d lounge, Beijing: en viktig adress & Dooley Wilson

Trots att adressen är densamma som för 1949 Duck de Chine, ligger inte d lounge vägg i vägg; man får helt enkelt famla runt tills man hittar den diskreta entrén en bit bort, inte långt från de mörka männen som står och kränger droger. Väl inne kan man känna sig utvald:

d lounge - full av iakttagelser

bara att hitta hit kräver sin den. Cocktails förstås, Cohiba och Montecristo, ingen Chartreuse VEP, men väl Drambuie, som kan fungera som substitut om den gröngula abstinensen blir för svår, en härlig mix av mutade och mutande, av omsvärmade västerlänningar som tror sig vara viktigare än de är, ortsbor som har tillstånd och fusk att sälja eller som är framgångsrika företagare och tror sig vara viktigare än de är, äldre män och yngre kvinnor och folk som vill tillhöra de vackra och inne och så du och jag, de förnöjda iakttagarna som diskret glor ögonen ur sig, smuttar på sin Drambuie och puffar på Cohiban och får någon slags förflugen Casablanca-flash mitt i Peking-natten. Dooley Wilson.

Äta i Peking: 1949 Duck de Chine & Nowhere man

Såvitt vinifierat kunnat utröna, finns det två 1949 i Peking. Med tanke på att numret är året då Mao tog makten, kanske det finns ändå fler 1949 – låt vara att det då inte handlar om

Konst signerad Peking-baserade Julien Ranjard

förstklassiga restauranger. Vara hur det vill med den saken. ”Vår” 1949 ligger inklämt på en liten innangård nära Sanlitun eller närmare bestämt på Courtyard 4, Gong Ti Bei Lu i Chaoyang district (tel 6501 8881). För att vara mer exakt är 1949 även ett konstgalleri med mera och egentligen heter krogen Duck de Chine och den ligger så att säga bakom eller innanför galleriet; man har inte kommit fel när man finner sig stående bland tavlor och skulpturer. Duck de Chine har, som sig bör, en fantastisk anka, men som på så många andra krogar av det här slaget i Peking är allt bra. Den som vill, kan skölja ner sina sötsura räkor, eller vad man nu äter, med en ung Lafite för drygt 30 000 sek eller satsa på en Le Volte, en Clos de los Siete eller kanske en Gewurz från Trimbach, samtliga under tusenlappen och ointressanta för den som vill skryta och skräppa eller bara bli flott bjuden därför att man har en position som låter sig mutas. Om det inte framgått ovan är det stark gåditochätrekommendation på den här krogen. Och just det: ankan trancheras vid bordet. Nowhere man.

1949 - Duck de Chine

Massage & böcker i Peking & Tom Waits

Som sig bör finns det massagesalonger snart sagt överallt i Peking. Utan att vidare

För fotmassage

fördjupa sig i saken, kan vinifierat rekommendera kedjan Oriental Taipan och då särskilt den magnifika fotmassagen man här bjuds på. Den som får för sig att köpa kartor eller böcker eller bara drabbas av ett lika välkommet som kanske oplanerat behov av att snabbt och mycket andas böcker, ska lära sig följande utantill: Wangfujing Foreign Languages Bookstore, 235 Wangfujing Street, (010-65126903), här, mitt i Peking, ett par verser från Tian Anmen, och i klocktornets på Wangfujing Street omedelbara närhet, där man kan höra klockans spelverk sprida ljuvliga, orientaliska toner varje heltimme, erbjuds hjälp i mer än ett våningsplan och på ett flertal språk och i diverse stilar och uttryck.Tom Waits.

