En sak som är gjord kan svårligen vara ogjord men väl jord, och den som får saken gjord kan vara en fårhjord. Till yttermera visso kan en sadelgjord vara hemmagjord. Däremot är det ytterst ovanligt att en gjord är jordad. Dock kan jorden vara rund.
I midvinterns kyla är det synd om den som glömt sig skyla och den som fått skorna fulla av modd har nog svårt att göra sig förstådd, när den lipar över blöta raggsockor och är redo att dela ut verbala smockor, desto bättre då med en påpälsad och välhälsad tomtefar som med sig säcken har, och som ger mig massor av klappar, hårda, mjuka, stora, små ja till och med Haribos nappar: Det är en sådan jul jag vill ha för det är så det ska va’. God Jul alla kära HR:are, må Julens spöke vara er nådiga.
Först som sist: Intelligenta, mogna och känsliga personer varnas.
Fråga: Är ett blomsterstånd det samma som ett praktstånd? Fakta: När ett tillstånd är överståndet ökar avståndet från det till det bestående. Fråga: Inte behöver vi väl vare sig tillstånd eller anstånd för att gå in i ett bestående tillstånd? Fakta: Politiken och Sverige har utarmats över tid, förr fanns fyra stånd och ståndsrepresentation och ståndsriksdag och vi talade rent av om ett ståndssamhälle. Fråga: Om det äkta ståndet är det enda ståndet som nu återstår, vad exakt innebär det? Fakta: Ståplatsbiljett gäller som entré på ståplatsläktaren, där det händer att åskådarna får ståpäls och vanligtvis inte har något att göra med så kallade ståuppkomiker. 
Fråga: Exakt vad innebär ordern ”Håll stånd!”? Fakta: Styvfader är en plastpappa, inte en katolsk präst. Fråga: Om en föreståndare uppvisar sitt bestånd av ståndare och gör sig lustig över dessa, ”När ska bröllopet stånda hehehe”, är denne då att betrakta som ståndaktig eller snarare oförståndig? Fakta: Ståndort är en växtplats, inte en plats för ståndrätt, ståndskall eller ett gruvarbetarens intima krypin. Fråga: Om en utställare inte vill vidstå sitt eget stånd på mässan, kan den då ställa sig själv på stand by? Fakta: Ett bokstånd är ett slags välstånd. Fråga: Är det nattståndet att fråga om Mink De Ville på sin tid räknades in i minkbeståndet? Fakta: Vattenståndet bryr sig inte om tillstånd. Fråga: Är tillståndet priapism en form av stillestånd? Fakta: Till skillnad från morgonståndet inträffar solståndet mitt på dagen.Fråga: Vad står på? Fakta: Det här puerila inlägget förtjänar verkligen inga stående ovationer.
Den bedrövade och övergivne men också tappre gräsänklingen scannar av livsmedelsaffärens hyllor. Rader av obegripliga produkter som förefaller ha det gemensamt att de borde vara förbjudna eller åtminstone belagda med åldersgräns och att de bara skulle få saluföras i särskilda statsfinansierade butiker med begränsade öppettider och tydliga varningssignaler till desperata gräsänklingar. Varningssignaler och -skyltar som skriker ut ”Varning för ensidig kost!” och liknande.
Nog av. Den utlämnade men tappre går där mellan raderna av produkter och blir alltmer alienerad ända tills, Gud vare tack!, det i frysdisken dyker upp ett paket ”Brandade de morue parmentier” från Tipiak! En tydlig och lättbegriplig tillredningsinstruktion medföljer på kartongen. Inte helt enkel att genomföra, tillredningsinstruktionen, men er utsände i de ömkansvärdas ynkliga och lugubra köksenvironger lyckas efter visst funderade göra som det står. En med bravur genomförd handlingskedja som HR:en inte ska tröttas med då den är tämligen omfattande och bland annat innefattar handhavande av ugn samt äggklocka. Samtidigt.
