Det osvavlade vinets grymma öde!, Hustrun (?) & Berlioz

Det är inte utan en djup smärta er utsände i nobelpristagarelitens utforskande värld tvingas konstatera, att Det osvavlade vinet, som blivit en kär vän till oss alla, en trogen följeslagare på livets vinstänkta stigar, inte längre finns i sin glasupphällda form, den som omtalades i förra inlägget om denna stolta Bacchus-ättling. Vad som hänt låter sig inte klargöras utan att vissa äktenskapliga förbindelser riskerar fnurrifieras. Det osvavlade vinetvinifierat överlåter till sina trogna HR att själva döma utifrån kända fakta, vilka är dessa: Det osvavlade vinet hälldes upp i ett glas för det ultimata testet, nu eller aldrig, och lämnades att åldras på en bänk i köket, tydliga instruktioner utdelades till husets alla invånare, att glaset ingick i ett mycket viktigt test, följt av hundratals människor, varför det absolut inte fick röras, än mindre hällas ut, er utsände i forskningens undan för undan alltmer upplysta värld gav sig efter detta ut på vinmakarresa till Languedoc bara för att vid sin hemkomst inte direkt finna en naken man i garderoben men väl ett bortkommet glas, eller, alltså, glaset fanns inte varför det inte gick att finna, och med det inte heller vår vän Det osvavlade vinet. vinifierat misstänker, utan att på något vis vilja peka ut någon enskild, att någon av de fyra invånarna i huset är skyldig och särskilt faller, självklart, misstankarna på någon av de tre hundarna för det känns otänkbart att Hustrun skulle ha med saken att göra. Requiem.

8 svar på ”Det osvavlade vinets grymma öde!, Hustrun (?) & Berlioz

    • Dessvärre inget B-test/glas, amatörmässigt nog, dock finns en liten bottenskyl kvar i testflaskan, som nu varit öppen i snart två månader; såvida ingen i hushållet, en hund eller så, ger sig på den också, ber vi om att få återkomma i frågan.

      För övrigt beskriver chock ganska väl vår sinnesstämning just nu.

      Tack för den inte helt välkända Who-sången!

  1. Gick tillbaka och läste de gamla inläggen där jag missat något. Verkligen kul och intressant läsning! Köper gärna om man kan få tag på kommande årgång. Jag gjorde ju något liknande test med en Vin Jaune och trodde att det var den ”färdiga” oxidationsprocessen där som gjorde att det höll i evighet.
    Men visst är det väl så att dina A och O för naturvin även borde gälla för all vintillverkning? Jag är nog naiv men är det verkligen så att vissa producenter (även på hyfsad kvalitetsnivå) försöker svavla bort lathet i vingården och dålig hygien? Kanske behöver ingen svavla mer än så här om man bara sköter sitt arbete korrekt? Vet naturligtvis att vissa druvor är känsligare för angrepp än andra, men har druvsorten även stor betydelse för svavelbehovet efter skörd?

    • Ja, jag såg ditt test på Vin Jaune – kul provning och läsning!

      Har gjort flera test genom åren med öppna buteljer, lagrade öppna eller återförslutna på varmare eller svalare ställen, har också provat olika svavelmängder och inte minst då 0 svavel (första gången redan 91) samt ställt svavlat mot osvavlat. Detta var dock, obegripligt nog, första gång jag gjorde ett ”uthållighetstest” på ett så gott som osvavalat vin (1g/hl känns som osvavlat…). Ungefär samma resultat som du fick med ditt Vin Jaune. Fascinerande.

      Var och hämtade lite fler ”Nature” på Brescou i veckan och kommer framöver ställa det vinet mot så gott som samma vin tillverkat så som vi vanligtvis gör vinerna på Brescou, d v s med lite mer svavel. Ska bli intressant att se vem som vinner blindtesten undan för undan – min gissning är det svavlade inledningsvis och det osvavlade med tiden, men vi får se.

      Ditt antagande om att oxidationsprocessen s a s var klar finns det vissa belägg för i forskningen även bortom de mer speciella vinerna som Vin Jaune. En teknik som omskrevs mycket på 90-talet var ”hyperoxidering” där osvavlad must chockbehandlas med syre för att på ett tidigt stadium ändra/mogna mustens/senare vinets kemiska komposition – bl a kan detta förlänga vita viners hållbarhet.

      Svar på dina frågor i ny kommentar (blir så lång annars…)

      • Dina frågor:

        Ja, olika druvor uppför sig olika även efter skörden, t ex är det stor skillnad på att arbeta med grenache och cabernet, där den första är mer känslig för allt. Olika skördetillfälle spelar också roll, tidigare skörd förenklar om du vill arbeta med mindre/utan svavel.

        Ja, tveklöst gäller i grunden samma hygienkrav för alla viner och ju bättre hygien du fixar desto mindre svavelbehov har du. Bra, välgjorda viner är oftast, och bör vara, lågt svavlade.

        De känsligaste musterna/vinerna jag haft att arbeta har varit/är de mest koncentrerade – de som oftast ger de viner som klarar mest påfrestningar under lagring på butelj. Några vetenskapliga belägg för detta har jag inte – bara min erfarenhet.

        Och ja, många svavlar – och skyddsbehandlar i vingården – istället för att vara mera noggranna och kvalitetstänkande i sitt arbete. Samt att många svavlar av slentrian. Det är så man fått lära sig att göra och det är så man blir tillsagd att göra när man börjar arbeta efter utbildningen (som önolog, caviste o d) – har haft många duster med önologer om både detta med svavel och till exempel när en skalkontakt kan avbrytas och inte sällan fått höra att ”det står att läsa i vilken önologibok som helst att man inte kan göra som du!” (för det mesta har det där ordnat sig när vinet blivit bra i alla fall).

        En ren skörd och en ren vinkällare gör att svavelbehovet är mycket litet och egentligen borde inte svavel vara en issue.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *