Bortsett från mängder av spännande produkter, allt från österrikiska qvevri-viner till imponerande ikonviner från Languedoc (hur spännande är inte Languedoc-Roussillon som vinområde?!), var det två saker på årets Millésime Bio, som, mer eller mindre bokstavligt, märkte vinifierat och, i förekommande fall, mässan: en så kallad ”soirée camarguaise” – okej, de smällde på med delar av Gypsy Kings och fartfylld halvnuevoflamenco från scenen och det fanns massvis av ostron och gåslever och viner, men inga stolar och den som inte hade vassa armbågar hade svårt att få i sig något överhuvudtaget och den som lyckades väl med armbågarna och, i förekommande fall, otidigheter och otrevliga miner och genom att trampa mer civiliserade människor på hälarna, fick snart ont i magen ity ostron och gåslever i överdrivna mängder är ingen lämplig diet för en av hunger hoppande mage; och en vandrande magsjuka, Napoleons hämnd, som fick importör efter importör och utställare efter utställare att lämna in WO för mellan tolv och 24 timmar och väggarna på de Montpellierska hotellen att eka i natten.

Dela “Millésime Bio: uppkastat i all hast & Gypsy Kings” på Twitter