Brandade tillreds alltså, och det med sådan framgång att den blir stående klassiker för hela gräsänklingsveckan. Efter den första kartongen köps flera in, läggs på lager och tillreds allteftersom klockan slår lunch och middag. I den bästa av världar skulle vi här kunna lämna gräsänklingen lycklig i sitt hus med sin brandade och sina vänner hundarna, som håller honom sällskap när världen övergivit honom. Men nej! Efter bara några dagar händer det som inte får hända! Magen! Och allt, visar det sig efter ett samtal till Hustrun, på grund av ensidig kost. Förbannade vare livsmedelsaffärerna som inte tar ansvar för sina produkter och sina kunder. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot ensidig kost och livsmedelsaffärer som inte tar sitt ansvar!
Alltså Frankrike alltså. Rock-konsert. Agnes Obel som förband. Bara en sådan sak. Och. Vin istället för bira? Sancerre dessutom. Jaa. Och. Det är bara att konstatera. Det är hög klass på stället. Frankrike och Paris är Jordens medelpunkt. Rent kulturellt.
Så här sitter vi och sippar sancerre och låter oss med allt tyngre ögonlock vaggas av Agnes Obel och det är så vackert och… högklassigt, och rätt som det är: Agnes flyger av scenen, fyra gubbar rusar runt i tre minuter och så, Pang!, där kommer David Byrne gåendes i sin grå kostym och så uppenbart barfota att alla håller andan, vinglar till med vinglaset och, men nej, det ligger väl inga häftstift eller annat trams på golvet eller en brusten cellosträng efter Agnes eller… nej, det gör det så klart inte. Vi bara tycker det är kul att han, mannen som skrev Toe Jam, är barfota och då börjar han sjunga för sig själv och en efter en gör musikerna honom sällskap. Inga fasta positioner. Alla är ambulerande. Tolv pax inalles. Sex slagverkare, som ett statement, ”KC kör med tre jag har sex… ambulerande, hehe”. Och rytmer blir det så klart. Det här är David Byrne!
Med alla tolv väl på plats exploderar Zenith, Paris, i Talking Heads-hits, lite Fatboy Slim, något nyskrivet, en del annat och så en massa David Byrne. Han är måhända inte fullt lika intensivt rörlig under konserterna längre, men han går senior-för fullt konserten igenom och blir inte vid något tillfälle hörbart andfådd eller på annat vis nedsatt. Tvärtom verkar hans närvaro öka ju längre vi kommer i konserten, och då är han ändå högst närvarande redan från start.
Om det är en konsert som du bara måste se? Frågan är varför du ens ställer den frågan. David Byrne, nu som då, är så oändligt mycket mer än bara en artist som ställer sig på scenen och drar igenom sina låtar. Bara en sådan sak som att alla hans medmusikanter går runt med konstanta leenden showen igenom säger en hel del och egentligen allt om hur bra det här är.
Den minnesgille har råkoll på att björksaven i påsen som inköptes i Lorgues för ett vetenskapligt experiment enligt försäljaren i hälsokostbutiken borde konsumeras inom tre veckor efter öppnandet, annars skulle den kunna börja smaka örn, eller något liknande. Således genomfördes test två av saven just efter tre veckor, och resultat gav saven fullt godkänt, doften av kokt ris hade försvunnit och filmjölksinslaget var inte oangenämt för den som gillar filmjölk. Så vad har nu hänt tre veckor efter tre veckor?
Påsen har förvarats i kyl sedan den öppnades för sex veckor sedan. Den har inte provats på snart två veckor. Idag var det dags att klämma de sista dropparna ur påsen.
Noterbart är att saven är mindre klar nu. Snarare lätt grå än genomskinlig som vatten. Dessutom kan en del fällning noteras. Doften är ungefär som för tre veckor sedan, möjligen är filmjölksinslaget starkare. Samma sak gäller smaken: som för tre veckor sedan med ett något förstärkt inslag av filmjölk samt en något förhöjd upplevelse av syra. Huruvida försökskaninen, alltså er utsände i de dödsföraktande testpiloternas av faror och mer faror och ändå mer hjältemod fyllda värld, mått bättre av att hinka sav dagligen – minns försäljarens välsmorda munläder som lovade om inte guld och gröna skogar så i vart fall någon form av detox och uppåtgående livskurva – är svårt att sia om, klart är dock att inga påtagliga tecken på att försäljaren inte är en lögnare kunnat skönjas. Däremot ska till protokollet föras, att försökskaninen snabbt vant sig vid saven och nu, efter sex veckor, kan tänka sig att köpa en ny, svindyr påse bara för att det är gott – en ytterst oväntad vändning på det här experimentet.