För hjärnmassage

Xiao Yuan Hotel, Beijing

Se där, nu fick Peking heta Beijing i rubriken. Syftet är enkom att locka ouppmärksamma, icke-svenskspråkiga surfare till vinifierat.se. Viktigare är resten av rubriken: Xiao Yuan Hotel, eller Den lilla innergårdens hotell, som vi som tror oss ha lärt oss kinesiska på en dag säger. Detta lilla, fina hotell ligger i en hutong, alltså en typisk, trång, kinesisk gränd, för er som inte

Repan, Xiao Yuan

kan någon kinesiska. Samtidigt som man befinner sig, väl placerad, i de innersta delarna av Peking, upplever man den traditionella vardagen i Mittens rikes centralpunkt. Ett enkelt och personligt hotell, som är prydligt och välstädat och har en superb service. Billig frukost som är bra, även om man eventuellt får stå ut med en mix av kinesiska, ryska och engelska töntpop-rytmer av värsta sorten – alltså överoptimistiskt muntra och enfaldiga – och en mer än tillräckligt tilltagen volym. Bäst av allt: det finns en takterrass där man kan puffa cigarr och på tal om det: cigarrer är onödigt dyra i Kina så ta med rökverken från, till exempel., Sverige, där de numer riktigt behagligt prissatta på Arlanda.

Äta i Peking: Bellagio, Chaoyang District

Låt er inte bedras av namnet på krogen. Det är inte en italienare. Det är en hederlig, pålitlig kines och ett uttryck för den generellt sett höga klassen på Pekings matställen: inget märkvärdigt, lite rörig service, billigt, snuskigt gott och bra. Ett tips: visst, det är kul att prova det kinesiska rödtjutet från Grace och billigt är det, runt 190 sek, men, allvarligt talat, välj ett av de andra vinerna. Hur det var? Omogna druvor, hög syra, lätt kartigt, ingen druvkaraktär (Cabernet sauvignon och Merlot enligt etiketten), totalt ointressant och ett slöseri med värdefull tid och god smak. Dock: Bellagio i övrigt rekommenderas, som ni förhoppningsvis förstått, varmt.

Mosto inget måste i Peking, Apothecary & Lillet in the Violet

Peking, alltså Beijing för er som tror att det är stor sak huruvida man säger Peking eller Beijing, är, som den gigantiska storstad det är, full av allt och det i en tilltalande röra, där nytt och gammalt slåss om utrymmet såväl i kvarteren, där, bokstavligen talat högt och lågt samsas, som på gatorna där lyxåk och små Hyunda-taxibilar slåss om utrymmet med fotgängare, cyklister och mopeder och alla andra som då och då kan få för sig att ta gatorna i anspråk och, i förekommande fall, bidra till att hålla smogen svävande. Maten är i största allmänhet utmärkt eller mer än utmärkt. Överallt. Även i de små, s-m-å, gatustånden där någon gladlynt fyr eller, i undantagsfall, en mer surmulen typ står och brassar käk i Kinas svar på den svenska korvlådan. Får man trots detta för sig att man absolut måste ge sig på samma mat som i allmänhet serveras i låt säga Paris och till samma priser och i, på ett ungefär, samma miljö är Mosto ett hett tips,

En mindre snygg Lillet in the Violet

trots att allt är som hemma, ja, i alla fall om man bor i Paris, och även om ett par desserter riskerar att komma in samtidigt med ett par av huvudrätterna och ett par av huvudrätterna riskerar att komma in med desserterna och även om årgången på vinet, en överekad och thiolspäckad chardonnay från Margaret River, är fel. Med andra ord inget måste, men heller inget helfel val och, det ligger i San Li Tun (Sanlitun Village), dit man förr eller senare ändå måste ta sig. För den som vill sliska till det efter middagen, eller ta sig en liten pruttare före maten, ligger cocktailbaren Apothecary snudd på vägg i vägg, och där serveras, om inte annat, nyklassikern Lillet in Violet. Bara en sådan sak.

Äta i Peking: anka & kaffe

Ett givet inslag i Peking-resenärens besök är minst en middag där ankan står i centrum. Ett bra tips då är Peking Duck Private Kitchen, FS2015,

Pekinganka

Van Tone Centre, 6A Chao Wai Street (010-5907 1920), i närheten av The Place. Här serveras man lika utmärkt som god mat och det gäller allt, inte bara ankan; den som vill kan även avnjuta en synnerligen smaklig ”green dinner”, baserad på vegetariska rätter. Till detta kan gästen, till exempel, avnjuta en Pinot noir från Nya Zeeland. Ett middagssällskap på låt säga fyra personer får ta i för att komma upp i tusen kronor, inklusive aperitif, vin och vatten. Avseende kaffe i Peking är Ginza Mall kanske lagom intressant som shopping-mål, men bland butikerna och restaurangerna återfinner koffeinisten Costa Coffee och hur kul kan då en sådan här internationell kedja vara? I det här fallet är svaret väldigt kul. Kort sagt vet personalen på Costa, Ginza Mall, hur man åstadkommer en välsmakande kopp kaffe.

