Okej, erkänner, en sådan titel borde avhållit mig från inköp. Det är rödflagg lång väg på den. Men ni som till exempel tycker att en passage som den här är kul (när fakiren befinner sig på ett Ikea-varuhus) ”… Fakiren höll sig på den gula linjen på första våningen i tron att furumöblernas kungar placerat ut krypskyttar på skåpen för att förhindra flyktförsök och att de som plötsligt greps av frihetslängtan riskerade att genast bli nedskjutna” eller att det här är kul ”… och kusinen Ashmati (uttalas Astmatisk)…”, ja, alltså ni som tyckte att det var himla kul med de där infantila, usla passagerna i Nuet i ”Hundraåringen…”, ni kommer att tycka om också ”Den fantastiska…”. Med andra ord är humornivån så låg att man måste ha en skämskudde till hands vid genomläsningen. Samtidigt försöker boken förklara tragedin som utspelas med dem som försöker fly Afrika och andra ställen för att komma in i EU. Just det måste vara skälet till att boken alls kommit ut, men allt är så taffligt och omoget att det hela faller platt till marken. Har jag sagt att jag inte rekommenderar den här boken? Vi lyssnar på lite vintage-punk istället.

Dela “Romain Puértolas: Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp” på Twitter