Dropkick Murphys. Gogol Bordello & Regina Spektor. Gitte Henning.
Här i vår lilla sydfranska stad finns en affär som säljer ekologiska (o d) varor. Häromdagen tipsade någon där om björksav. Personen skulle köra en kur, för det skulle vara så himla nyttigt. Exakt varför, förmedlade varken personen eller historien eller expediten. Däremot föddes en brinnande nyfikenhet hos er utsände i de konsulterande vinmakarnas aldrig villrådiga värld där också vin på björksav kan ses rinna förbi då och då. Kort sagt: hur smakar den här produkten?
Således inhandlades en treliters påse à ca 40€ och placerades i kylskåpet (”måste förvaras kallt och konsumeras inom tre veckor sedan påsen väl öppnats,” löd expeditens instruktioner). Öppnades idag. Och testet kunde inledas.
”Oklar, ofärgad. Ganska neutral på näsan, inslag av rå kycklingfilé och nykokt ris. Egen smak med ett litet inslag av en vass syrlighet, dock tämligen neutralt. Inte oangenämt. Då björksaven stått upphälld ett par timmar har ett inslag av filmjölk utvecklats, framförallt i smaken, och syran har blivit mer påtaglig (enligt påsens innehållsförteckning och produktinformation kommer en mjölksyrejäsning att ske undan för undan sedan påsen öppnats och så småningom ska smaken degenerera)”.
Vi ber att få återkomma när testet kommit längre (”kuren” är på 21 dagar). Dels med information om produkten i sig, dels om hur konsumenten påverkas av att dricka detta dagligdags (”en skvätt varje morgon!” löd den ännu i öronen ringande förmaningen från expediten).
Efter att på allmän begäran ha gått i repris i fjol är vinifierats julsångsskola nu åter på tapeten sedan den har hamnat på pöbelns kravlista inför Julen 2017. Således, här har vi den: vinifierats (numer) traditionella julsångsskola ™ (est. 2015).
Julsångsskola del 1
Hur svårt kan det vara att skriva en White Christmas och bli stenrik? Ganska. Dock kan HR:en idag ta del av vinifierats julsångsskola™ (est. 2015). Efter en slik inskolning är det bara för
HR:en att gå vidare med sin egen fantasi och skriva en julhit och komma ihåg vem läromästaren var och se till att dela royaltyn med denne.
Det finns tre sätt att skriva en lukrativ julsångsplåga: 1. En glad, hurtig låt som innehåller ord som jul, tomte och dans. 2. En glad, hurtig låt som innehåller ord som snö, vit och något vintrigt, som en kälke eller en snögubbe. 3. En lätt religiös låt i dur och moll som innehåller ord som frälsare, stjärna och Betlehem.
Nedan följer nu tre idag snabbskrivna exempel på hur det kan låta. Bara att öva och öva tills du är redo att sno lämpliga fraser och ackord från kända julsånger och skapa din egen framgång!
Exempel 1: Hej hopp alla nissar!
A
Hej hopp alla nissar
D
Här kommer Tomten
G
Så rund och trinder
A
Säcken på ryggen
A
Av klappar är full
D
Så fattar vi varandras händer
G
Och dansar en virvlande dans
A D
För nu är Julen här, För nu är Julen här, För nu är Julen här!
G A D
För nu är Julen här, För nu är Julen här, För nu är Julen här!
Da Capo al Fine
Exempel 2: Våran snögubbe
F C
Se sån’t bländvitt leende han har
G
Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!
F C
En morot till näsa och grus i mun
G
Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!
F C
En hatt så svart och en kvast i arm
G
Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!
F C
Å han ler när han ser oss kälka
G
Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!
D A G
Våran snögubbe är vår bästa vän
D A G
Och vi vet att våren dröjer än
D A G G7
Många långa vinterdagar än
C
Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!
G7
Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!
C
Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!
G7 C
Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!