Dagens tidningskrönika

SvD ger sex på tärningen och skriver så här om Clotilde Davennes Chablis ”139 kr, Chablis, Frankrike, 6307, Vitt torrt Friskt & Fruktigt. Läcker chablis med rik citrusfrukt och

Användbar i vingården, oönskad på flyget.

smöriga toner, stram fruktsmak, mineralbetonad syra och lång eftersmak. Passar till lyxiga laxrätter.” DN visar via grisförsök i Göteborg att Regina Menger-Krug är rätt på det när hon grisar ner sin vingård. GP tar å sin sida upp något mycket viktigt för oss som reser mycket: vem vill du helst inte sitta vid på flyget!

Viktig information till Margon-resenären

Finner ni er själva ståendes i Margon en sen kväll, har ni förmodligen kört vilse och när ni tittar upp på slottet, som ser rent spöklikt ut där det reser

Spöklik siluett?

sin skrämmande siluett mot den undflyende dagern, känner ni er ganska små, men en sådan tur då, att just ni är vinifierat.se-hängruntare och har koll på att man i Margon kan ta in på Auberge du Château på 1, Chemin des Serres, ja, ni har rent av telefonnumret till hands, +33 (0)4 67 24 85 65, och ni vet att varken härbärget, slottet eller byn är mer hemsökt än andra långsökta saker här i världen och ni kommer att sova okej i en ganska enkel boning och nästa morgon kommer ni att få en ätbar frukost innan ni tar en titt på omgivningarna och kanske provar lite vin på närliggande Domaine de Brescou och sedan kör ni till Roujan, en sladd över vinfälten bort, och äter lunch på Lou Bartelet på 74, Avenue de Pézenas, avenyn som leder till

Turnerade i södern

Molières lilla stad Pézenas – nåja, han var här lite då och då när han irrade runt i södern och uppträdde, med framgång, under blanda annat ”Les fêtes des Etats du Languedoc” mellan 1645 och 1658 – och plötsligt inser ni hur fånigt det var att ni var pipiga där tidigare i meningen och ni är dessutom glada över att kunna komma hem och berätta att ni, minsann, varit i den store Molières sydfranska, andra hemstad – handen på hjärtat: hur många har det? – och, ni vet nu att Roujan är känt för legenden om igelkotten och som ni ändå kommer att få veta hur legenden lyder, när ni är i Roujan, behöver den inte återges här, varför vi, äntligen!, kan sätta punkt för det här fåniga inlägget, eller ja, fånigt under förutsättning att ni inte står där och piper en kväll i Margon.

Straussi, Fünfschilling & bad i Baden & Basel samt karuseller på Europapark

För den som ska ta biltåget från Lörrach till Hamburg, kan det, i alla fall sommartid och omutifallatt man har stimmiga ungar med sig, vara bra att veta att det finns flera fina utomhusbad i Basel. För den som reser vintertid eller inte vill bada, är Fünfschilling i lilla Fischingen ett kul stopp. Det här var för några år sedan ett litet ”Straussi”, det vill säga ett ställe som var öppet fyra månader om året, hade högst 40 sittplatser och som serverade sitt eget vin och väl utvalda lokala rätter. Idag är det en jätterestaurang och, ja, en saluhall, för de egna produkterna inklusive hemmagjort vin en masse, kompletterat med eget bageri, glasstillverkningen med mera. Mellan 2000 och 3000 besökare per dag (gissningsvis bor blott en tiondel så många i Fischingen). Billig och om inte jättebra så i alla fall ärlig mat och brödet från det egna bageriet får, förstås, klart godkänt i likhet med stället som helhet. I skrivande stund pågår nya utbyggnader för fullt och bästa vinet i veckan var ett nytt mousserande rosévin. När man ändå är i trakten är ett besök på nöjesparken Europapark ett måste – särskilt om man reser utan små barn så man får åka allt.