”JAG ÄR SVENSK,” röt jag i så hon skulle förstå den dumma försäljerskan, hon pratade ju inte svenska utlänning som hon var, ”OCH PÅ SVENSKA HETER KALSONG KALSONG OCH KALSONGER KALSONGER”, fortsatte jag förklara för henne, ”OCH CALZEDONIA LÅTER SOM EN KALSONGAFFÄR”, och så kom jag till slutklämmen, själva poängen: ”DÄRFÖR FRÅGAR JAG OM NI SALUFÖR KALSONGER HÄR I BUTIKEN?” Men icke då. Den dumma människan förstod inte ett smack.