Exempel 3: Sången från Betlehem
D Dmaj7
Från Betlehem hördes det en sång
D7 G
Om en frälsare som oss är född
D Dmaj7
På himmelen där lyser stjärnan klar
D7 G
Större och starkare än vi kan förstå
Em A D
Julens budskap bringar oss fred på vår jord
Em A D
Räcker ut en hand till människan i nöd
D Dmaj7
Den stjärnan den lyser så klart
D7 G
Och vi förstår vad den säger
D Dmaj7
Fredens timme är slagen nu
D7 G
Julen sträcker ut sin hand
Em A D
Julens budskap bringar oss fred på vår jord
Em A D
Räcker ut en hand till människan i nöd
Trad. julsångsskola del 2
Ni är nu redo för del 2 i vinifierats traditonella julsångsskola™ (est. 2015) och vi tar oss genast denna, den avslutande delen: ”Hur man skriver en modern julvisa”.
Nu är det inte bara små, dansanta barn, vinterstojande och snöbollskastande ungdomar och fromma kyrkobesökare som kan nås med rätt julsång; också stökiga och trumpna
tonåringar är en möjlig kommersiell måltavla. För att nå ut till den här via sina föräldrar understundom köpstarka gruppen krävs dock andra bullar ity tonåringen har en tendens att vända ryggen åt sitt eget gårdagsjag varför den dissar glada, hurtiga låtar som innehåller ord som jul, tomte och dans, för att nu inte tala om hur fel det är för tonåringen att gå loss till en glad, hurtig låt som innehåller ord som snö, vit och något vintrigt som kälke eller snögubbe och att tonåringen frivilligt ska erkänna att en lätt religiös låt i dur och moll som innehåller ord som frälsare, stjärna och Betlehem skulle vara något att ha är otänkbart.
Det den trumpne tonåringen söker är modernitet och något som skrämmer föräldrarna. Vi tar idag därför sikte på så kallad fusion och gör en fusionjulsång. Detta med fusion är ett modernt påhitt och går ut på att olika musikstilar blandas till en enda röra. Ibland förekommer det också så kallat rap, uttalas rapp, vilket gör låten än mer ungdomlig. Nedan följer ett exempel på en fusionjulsång där vi blandar och ger ur vinifierats traditionella julsångsskola™ (est. 2015) del 1 samt ett exempel på rapp där vi gör om visan ”Hej hopp alla nissar!” (se ovan) till så kallad rapp eller pratsång som det hette på Arne Qvicks tid.
Exempel 1: Fusionjulsång
A
Hej hopp alla nissar!
D
Här kommer Tomten
D Dmaj7
Från Betlehem hördes det en sång
D7 G
Om en frälsare som oss är född
C
Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!
G7
Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!
Exempel 2: Rappjulsång
(Här går musiken hela tiden i i bakgrunden: A//, D//, G//, A////, D//, G//, A//, D////, G//, A//, D//)
Hej hopp alla nissar!
Rapp: Alla nissar, inga ja dissar,
Här kommer Tomten!
Rapp: Ja säger prompt, kom inte in på min tomt
Så rund och trinder
Rapp: Röda feta kinder, är fan ett hinder
Säcken på ryggen
Rapp: Ryggen ska fan ha spö, å du ska ba dö
Av klappar full
Rapp: Alla klappa händer, sånt som gör ja tänder
Så fattar vi varandras händer
Rapp: We shall overcome, de e vi mot dom
Och dansar en virvlande dans
Rapp: Allt ska brinna, allt ska försvinna
För nu är Julen här, För nu är Julen här, För nu är Julen här!
Rapp: Ja kommer ifrån norra, polen, där e vitt å kallt å, inget, ja e en röd å rund, hämnare, vill äta från era bord e en, cool en, ska blåsa rent tills ja hamnar inför, tinget, Nu e de så förbannat mycket jul igen, å ni ska fan få skit för de, för sån e ja å ja e ja å ja e Tomten ja e Tomten
Det är lika upprörande som obegripligt att det kunnat undgå kreti och pleti, att Marshall i likhet med vissa andra väl utvalda varumärken som Vox, tillhör världens musiker i allmänhet och gitarrister i synnerhet och att den som ikläder sig ett par Marshallhörlurar utan att vara en sjutusan till gitarrist eller åtminstone en medioker pianist eller en misslyckad triangelspelare, begår vad samhället inom kort efter detta inlägg kommer klassificera som en inte bara smutsig utan också direkt kriminell handling, vilken ska lagföras och åtgärdas med stränga straff, vilka kommer få terapin och bestraffningen i A Clockwork orange och Peter Jöbacks 110 veckor på Svensktoppens första plats med Guldet blev till sand att verka som en nanosekund i de i bestraffningssyfte använda slagdängornas monotona värld. 
