Väl medveten om att det inte fanns någon Vintage Port kvar i förrådet, lät jag svågern inspektera utrymmet i fråga. Något upprörd, eftersom han helt korrekt misstänkte att jag gömt undan all Vintage för att slippa julbjuda, grymtade han något om ”utan Vintage, ingen Jul”. Just som jag stod där och uppskattade segerns söta smak i gommen, hörde jag, som kom det direkt från Elm Street, ”men Lars, du har ju en Colheita där, fungerar inte det?”. Hustrun! Henne hade jag glömt, och nu stod hon där och gav sin bror dåliga idéer. Självklart rök 88:an från Barros. Huruvida den var bra eller inte gick inte att avgöra därför att jag tände strax en Cohiba Esplendido och bolmade på så mycket jag kunde så att ingen av oss kunde njuta av Colheitan. Min förklaring till detta huvudlösa tilltag, att tända en överdimensionerad kuban som inte alls fungerande ihop med vinet, var ”utan Cohiba, ingen Colheita”.
Kategoriarkiv: Rött vin
Komma till punkt?
Emedan plastflaskor är direkt larviga är, i min värld, där bristande självkritik är ett naturfenomen, det egenhändigt sammansatta, alltså av mina händer sammansatta, innehållet i Viña Collado utmärkt, särskilt om man ska till att grilla, och varför skulle man inte göra det bara för att det är vinter?, eller röra till en så kallad gryta, till exempel en boeuf bourguignon, om man nu vill vara lite fransk av sig, annars kan man bara göra kalops, kanske, och ha potatis och inga lingon till den, ja, när man tänker på saken kommer Viña Collado till användning vid de mest oväntade tillfällen och för att undvika skammen att servera sina vänner en plastflaska, dessutom allt som oftast en bucklig sådan, slår man innehållet på en karaff och säger som det är, att det här är något så ovanligt som ett vin gjort på franska druvsorter i det nordliga, spanska vindistriktet Campo de Borja, som redan det är något tämligen unikt på de svenska matborden.
Vin i Jul
Julklappstips är en sak, men sedan ska man väl dricka lite vin i Jul också? Förslagsvis införskaffar man då, eller rättare sagt nu i god tid, lite smått och gott. Att alla redan har en bra Vintage Port hemma utgår jag bara från. Den som äter jullamm och vill ha ett inte särskilt dyrt vin alla kan tycka om går på en Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva 2009. För ostronätaren rekommenderas Clotilde Davennes Chablis, samma vin är givet till lutfisken och hummern såvida man inte vill slå på lite större, då kliver man upp ett steg till Clotildes Chablis Premier Cru ”Montmains”. Långt ifrån en kalkon men väl ett synnerligen allround rödvin vid sidan om nämnda P.C., väl lämpat för årstidens kast i väderlek och mat, är Malhadinhas Monte da Peceguina. Den som vill slå på stort väljer en Torre Muga på rödvinssidan och en Chablis Grand Cru på vitvinssidan. Avseende rosévin, som kanske kan komma till pass om man serverar fisksoppa endera dagen eller om någon får för sig att slå på kvartslampan och leka vår, är Tavel Les Lauzeraies det självklara valet – Årets Rosé, som det är och allt.
Château Giscours 1985
Trots att både hon och jag vet hur fel det är, kunde jag inte låta blir att överraska Hustrun med en middag när hon igår kom hem från en veckolång hästmässa. Besvikelsen lyste svart ur hennes blå ögon då hon ställde ifrån sig väskorna, lojt klappade hundarna och med en blick fylld av ömsom fasa, ömsom besvikelse och, framförallt, trötthet, gav ifrån sig en suck. ”Lagar du mat?” frågade hon retoriskt där hon stod som en knappt skönjbar nebulosa i oset av fastbränd sås och ljudet av för hårt stekt kött och utan att försöka dölja sin besvikelse och då, då drog jag till med trumfkortet: en Château Giscours från 1985! Hustrun fick ett glas under snoken och blev snart på bättre humör, för vem bryr sig om att köttbitarna är torra, de tidigare helfrysta kroketterna brända på utsidan och fortsatt stenhårda i mitten och att påssåsen sitter kvar i grytbotten, när man får en härlig Bordeaux 85:a upptryckt i nyllet? Självklart tinade hon snabbt upp – snabbare än kroketterna rent av – och var på det hela taget nöjd, trots att hon fick gå och lägga sig på tämligen fastande mage. Å andra sidan var hundarna desto mättare sedan de fått ta hand om merparten av festmåltiden.
Julklappsviner 2011
Vin är på alla sätt och vis en utmärkt julklapp, under förutsättning att vi inte talar barn och missbrukare, till vilka det finns bättre alternativ. För övriga följer här lite tips (flera av vinerna är beställningsvaror):
– Rödvin till frilufts- och miljömänniskan, vin på lättviktsflaska: Viña Collado 2010 (varunr. 6284), 69 kr.
– Rödvin till den man vill ska sluta skämma ut sig och därför sluta dricka, och kanske framförallt bjuda på, vin från box (producenten satsade för övrigt på ”ekologisk” odling redan på 1930-talet!): Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva 2009 (6000), 79 kr.
