Château Margaux 1947

”Infinn dig och du ska få dig till livs fluiditeter!” löd det kryptiska meddelandet från Vinvännen Göran i Cannes. Kryptiskt eller inte, när Vinvännen Göran i Cannes kallar, kommer man. Dock: efter långvarigt missbruk av nämnde vinväns gästfrihet insåg vi att det kanske tarvades någon egen insats för att vinkranen i Cannes inte skulle stängas av en dag till följd av utebliven vedergällning för finvinskastande av tredje graden. Rannsakade således källaren. Hittade en Margaux 47:a med låga axlar, hehe, säkert absolut odrickbar, den tar vi!img_2931Styrde så glad i hågen mot Cannes och infann mig i tid och tog min i folie klädda butelj till köket och öppnade den. Chock 1: Korken var intakt! Bar min folieklädda vän till vinvännen och andra girigt väntande vinvänner, hällde upp en skvätt åt var och en. Såg som tur var illa ut. Ljus, orangebrun färg, mycket grums. Chock 2: Vinvän ett sniffade och gav ifrån sig små, ja, otäcka mysljud. Chock 3: Övriga vinvänner, med undantag för värden, sniffade och sa positivismer i olika former, som ”jaa” och ”oh ja” och, värst, ”herreminskapare!”. Chock 4: Vinvännen Göran från Cannes sa ”Ja, det här var inte dåligt, doftar bättre än det ser ut, topp-Bordeaux., 90:a?”. 90:a!img_2930

Så sprang Vinvännen Göran iväg och hämtade en annan butelj och serverade den blint. Ha! Också Bordeaux, hittade somliga av oss med detsamma. Topp-Bordeaux, rent av. Men året? Lite vekt. Lite yngre färg och inget grums, annars inte helt olikt 47:an faktiskt.img_2932

”Latour 90,” sa Vinvännen Göran i Cannes som om det vore den enklaste och självklaraste sak i världen, och ja varmåret 90, väl utvecklad 90:a, men Latour från 90? Borde haft mer stake. Men det ledde till Chock 5: Om 90:an och 47:an trots åldersskillnaden kan vara så lika hur inilallraglödhetaste galet bra är då egentligen inte 47:an? Låt vara att åldern tagit från den dess pondus och kraft, men den har kvar all elegans och en härligt inbjudande, mogen doft med massvis av fina fat, lite russin, ett stänk vanilj, en aning nötighet, torkade katrinplommon, renhet renhet renhet och annat tjosan och klackarna i taket, jajo, lite madeira-touch förvisso men inte mycket inte, och smaken den är framförallt vacker! Vem var vinmakare på Margaux 47, vem satte den balansen? En sjutusan till balanskonstnär i alla fall, hatten av, maestro!img_2931

Nej, ingen gissade rätt på året, gissningarna började, som sagt, på 1990 och drog sig tveksamt bakåt decennium för decennium. Jag drog ut på det i det längsta och till dess jag hunnit dricka mest av alla, då berättade jag sanningen och såg förnöjt på när de andra med något desperat i blicken försökte krama det sista grumset ur pavan, samtidigt som flera av dem med gråten i halsen flämtade ”Margaux 47!”.nominerade-dryck-matbloggsp

Honeycombs. Honeydrippers. A Taste of Honey. Just like honey.

4 svar på ”Château Margaux 1947

  1. Jag nog måste en 47:a drickas med andakt (alt. snabbt). Det är sannerligen inte många… nästan sjuttioåringar som kan visa upp en sån vitalitet, förutom vissa vindistrikt. Man får buga… Har nog kvar några Latour 1990… ganska bra med inte ”stor” (som 1982 La Mission Haut-Brion som dracks fantastiskt för ett tag sedan).

    • Den var verkligen fantastisk den här 47:an, inte alltid det är så med de här gamla godsakerna… 82, La Mission var det ett tag sedan jag provade men den har alltid visat sig från en mycket god sida.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.