Mitt i den kokande kastrullen

med den bruna sörjan dyker

plötsligt Zlatans huvud upp. Med

sina oseende ögon och

hopskrynklade panna, vickande

ögonbryn och hånleende mun,

guppar det hemvant runt i den

gråsiktiga  geggamojan.

 

En aningslös hjärna fylld av

djävlar anamma, fokus och

målmedvetenhet och självömkan;

behagligt fri från störande

självkritik och besvärande

perspektiv och tankegångar.

 

Hurra för diktatur, Hurra

för förtryck, ofrihet och censur,

kvinnan bakom slöja, lås och bom,

i köket, mannens trygga förvar.

 

Hurra för arbete som dödar

och god mat och gott värdskap, Hurra

för en nation med mördande

effektiv ordning och reda,

Hurra för det egna jaget!

 

Hurra för ogenerad narcissism,

brist på empati och självinsikt.

Hurra för självinbillade

övermänniskor med självpåtagen

rätt att mobba, håna och roffa

åt sig av gemensamma resurser

och sätta sig på höga stolar

och utnyttja medmänniskor.

 

Hurra för en framtid på

Gud Fader Den Allsmäktige

Infantinos högra sida!

Dela “Zlatan” på Twitter