariot – har upplevt de ett flertal gånger (brukar bjuda på flera ”bra” flaskor i grupp och samtidigt ställa den ”bästa” på en lite undanskymd plats – för mig att ”sippa” på). Har du inte hört den här; ”Det här vinet var ganska gott, tyvärr är det slut, kan du hämta en ny pava!” (Mouton, Latour o.dyl.). Vad gör man? – hämtar en ny…och gästerna fortsätter…

    • Hm, något säger mig att din reaktion på ThomasJ:s smörjgropsidé bekräftar hans teori om att en smörjgrop är bästa sättet att få ha sina finvinsstunder för sig själv.
      Tack för lämplig musik!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *