Hustrun ställer ut. En vecka. I Cagnes-sur-Mer. En knapp timme bort. Pendlar. Kommer hem sent. Ergo: Ni vet vem som får träda in och stå för matlagningen. Och trots att det är outhärdligt för alla inblandade håller de masken. Dock: Efter en veckas lidande och maskhållande är det dags för Le Grand Finale! Veckan är avklarad och den sista måltiden ska tillredas. Äntligen!
Kocken tänker ut en plan. Först maten. Karboniserad Carbonara, Påstortellini eller Sönderstekta ägg och bränt bacon? Det finns grader i helvetet. Det blir Carbonara. Och till den Tignanello 2010. Som plåster på såren. Ett alldeles fantastiskt vin och bara såå gott idag.
Hustrun, som redan vet att maten i bästa fall går att äta, blir också glatt överraskad av den tilltalande flaskan på bordet då hon intar sin plats och väntar på att bli serverad. Häller upp lite vin i väntan på maten. Blir sittande med flaskan i handen och ser fundersam ut. ”Lars, varför är det så lite vin i flaskan?”. Kocken funderar lite och säger ”Matlagningsvin, vet du, lilla gumman.” Hustrun: ”Va? Har du hällt Tignanello i maten?!” Kocken: ”Nej, i kocken.”
Dela “Tignanello 2010: Det perfekta matlagningsvinet” på Twitter
Nu börjar du fatta vad matlagning handlar om. För att nå ett slags fulländning behöver du bara träna på ett par rätter som kan åstadkommas utan katastrof.
Hav hopp och förtröstan, det kommer att bli bra.
Ja, har insett att uthärdande i köket handlar om en sak: tillgång til Tignanello.
Jag kan av erfarenhet upplysa om att det går fint med en hel del andra viner också. För att travestera en känd kokboksförfattare ”man tager vad man haver”.
Själv har jag gjort den reflektionen att det går bra att dricka Tignanello, och ett antal andra väl utvalda viner, utan att för den skulle ge sig till att laga mat.
Nu handlar det om att förtjäna dessa drycker i större grad än att bara slörpa i sig helt utan anledning. Därmed är matlagningsmomentet motiverat om man inte i stället vill städa toaletten eller göra rent septitanken eller något annat nyttigt.
Jag förstår och jag brukar alltid fira att någon gjort rent septitanken, skurat toan eller lagar extraordinär mat genom att dra något extra gott. Betänk också detta: om inte jag hittar det där extraordinära vinet och förlöser det, vem ska då göra det? Jag menar, skura en toalett eller göra rent en septitank eller koka korv kan, med mig själv som bekräftande undantag, vemsomhelst göra.
Du har rätt, jag ger upp. Kan man gå en kurs hos dig för att kunna vara den som har som enda arbetsuppgift att servera bra viner till dom som gör det där andra viktiga. Eller menar du att du själv provar de där bra vinerna för att fira att de andra gör det där viktiga och att de får något annat?
Ja, det där sista. En konst i sig.