Om någon mot förmodan går runt i Marshallhörlurar utan att själv ha pluggat in en Les Paul i en Marshall och ställt alla volymkontroller på max eller ens ha hört Dave Edmunds, Eric Clapton eller Bill Nelson göra det, ska den rättsinstans som får nöjet att tillrättavisa elementet som inte hörsammat förbudet mot Marshallmissbruk inte väja för att tillgripa fasansfulla straff såsom att döma det kriminella element till minst fem års tvångsmedlemskap i och flitigt turnerande med Lasse Stefanz som doakör.
Som den inbitne HR:aren vet pågår för närvarande ett för människorasen i största allmänhet och för den vindrickande delen av densamma synnerligen intressant långtidstest av korkskadat vin. Den samvets- och minnesgranne kommer säkert och med viss avsmak ihåg det inledande konstaterandet, att en gammal Crozes Hermitage av god kvalitet och från fina Rhône-året 1991 uppvisade en korkdefekt så tydlig att grannarna ringde och undrade vad som stod på i vårt hus. Den nyss nämnde minneskonstnären erinrar sig högst sannolikt också att samma vin efter att ha stått i en öppnad flaska en vecka på en provensalsk terrass tappat lite av sin tydliga kork och snarare blivit äckligt och vedervärdigt i största allmänhet samtidigt som en bakteriedriven syra börjat utvecklas.
Efter två veckor, som vi alla minns, hade korkdefekten fått rejäl konkurrens av annat som bland annat kunde betecknas som gammal, dammig mjölnarkvarn (golvet ni vet, och allra mest ett dammigt hörn eller det lätt integrerade dammet på en gammal maskin eller kanske ett sedan länge oanvänt drivband) och jäst. Yngsta Dottern tyckte det var det äckligaste vin hon doftat på, andra av oss var helt uppslukade av komplexiteten i doften samtidigt som vi, det ska i sanningens namn sägas, kraftfullt tog avstånd från vinets allt syrligare smak.Idag, ytterligare tio dagar senare, var det så dags för en ny kontrollstation i det pågående testet, alltså efter cirka tre och en halv vecka, ett korkskadat vin i öppet tillstånd på en provensalsk terrass. Eftersom Yngsta Dottern tidigare deltagit som försökskanin var det nu Äldsta Dotterns tur. Hon fick ett glas, ombads prova. Hon doftade, tittade fundersamt upp och sa ”Är det här ett av dina långtidstest?”. ”Bry dig inte om det du, säg bara vad du känner!” fick hon till svar (det är, som alla vuxna vet, oerhört enerverande när ungarna börjar tänka själva). Hon doftade, kom fram till att näsan hade ett tydligt drag åt portvinshållet till. På frågan om hon kunde känna ett lätt korkat inslag blev svaret nej (hon är ganska bra på kork, ska sägas). Så provade hon smaken också och då tog det hus i helsike, ”Men vad är det här för smörja du lurar på mig?! Rena lutet! Pappa…”.Efter detta lilla avbräck i vardagens stilla lunk tog vi oss så för att själva prova vinet. Hm, nej, ingen kork på näsan, men en hel del tämligen trevlig oxidation med ett lätt inslag av choklad och kaffe (faten går igen, ni vet) och, ja, portvin, inte tokigt alls, mycket bättre än vid de tidigare testen, varför frågan infinner sig om man kan lufta bort korken? Svaret är både ja och nej. För den försvann både i doft och smak, men åtminstone i det här fallet har smaken kantrat å det värsta. Den bakteriedrivna utvecklingen av oönskad syra har nu exploderat och vinet smakar verkligen acidifierad apsvett.