Väl medveten om att det inte fanns någon Vintage Port kvar i förrådet, lät jag svågern inspektera utrymmet i fråga. Något upprörd, eftersom han helt korrekt misstänkte att jag gömt undan all Vintage för att slippa
julbjuda, grymtade han något om ”utan Vintage, ingen Jul”. Just som jag stod där och uppskattade segerns söta smak i gommen, hörde jag, som kom det direkt från Elm Street, ”men Lars, du har ju en Colheita där, fungerar inte det?”. Hustrun! Henne hade jag glömt, och nu stod hon där och gav sin bror dåliga idéer. Självklart rök 88:an från Barros. Huruvida den var bra eller inte gick inte att avgöra därför att jag tände strax en Cohiba Esplendido och bolmade på så mycket jag kunde så att ingen av oss kunde njuta av Colheitan. Min förklaring till detta huvudlösa tilltag, att tända en överdimensionerad kuban som inte alls fungerande ihop med vinet, var ”utan Cohiba, ingen Colheita”.