I anslutning till ett par inlägg något inlägg bakåt förekommer en viktig djupdykning i vad som bör höra till allmänbildningen, nämligen vilka album som är att betrakta som milstolpar, eller åtminstone epokgörare, i musikhistorien och som har ett konvolut dominerat av vitt eller åtminstone ljust. Detta har lett oss till många fina återseenden och, i förekommande fall, självklarheter och lite så där på egen hand har er utsände i
musikhistoriens vindelgångar kommit fram till att 1975, i likhet med så gott som alla år på 70-talet, var ett fantastsikt skivutgivningsår, inte nödvändigtvis därför att Thorleifs gav ut ”Gråt inga tårar” och gick upp i topp på Norge-toppen eller därför att Kiss gav ut klassiska ”Alive” eller för att Ulf Lundell, tro det eller ej, gjorde en svensk epokgörare i och med ”Vargmåne”, utgiven till och med före romandebuten ”Jack”, utan därför att Queen gav ut ”A night at the opera” (vitdominerat omslag), Bruce Springsteen gav ut sin hittills bästa skiva ”Born to run” (också vitdominerat omslag), King Crimson gav ut sin makalösa ”Live USA”, Pink Floyd ”Wish you were here” (också vitdominerat konvolut), Led Zeppelin ”Physical graffiti” och David Bowie ”Young Americans”. I övrigt kan man, bland mycket annat, notera att album som Kebnekajse III, AC/DC ”TNT” och ”High Voltage” och Frank Zappas ”One size fits all” också såg stereoanläggningarnas ljus detta år. Och i Bordeaux gjorde man viner som, med få undantag, skulle komma att tokhajpas för att sedan, när även den mest lättledde tokfransen började ana ugglor i sin dyrt inhandlade vinflaska, dissas rejält då de fortsatte vara ”lovande” och stenhårda år efter år efter år.
Känner mig hedrad och gör en djupdykning i skivskåpet. Fler monumentala ”vita” album; Pink Floyd ”The Wall” (massor av vitt), Peter Gabriel ”So” (vit botten) OCH Genesis ”The Lamb lies down on Broadway” (vit botten). Sjuttiotalet var en ”guldålder” för vissa artister och ”diggare” (mig och många andra) – Frank Zappa gjorde mellan 73 och 79 så många fantastiska album att man blir stum – njuter och ”diggar” lika mycket idag som då! Fantastiska konvolut från gruppen Greenslade – boxar med raddor av konstverk – sida upp och sida ned – ”riktiga” samlarobjekt att hålla om och studera. Vi kanske skulle gå över till att ”lista” fantastiska konvolut som motpol till all ”nedladdning” (totalt anonymt sätt att konsumera musik på) – en slags ”kulturrevolution” mot att allt ska användas, passeras och dumpas inom microsekunder. Drömmer om en häftig T-shirt med Zappa på – gärna med honom på toan – det är kultur det!! Får nog gå och dra igång något häftigt t.ex. ”Zappa i New York” (live). PS. Får väl jämföra skivsamlingen med vinkällaren – allt går att ta på, känna på, studera, och njuta av – en slags jämförbar kulturkvalitet. Ett monumentalt vin kan ”sparas” i form av etikett (vinkonvolut), kork och noter i en vinbok (glöm dator).
Din jämförelse mellan vinkällaren är ytterst adekvat, tycker jag, för precis så är det och att lyssna på musik utan att veta är som att dricka vin utan att ha en aning om vad som är vad i vinets värld eller som, nyligen med franska kompisar, se på ishockey utan att kunna reglerna och därmed förstå vad det hela handlar om.
Ps Zappa – en gigant!
Hej Gubbs, ursäkta Göran inget negativt bara en realitet. Nu har jag fatta. Zappa; Live at Filemore East, vit så det sjunger om’et. Eller?
Javisst, fyll på bara! Ett ”kulturtips” som ”kom in” i huvudet. Gör om vardagsrummet till ett musikrum – häftig ljudanläggning med ”analog” spelare t.ex. Linn LP12 och alla väggarna ”tapetserade” med klassiska skivkonvolut samt extra ”ögongodis” i form av upphängda ”guror” och djembes (afrikanska trummor) i hörnorna – det skulle mp3 generationen få se, uppleva och LYSSNA till!!
Zappa, Fillmore (vit) fungerar, liksom Scary Monsters (vit), som jag, nog, tycker är Bowies bästa (Fripp på gura), och ditt förslag, Göran, låter om inte annat som en utveckling av konceptet Hard Rock Café som i sin tur ser ut som en utveckling av konceptet mitt tonårsrum så det kanske är dags att sluta cirkeln nu?
En viss ”tågurspårning” får man väl tillåtas ibland – som motpol till den digitaliserade världen. Hur mycket vi än digitaliserar (i musikväg) arbetar örat fortfarande analogt. Slogan; ”Back to the organic World”. Så skulle även träd, bin och andra insekter må bättre.
Utveckling är ofta bra, men inte sällan är motbilden bättre, vilket alltomoftast historien visat oss och människans förmåga att gå fel är lika outgrundlig som den är stor och upprepad. Både i det lilla och det stora.
Vill gärna påminna om Joy Divisions ”Closer” från 1980; den är en milstolpe på sitt sätt och konvolutet är vitt.
Det är sant och visst – tack för det bidraget!
1975 är ett bra år i skivsamlingen: håller med om ovanstående och här kommer några till: Tommy Bolin Teaser, Moxy (the Black Album) med Tommy Bolin, Alice Cooper – Welcome to My Nightmare, Rainbow -Ritchie Blackmore’s Rainbow, Nazareth- Hair of the Dog.
Spotify here I come!
Magnus
Tack, Magnus för fler bidrag som i än högre grad påminner om vilken milstolpe 1975 var! Ska vi inte lägga till Fly by night med Rush, som precis kom mig i minnet, också?