Kanske var det hybris efter den genomlidna matlagningskursen härförleden, kanske var det ett slags Bror Duktig-anfall baserat på en Hustrun-kommer-bli-stolt-över-mig-tanke. Kanske var det ren och skär dumhet. Alldeles oavsett vilket var det inte bra.
Så här: Hustrun bortrest. Jag hungrig. Får för mig att en köttbit vore gott. Åker och handlar. Inser vid köttdisken att jag inte har en aning om vad jag ska köpa för kött. Ber damen bakom disken om det dyraste. Får en hygglig bit av det (säger det är till ”drygt två” – ja, tanten tittade lite frågande, jag såg neutral ut, vad kan man annars göra? – fast bara jag ska äta). Den för några veckor sedan med fasa genomförda dietveckan drev mig mot frysdisken i jakt på grönsaker (istället för de saftigare och godare potatiskroketterna). Hittade en lämplig påse. Åkte hem. Letade efter en stekpanna. Hittade fyra. Obegripligt. Vad ska man med fyra stekpannor till? Tog en med ett slags upphöjningar på. Inbillade mig att det skulle göra så det blev fina ränder på köttbiten. Satte järnet på spisen och spisen på järnet för jag ville minnas att nötkött ska stekas på hög värme. Letade efter smör att smöra stekpannan med. Hittade bara smörgåsmargarin. Tog det. Klickade i. Slogs av eftertankens kranka blekhet ”Tänk om flottet inte räcker och allt bränner fast, har hänt förr!”. Hällde på en större mäng olivolja. Ungefär då började det bubbla och fräsa i pannan. I med köttet. Då! Varning, varning, kära kock-villbliare! Exakt vad som var fel i allt det där lär en framtida vetenskap då människan är så mycket klokare än idag kunna klargöra. Idag vet vi bara att det började ryka utav bara fan. Hela köket blev till ett Lützen där jag försökte rida ut stormen i sadeln på min tappre Streiff. Trots svårigheten att se något annat än rök och trots de andningssvårigheter som infinner sig i överdriven tjocka lyckades jag, efter att först ha fått retirera med bortvänt ansikte, kämpa mig tillbaka till spisen och vända på köttbiten. Då rök det ta mig tusan ändå mer! Fick panik. Tog pannan av spisen och slängde allt i vasken. Och då. Då rök det om möjligen ändå mer än ändå mer nyss. Som om naturens alla element gjorde sitt yttersta för att med gemensamma krafter kasta mig ur sadeln och fälla den tappre Streiff till marken!
En kamp var det! Men Streiff och jag gick segrande ur striden! När pannan väl var slängd i vasken och efter en stund sansat sig och jag vacklat till ett fönster och öppnat det och kommit på att det här förmodligen är ett tillfälle då man ska använda köksfläkten och därför satt på den, då låg den där, möjligen en aning onödigt svart och skorvig men ändå så fin så fin, Streiffs och min lilla köttbit. Men vi var inte klara! Slet pannan ur vasken och satte den på spisen igen. Tänkte att här gällde det att smida medan järnet bokstavligen var varmt och pannan full av flott. Snabbt till frysen. Hämtade påsen med grönsaker. Hällde dem i pannan. Visst rök det nu också, men inte som med köttbiten, varför vi drar slutsatsen att det i första hand är köttbitar man ska passa sig för i köket. Lät det ryka och puttra ett par minuter. Hade förstås kunna läsa påsens instruktioner men det kändes onödigt. Hällde upp grönsakerna vid sidan om köttbiten som redan räddats till en tallrik. Skar av en knaprig bit kött till Streiff alias hunden Davidoff och en mindre men lika knaprig bit till lilla taxen som vi glömde bort i dimman då han var och är för liten för att synas under sådana omständigheter, och så, äntligen! satte vi oss till bords köttbiten och jag. Gott? Jag har ätit bättre kött men det knaperstekta var bara på utsidan av köttbiten, inuti var den knallröd, och grönsakerna var det ungefär likadan med, lite flottigt goda på utsidan och uppfriskande kalla inuti. Om jag längtar efter Hustrun? Lite.
Broder!
Tack, Olle!
Vad skall Lars steka oxfilén (för det var det väl) i nästa gång?
Undersökningar har visat att vid stekning av kött eller grönsaker bildas kemiska föreningar kallade aldehyder. Aldehyder är organiska föreningar med den gemensamma molekylgruppen -CHO. Aldehyder har visat sig kunna orsaka hjärt- kärlsjukdom, högt blodtryck, cancer och demens. Mikael Mosley på BBC har låtit testa olika oljor och även smör och ister. Tester har gjorts vid Oxford University och De Montford University av professor Martin Grootveld.
Resultatet var överraskande:
Fleromättade oljor som solrosolja, majsolja, soyaolja och linfröolja utvecklade stora mängder av aldehyder vid stekning när yttertemperaturen översteg 180 C. Halterna var i vissa fall 20 gånger högre än WHO:s gränsvärde! När fettet i stekpannan börjar ryka kan extremt höga halter uppstå och det är direkt farligt att inandas även små mängder.
Enkelomättade oljor som olivolja, rapsolja och nötoljor var något bättre.
Det klart bästa, med mycket låga halter av aldehyder, var smör och ister! Båda representerar mättade fetter.
Rekommendationen är att steka i smör eller ister.
Oljor kan användas vid låga temperaturer t.ex. i salladsdressingar. Oljor bör dock inte ingå i marineringar om grillning sker vid hög temperatur! Marinera med rödvin och rosmarin!
Allt fler undersökningar tyder på att mättat fett, som i smör, grädde, mjölk och ost, INTE är ”farligt” i livsmedel. Tvärtom menar en del forskare! Flera nyare studier tyder på att det inte föreligger samband mellan mejeriprodukter och risk för hjärtinfarkt eller stroke. Mättat fett är stabilare än enkelmättat och fleromättat fett och tål högre temperaturer och oxideras inte så lätt.
Köp klarnat smör som inte ”skvätter” när du steker!
Synd att inte professor Grootveld var på plats och mätte aldehyderna där i Lützen-dimman. 20 ggr högre än WHO:s gränsvärden låter som rena Kindergarten jämfört med vad Streiff och jag hade att tampas med.
Jag tycker du ska öppna restaurang.
Ditt nya ”äventyrskök” skulle kunna bli kult. Speciellt om du till maten serverade terrassens öppnade experimentviner.
Ingen dumt koncept alls. Får fundera på det. Har också skissat lite på en kockskola.
PS Hustrun då hon kom hem: ”Läste bloggen. Patetiskt. Margarin och olja (suck)… och, varifrån fick du idén att (suck), ja, kort sagt: har du någonsin, sett mig, eller någon annan, steka frysta grönsaker?”
Du kan upplysa Hustrun att jag steker frysta grönsaker, må vara s k woukgrönsaker, men de är frysta och grönsaker och jag använder en typ av stekpanna.
Vet att du är ambitiös, nyfiken, kreativ, man som klarar sig själv, karl som bär sitt förkläde med stolthet, men ibland måste man inse sina begränsningar, låta de som kan ta hand om’et. Nästa gång när suget kommer över dig ta dig ner till närmaste vettiga näringsställe och beställ in det du vill ha. Ställ inte till med ett inferno värre än Dantes.
https://www.youtube.com/watch?v=TRMKTIXtFx4
Tror du har en poäng där – tack för rådet!
Och tack för Chicken Shack! (Stan Webb i högform, ska vi gissa att Gary Moore lyssnade på det här på den tiden det begav sig?)