Det är inte helt osannolikt att en majoritet av viniferats HR känner till att redaktören under perioden 1988 – 2005 drev och vinmakade allt som hade med Rabiega att göra (Domaine Rabiega, Clos Dière, Château d’Esclans (95-03), Rabiega ”r” (96 – 05)). Vid sidan om de mer kommersiellt anpassade produkterna genomförde vi många experiment med allt från skördetillfället via skalurlakningens betydelse till lagringen på ekfat.
Bortsett från en massa kunskap som skickades vidare till moderbolaget Vin & Sprit och intresserade vinskribenter och andra som kom på besök för att följa arbetet resulterade det där experimenterandet i ett fåtal produkter sålda under samlingsnamnet ”Série des dégustateurs”. Det första vinet som lanserades i den serien var ett avfärgat rödvin som passerade som rosé för den som inte visste bättre, mer exakt kallades detta första vin för vinnördar ”Vin expérimentale” när det lanserades 1988. Några år senare följde ett osvavlat vin med samma namn och ungefär i samma veva släpptes ”La Suèdoise”, ett vin lagrat på svensk ek.
De mest uppmärksammade produkterna i ”Série des dégustateurs” var provlådorna ”Rabiega The Oak Case” och ”Rabiega The Cork Case”. Det förstnämnda var en låda om sex flaskor innehållande samma vin lagrat på sex olika ekfat exakt lika lång tid. Det senare var samma idé men nu med sex olika förslutningar, alltså dyr naturkork, billig naturkork, syntetkork och så vidare. Tanken var att den intresserade skulle kunna prova och själv se hur olika ek och förslutningar påverkar slutresultatet. Mest uppmärksamhet av alla våra ”nörd-produkter” fick tveklöst The Oak Case, som under några år till och med fanns att beställa i Sverige.
På den tiden det begav sig höll inte minst jag själv ett antal provningar med The Oak Case. Få lyckades pricka mer än två ektyper rätt. En enda person satte alla sex (en sommelier på en av stjärnkrogarna härnere). Nu är inte det där så konstigt. För att sätta sådant här måste man rimligtvis ha arbetat med det. Populärast i blindprovningarna brukade slovensk och svensk ek vara medan mer än en gärna ändrade sig och flyttade sin preferens till fransk ek sedan facit visats. Fast sanningen är att den franska eken oftast fick minst röster när provarna preferensröstade.
Till all glädje har några sådana här eklådor överlevt och jag hade själv tillfälle att prova en för inte så länge sedan. Under 2015 har dessutom tre olika personer hört av sig och delat med sig av sina upplevelser då de öppnat en gammal ”The Oak Case” (i samtliga fall lådan med årgången 1999, ett vin som gjordes på Château d’Esclans och som bland annat såldes via beställningssortimentet i Sverige några år senare).
Det mest frapperande när jag själv höll i en provning av en gammal eklåda var det förväntade att nu blev den franska eken mest populär i preferenstestet och fler kunde nu plocka ut den amerikanska eken (när vinet var ungt sökte alltför många efter den vanilj som inte är så utmärkande för amerikansk ek som brukar påstås; dessutom är det stor skillnad på ”amerikansk ek” beroende på varifrån i USA den kommer och hur faten gjorts).
Från de ”svenska” provningarna i år noterar jag inte minst det Tommy Bergkvist twittrat ”Provade nyligen; Amerika (insmickrande), Ryssland (kärvt) och Sverige (tillknäppt) – som folket?”. Övriga provare har bland annat noterat att samtliga viner fortsatt håller ihop, alltså ingen större betydelse vilket fat som använts, och att vinerna överlag var behagliga att dricka samtidigt som skillnaderna mellan faten tveklöst fanns där även efter så lång tid som 15 år.
Hej! Jag och portugisiska viner har aldrig gått bra ihop, tills nu när vi har druckit Falcoaria. Wow, vilket underbart vin!
Dessutom till det blygsamma priset av drygt en hundring. Kan du berätta lite mer om vingården och druvan Fernao Pires?
Inbillar mig att det här vinet inte vinner så mycket på lagring men jag kan ha fel.
Hur är det röda vinet från samma vingård?
Må väl
Marcus
Hej, kul du gillar Falcoaria! Mycket bra viner till vettiga priser. Dessvärre dock svåra att nå ut med i Sverige, precis som det överhuvudtaget ärt svårt att nå ut med portugisiska viner i vårt land. Tyvärr.