– Rödvin till kruskaknuttar och miljöaktivister (vingårdens ägare är en av USA:s ledande miljöaktivister och vingården är från miljösynpunkt ett föredöme): Six Vineyards Pinot Noir (Lemelson) 2007 (73320), 179 kr.
– Rödvin till rockaren, från Jimi Hendrix, Nirvanas och Pearl Jams hemstat, Wa. (även detta vin är numer biodynamiskt odlat): Bel´Villa Vineyard (Goedhart) 2008 (73530), 299 kr.
– Vitvin till den vinkunnige som vill, eller bör, prova något nytt (fungerar även till Santana-fans och biodynamiker): Abraxas (Sinskey) 2008 (73814), 199 kr.
– Rödvin till den vinkunnige som vill, eller bör, prova något nytt (utsågs tidigare i år av Decanter till ”Best New World Red Wine”): Quelen 2006 (75626), 499 kr.
– Vitvin till den kräsne: Chablis Grand Cru Les Clos 2008 (72878), 499 kr.
– Rödvin till den kräsne: Torre Muga 2006 (71184), 499 kr.
– Budgetvitvin till den kräsne: Bourgogne Blanc 2010 (5562), 99 kr.
– Budgetrödvin till den kräsne: Fleur Saint-Antoine 2007 (72453), 120 kr.
– Champagne, från udda år, som man ger till partnern och själv dricker upp på Nyår: Guy Charlemagne Grand Cru ”Mesnillésime” 2003 (77171), 475 kr.
– Budgetchampagne som man ger till partnern och dricker upp själv på Nyår: Guy Charlemagne Grand Cru Blanc de Blancs Réserve Brut (77281), 299 kr.
– Krispig budgetchampagne som man ger till partnern och dricker upp själv på nästa års Nyår: Guy Charlemagne Brut Nature (77415), 289 kr.
Fredagschill med Ryan & Goedhart
Rioja Sommelier Award 2011
Sedan några år tävlar flera av landets sommelierskolor om att bli bäst på Rioja. Bakom tävlingen står ”Det nya Rioja”. Statusen på tävlingen är hög. Här har flera av landets sommelierer eller blivande sommelierer fått sitt elddop och trots att flera av deltagarna inte hunnit studera ämnet ”sommelieri” särskilt länge är kvaliteten på de tävlande hög. De svåra frågorna, och de knepiga praktiska momenten, till trots, klarade sig årets tre lag – från Restaurangakademien, Gustibus och Grythyttan – mycket bra. Allra bäst klarade sig laget från Grythyttan och vi gratulerar det till segern! Och ni andra får här ett Rioja-tips att suga i er vid första bästa tillfälle – går att lagra i förfärligt många år, men är trots det gott att dricka redan nu.
Torres Mas La Plana 2002
Året var 1988 och undertecknad på utbildning hos Miguel Torres och just den här kvällen, närmare bestämt, på lyxkrog med läromästaren, Jean Leon, Hugh Johnson, en förfärligt känd spansk vinkribent vars namn jag aldrig förstod med flera. Vem som var junioren vid bordet rådde ingen tvekan om. Bortsett från mat provades Mas La Plana, eller Gran Coronas Etiquetta Negra som den hette under många år, från de första åren då den tillverkades av Garnacha och Carinena till dess den blev ren Cabernet sauvignon. Allt förlöpte väl till dess Johnson och den spanske vinskribenten så smått rök ihop i en smärre dispyt om årgångarna 81 och 82. Vilken var bäst, och framförallt vilken lagringspotential uppvisade respektive årgång? När jag satt i lugn och ro och mest var uppfylld av att bara sitta där hörde jag som i en (mar)dröm Miguel plötsligt säga ”… eller vad säger du, Lars?” Vad jag sa? Absolut ingenting, men jag pratade hysteriskt om ditten och datten så länge att bordssällskapet en efter en tappade intresset för mig och började prata om annat. När jag så till sist avbröt mig mitt i min svada hörde jag den alltid lika perfekte gentlemannen Miguel säga ”Tack Lars, det var intressant.” Var gång jag öppnar en Mas La Plana kommer den där upplevelsen tillbaka och, tro det eller ej, enkom som en synnerligen trevlig upplevelse. Hursomhelst och nästan sist men inte minst: Mas La Plana från Torres är generellt ett synnerligen gott och välgjort vin, som, sett från producenthåll, endast har ett fel: priset är för lågt. Årgången 2002 som jag öppnade häromdagen utgör inget undantag. Den har varit i toppform ett par år och fortsätter att uppvisa en minst sagt inbjudande sida. Mycket bra och gott. Och hur politiskt inkorrekt detta nu än är: jag gillar den tunga buteljen.
Vinifiktioner, artbergomvin.nu & P.C.
I sin senaste uppenbarelse rekommenderar artbergomvin.nu novellsamlingen ”Vinifiktioner”. vinifierat.se håller med och drar sig inte för att redan nu tala om ”Årets juklapp”. Finns bland annat att köpa här. Gäster i helgen? Prova en Perez Cruz.
Fredagsmys med Richard Wright, Snowy White, Patti Smith & Goedhart
Fredag. Richard Wright (och Snowy White). Snowy White. Patti Smith. Goedhart.