I juni skrev bland annat Le Monde om den internationella rapport, som, under ledning av L´institut national de la santé et de la reserche médicale (Inserm), offentliggjordes 13:e juni och som bland annat slår fast, att trots kemiföretagens försäkringar om att deras produkter är ofarliga så är så inte fallet. Tvärtom leds här i bevis, att insekticider, herbicider och fungicider av olika slag, en masse, orsakar cancer, blodsjukdomar och mycket annat. Och detta gäller, som tidigare bevisats av andra, inte bara den som arbetar direkt med produkten utan också den som konsumerar den eller bor nära ett jordbruk där den här
typen av penetrerande, systemiska växtskyddsmedel används. Katastrofen i Indien idag verkar osannolik, men uppgifterna verkar helt eller delvis kunna stämma och det ligger i så fall i linje med det som rapporten också slår fast, nämligen att användandet av, och nonchalansen inför, pesticider i motsats till vad man kanske skulle kunna tro och önska ökar. Allra mest sprutar man, beräknat på kg bekämpningsmedel och antal odlade ha i landet, i Japan, 12 kg/ha, därefter följer Europa 3kg/ha, USA 2,5 kg/ha och Indien 0,5 kg/ha. Enligt Le Monde omsatte handeln med växtskyddsmedel 33 miljarder euro 2011, en ökning med 13,6 % jämfört med 2010. 27,7 % av omsättningen skedde i Europa, följt av Asien och Latinamerika. Räknar man bara till omsättningen i pengar per land är USA världens största förbrukare, följt av Indien, Frankrike och Tyskland. Vad kan vi som konsumenter göra? Tja, ta reda på lite mer om vem som står bakom produkten vi köper och hur den producenten arbetar. Vi kan också undvika kända fulprodukter som Doles bananer och de billigaste vinerna som omöjligen kan produceras i samklang med naturen och människan och på ett sätt som är i linje med hur du vill att det du stoppar i dig ska vara gjort.
För att inte tala om GMO – alla bör läsa innantill på hur man tillverkar en GMO-produkt – lika jävligt som att släppa ut ett dödligt virus runt om i hela värden – fy f-n. Det flesta är dock helt omedvetna om GMO (och dess enorma fara) eller sambandet mellan billigt vin och dålig hänsyn till naturen. Ex. När jag (ibland) handlar bananer på Coop så väljer jag ekologiska, kravmärkta, ”fairtrade”-bananer (arbetarna på odlingarna får ”överlevnadslön”). När man tittar på priserna på bananer på Coop så….Dole 19.90 kg., ekobananer 19.90 kg., eko/krav/fairtradebananer 19.90 kg. Varför i h-vete köper folk Dole eller Chiquita??? Svagt intresse för vad man stoppar i sig, obildade, ointresserade, icke läs- eller räknekunniga, stressade, vanemänniskor??? – Inte vet jag. Förklarade för en par kunder en gång som köpte bananer samtidigt med mig – flertalet såg ut som frågetecken – köpte Chiquita och gick – utom en kvinna som påtalade att apor på ett Zoo alltid skalade bananerna innan de åt dem tills de fick ekobananer som ej skalades utan åts med skalen på (skröna eller ej – låter troligt). Tack för inlägget – inte en dag för tidigt!! Tur att man har egen trädgård, växthus och bor på landet (långt ifrån besprutade jordbruk) och bara dricker kvalitetsvin (gärna eko och bio om de är förstklassiga). OBS – aldrig BiB (bannlyst i huset).
Haha, jag kan se synen framföra mig när du försöker missionera i Dole-träsket, men det är helt rätt och bara att kämpa på! Det blir ingen ändring förrän en tillräckligt stor andel konsumenter och debattörer kräver det.
Handlar på Ica och där är de ekologiska bananerna dyrare än Chiquitas och mindre, men betydligt godare. De lär innehålla fler nyttigheter per viktenhet än de stora Chiquitabananerna. Alltid ekobananer i matkassen.
I de flesta odlingssammanhang brukar det finna ett samband mellan ”klon”, gödning och vatten och storleken… och liten är oftast naggande bäst, i alla fall sett från natur – och hälsosynpunkt.
PS Göran, om bananerna som aporna åt eller inte: enligt Fredrik Gertten som gjort filmen Bananas stämmer detta, det framkom vid ett försök på Zoo i Köpenhamn.