Coline Serreau, Jonathan Nassiter & Wes Anderson

Man må tycka vad man vill om enskilda dokumentärfilmare och deras alster, därför att det är just det som är dokumentärfilmens styrka: att den skapar debatt. Debatt skapade Jonathan Nassiters Mondovino när den kom för några år sedan och debatt håller redan Coline Serreaus (Coline i mindre omfång på engelska) nya ”Solutions locales pour un désordre global” på att skapa. Jag hoppas verkligen att den kommer till Sverige så småningom och att ni ser den och debatterar den.

För övrigt är jag inte dugg förvånad över att Wes Andersons nya film får lysande kritik.

Dokumentärfilmarens val.

Lobesia botrana , Eudemis & DCFC

Någon hade läst om ett nytt hot mot världens vinodlingar och frågade mig om saken och eftersom det känns som att frågan har en allmän relevans kommer här några ord om Lobesia botrana: Lobesia botrana orsakar en åkomma som kallas Eudemis och larven/fjärilen lever i två till fyra cykler beroende på regionens klimat och hur pass varmt året är. Känd i Frankrike sedan 1800-talet och har under 1900-talet dykt upp i vingårdar i större delen av Europa, Nordafrika och på vissa håll i Asien. Skälet till att Lobesia blivit på modet just nu är att någon hittat eländet i USA. Bekämpas enkelt med fällor, som, faktiskt, kan innehålla födomämnen, eftersom Lobesia dras med ett stort sockerbegär. Värt att notera är att Eudemis/Lobesia botrana bara är en av flera larver/flygfän som på tämligen likartat vis attackerar världens vingårdar. Vanligtvis bekämpas de med fällor med feromoner (fälla med lockande doft sätts ut i vingården, suktande flygfä åker dit och sätter sig i klistret).

Lite DFDC för att jaga Eudemisen på flykten.

Vin från en Lobesia-fri vingård.

Det altruistiska Alitalia

I runda slängar hittar Alitalia på en pigg överraskning för sina resenärer en gång av två.
Inget annat flygbolag har en sådan förmåga att få oss resenärer att tillbringa nätterna där vi kanske inte skulle ha hamnat annars eller, som igår, gör sig Alitalia omaket att flyga hem oss från Sicilien via Frankfurt, istället för att bara hålla tiden och flyga Palermo-Rom-Nice. Och vad väntade på flygplatsen i Frankfurt om inte korv och Champion´s League? Håll med om att en sådan finess kräver viss planering från Alitalias sida. Det är klart att jag missade andra halvlek men i alla fall.

Någon hävdar nu kanske att allt det där är uttryck för att Alitalia är världens mest inkompetenta flygbolag, men jag föredrar att betrakta företaget som resenärens bästa vän.

Sicilianskt påskvin

Twoson, Hanzon, Yamashta & jag

Det växte fram som en lös idé som tog sig allt fastare form när svenske vinnestorn Mats Hanzon och jag provade vin tillsammans på olika ställen ute i världen. Med tiden blev idén allt fastare i köttet och kom att bli Twoson.

Det hela är enkelt: Hanzon och jag åker till producenter som tillhör de bästa i världen och/eller är nykomlingar i toppen och fortfarande ganska okända. Vi provar igenom deras fat och väljer ut ett enda, som buteljeras på magnumbuteljer utan filtrering eller annan påverkan. De här magnumbuteljerna kan man sedan köpa genom att bli Twoson-prenumerant.

Visst, det kostar multum (vad trodde ni förresten?). Det görs blott mellan drygt 120 och 140 magnumbuteljer av varje vin och dessa förpackas om tre och säljs endast till 40 Twoson-prenumeranter. Med tanke på att vinerna verkligen är unika och riktigt bra (påstår jag ganska objektivt) kan man förmoda att de antingen blir en glädje att dricka för prenumeranterna eller så kan de sitta på dem några år för att sedan sälja dem med vinst.

Ni har förstått? Det är ett klipp för prenumeranterna… Vad får Hanzon och jag då? Tja, så många kronor blir det inte över till oss, snarast ingenting, men det här är vansinnigt kul och som det å andra sidan inte heller kostar oss något att glassa runt i de fina salongerna och spotta ut topproducenternas vin känns projektet helt ok. Dessutom lär vi säkert klura ut ett sätt att mjölka pengar ur varumärket Twoson när det är starkt nog.

Hur man blir prenumerant? Ett inbjudningsbrev går ut i dagarna, men man kan förstås också försöka kila sig in i gänget genom att snabbt kontakta info@twoson.se . (Om någon tid kommer även sajten www.twoson.se öppna, men då är det nog försent att bli prenumerant)

Avslutningsvis lite Stomu Yamashta att skölja ner tisdagsbluesen med (det står att ”Crossing the line” är med Steve Winwood, men det är Stomu Yamashta´s Go som spelar – däremot stämmer det att Winwood sjöng på den här konserten i Paris, f ö är det Pat Thrall som river av solot kompad bl a av Al di Meola) avseende Stomu stil 2 ska man ha lite tålamod i början).

Stomu stil 1
Stomu stil 2
Stomu stil 3

Mera vin & blues

Såg att vintipset nyss inte är beställningsbart just nu (ska dock finnas inne om någon vecka) så här följer ett alternativ till dess Sinskey angör Systembolaget och varför inte lite mer tisdagsblues till det?

Nya bud (ett par timmar efter att ovanstående publicerades): importören av Sinskey låter meddela att vinet går att beställa från SB, det hade bara blivit en miss i kommunkationen så, ja, man kan alltså beställa Sinskey nu och då tycker jag att ni ska göra det om ni vill prova vad som i alla fall jag tycker är roligast i Kalifornien just nu.

Journalistskribentkritikerreporterrecensent

Vilket är fel, att kalla vinkritiker för vinjournalister eller litteraturjournalister för litteraturkritiker? Ska alla, som inom filmkonstens värld, kanske kallas (film)skribenter? Och djupt i Goethes pudel: ska hov- och nöjesrapportörer som för den anakronistiska furstespeglingens patetiska arv vidare kallas reportrar?

Tisdagsblues
Tisdagsvin