Ägaren till Domaine de Brescou, som jag konsultar på sedan 2006, har, korrekt, noterat att vi alltid ligger mycket lågt i svavelvärdena på gården. Totala svavlet på buteljerat vin ligger inte sällan på 60 mg/l eller därunder för både vitt och rött, och även de fatlagrade produkterna landar många gånger in i samma härad. Inget konstigt med det: den som arbetar korrekt i vingården, skördar varsamt och är noggrann i vinkällaren behöver inte tillsätta svavel i några större mängder. Cabernet-vinet från 2012 ligger till exempel i skrivande stund på 18 mg/l totalt svavel, sex månader efter skörden. Med andra ord under de nivåer som ibland anges för ”osvavlade” viner. Däremot är det intressant att konstatera, att när ägaren bad oss göra ett osvavlat vin, alltså medvetet inta svavla alls, gick det inte bättre än att det vinet landade in på hela 45 mg/l efter jäsningen. Hur det kan det bli så? undrar då den som har huvudet på skaft emedan den som inte har det eller vet varför inte undrar. vinifierat väljer att ta fasta på de förstnämnda och förklarar här varför: därför att jästen eller i vart fall jäsningsprocessen i sig kan ge upphov till mer eller mindre svavel i vinet. I det här fallet blev det en massa, så mycket att ingen hade trott på oss om vi sagt att vinet var osvavlat. Därför, bestämde ägaren, ska vi inte säga det. Kort sagt är det en omöjlig uppgift att förklara varför Caben ligger under halva värdet på det osvavlade vinet. Underliga äro understundom Bacchus vägar. Vackert nördig reklam, om än inte för vin.

Dela “Svavelosande försök på Brescou & Bacchus” på Twitter