Det finns något som heter Wines of Portugal och som marknadsför portugisiska viner, både i Sverige och internationellt. Lånar nedan info från dem om den spännande druvan Fernão Pires – en av många häftiga portugisiska druvor, som förr eller senare kommer göra segertåg över hela världen, det vi, eller rättare sagt Portugal väntar på, är att Nya Världen ska börja upptäcka de här druvorna + att kanske kommer de öka i intresse när vinlägena blir varamre framöver.
Lägger nedan också in info om Casal Branco. Läckert ställe, mycket väl värt att besöka. Okej viner, som du vet, och mycket bra uppfödning av de vackra lusitanerhästarna.
Slutligen lägger jag in lite fakta om rödvinet från Casal Branco – gillar du det vita är chansen stor att du även uppskattar det röda. På terrific Wines Facebook-sida presenterades häromdagen ett recept på Bookmaker som går hand i handske med röda Falcoaria – jag lägger in det inlägget separat i ny kommentar…
http://www.winesofportugal.info/pagina.php?codNode=1093
http://www.winesofportugal.com/se
http://www.terrificwines.se/producenter/casal_branco.html
http://www.casalbranco.com/index_uk.html
Nu blev jag nyfiken Marcus.
Finns alla skäl att upptäcka både Casal Branco (”Falcoaria”) och Terrifics andra portugis Malhandinha. Mycket bra viner, vettiga priser, båda har utmärkta hästuppfödningar av lusitanerhästar…
http://www.terrificwines.se/producenter/malhadinha_nova.html
http://www.malhadinhanova.pt/pt/
http://www.systembolaget.se/?searchquery=Malhadinha
http://www.systembolaget.se/?searchquery=Falcoaria
Det utlovade receptet (utmärkt ihop med röd Falcoaria), with kind permission of Terrific Wines:
Klassisk bookmaker med vintips!
En välgjord bookmaker är som en välgjord hamburgare: något helt annat än vulgärvarianterna som vi alltför ofta får oss serverade. Terrifics egen kock Andreas har tagit sig i kragen och satt ihop ett smakfullt recept på klassisk bookmaker med pepparrot och dijoncrème (presenteras nedan).
Bortsett från att det är gott med klassisk bookmaker så är det en bra ”vin-rätt”. Vi ger här några tips på vin som vi vet går utmärkt till detta vårt senaste recept:
Falcoaria, nr 79512, 119 kr
Melipal Malbec, nr 73730, 125 kr
Girard Chardonnay, nr 74963, 189 kr
Mullineux Syrah, nr 95054, 199 kr
Hedges (HFE), nr 99378, 199 kr
Girard Petit Sirah, nr 74633, 225 kr
Muhr-van de Niepoort Syrah, nr 78809, 239 kr
Chateau Montelena, nr 71926, 325 kr
Montelena Estate Cabetnet Sauvignon, nr 72337, 949 kr
Klassisk bookmaker med pepparrot och dijoncrème
Lika klassisk som god rätt där tumregeln är att inte fuska vid valet av kött utan välja en riktigt bra köttbit oavsett om man väljer entrecote, biff eller oxfilé.
Toast
4 skivor gott bröd (gärna levain)
600 g entrecote (kan bytas mot biff, oxfilé eller vadhelst du gillar)
1 romansalladshuvud
1 rödlök
4 äggulor
2 dl färsk, riven pepparrot
Olivolja
Salt och peppar
Tag ut köttet ur kylskåpet och låt det bli rumstempererat. Droppa lite olivolja på brödet, salta och peppra och stek eller grilla det fått lite färg. Dela och skölj salladen och skiva löken fint. Salta och peppra köttet och stek eller grilla till önskad stekgrad (vi gillar det medium och ger då ca två minuter på varje sida). Låt vila några minuter och rör då ihop dijoncrèmen under tiden.
Dijoncrème
2 dl crème fraiche
4 msk dijonsenap
2 tsk honung
salt
Rör bara ihop samtliga ingredienser.
Servering
Bred ett tjockt lager dijoncrème på brödet och lägg sedan på sallad och lök efter behag. Skiva köttet i skivor och lägg på brödet. Toppa med en hög av den rivna pepparroten och placera den råa äggulan på toppen.