Imorse, i Stockholm, steg jag ut på staden iförd vita byxor och blå kavaj med röd näsduk i fickan och till detta en rödvit skjorta med vit krage. Noterade snart att jag idag var den enda personen i huvudstaden, man som kvinna, klädd i vita byxor. Fick i ögonvrån syn på mig själv i ett skyltfönster. Påmindes om att jag lämnat hotellet med nytvättat, blött, bakåtkammat hår och jag slogs av insikten att jag, trots att byxorna var vita och inte röda, såg ut som en stekare. Detta noterade även en stekare som jag lite senare mötte på trottoaren. Han tittade noga på mig för att se vem av hans polare jag var. Någon halvtimme senare hände samma sak: en mötande stekare studerade mig och funderade. Då drog jag till med ett ”Tjena!” varpå han svarade ”Nä men tje-na!”. Och så gick vi vidare åt våra respektive håll.

Dela “En dag som stekare” på Twitter