De goda vännerna log och sa ”Vi tänkte vi skulle prova lite”, ”Kul” tänkte jag. Ett litet glas med en brun vätska ställdes fram, De goda vännerna lutade sig… förnöjsamt… bakåt i sina stolar och tittade med ett förväntansfullt leende på er utsände i de okända dryckernas ängsliga bråddjup, vilken tog ett djupt sniff och tänkte som den vänliga själ denne understundom kan vara ”de har försökt göra egen visky och misslyckats kapitalt, hur ska jag nu säga något uppmuntrande utan att helt förlora min heder?”.
”Det känns som om någon försökt göra visky, mycket rökt torv här…” De goda vännernas förväntansfulla airer sprack nu upp i fryntliga leenden och de lutade sig förväntansfullt framåt och frågade ”Något mer?”. ”Ja, kanske ett inslag av torkad och rökt komocka”. Vid detta började vännerns skratta och sa ”Prova det nu!”. Sagt och gjort och ja, det var det absolut äckligaste som passerat er uständes läppar. Vedervärdigt. Rökt komocka i flytande form är det mest positiva som går att säga. De goda vännerna skrattade nu högljutt och slog sig på knäna och medan de torkade tårarna skrek de ”Det är bävergäll för hundra gubbar! Bäverarsle! Odrickbart! Smaken sitter i i flera dagar!”
(Wikipedia: ”Bävergäll, Castoreum, är ett gulaktigt sekret ej lösligt i vatten (i torkad form är det ett kristallint ämne som löses i alkohol) med stark doft som bävern avsöndrar från ett speciellt par analkörtlar, ofta kallade gällpungar. Gället utnyttjas för doftmarkeringar inom reviret.”)



Hursomhelst är jag evigt tacksam mot Microsoft som meddelar mig att de via sitt Loterie Microsoft Windows 2016 nu ser till att jag får 250 000 euros att slå klackarna i taket med. Allt jag behöver göra är att skicka in diverse privata upplysningar till Monsieur Claude Lafon, som är en så kallad ackrediterad hussier i Frankrike och som är den som undertecknat det mail jag fått från någon i Calvados, som väl måste vara ett brevlådeföretag för Microsoft eller nå’t. Yippiiee!

parkettgolv och dess doft av nyligen genomförd boning skapa klarhet kring den rituella twistskålen. Denna enkla förfrågan är för den hörsamme detsamma som en allmän begäran och en sådan kräver konvenansen att man besvarar artigt och i positiv anda. Således, kära HR:are och ni andra stackare som hamnat här av något outgrundligt skäl (ni kanske googlat ”twistskål”?), här kommer en lapidarisk inkörsport till den rituella twistskålen:
twistskålstwisternas twist ”
vara mer fel. Till att börja med blir gatan lycklig då det twistskålas och twistskålens historia går mycket långt tillbaka i historien. Till Alexander den Store närmare bestämt. Som bekant var denne en glad gamäng och den som uppfann twisten i samband med ett besök i sin hemstad Pella 341 f. Kr. Så när Tony Irving talade om detta på Let’s dance tidigare i år återgav han historien korrekt – ni minns kanske att David Hellenius gjorde narr av Irving då denne talade om ”Alexander Twist & Step” i samband med Thomas Wassbergs misslyckade försök att twista och ropa ”Twist and step!” samtidigt, men Irving hade alltså rätt.
den briljanta idén att skänka ”un peu de mousseux” (”lite skumvin”) i glasen och att dansa med dessa i ett fast grepp. Det har talats mycket om hur mycket Katarina den Stora och hovet i Sankt Petersburg betytt för utvecklingen av de mousserande vinerna i allmänhet och champagnen i synnerhet, men det är intet mot den betydelse som drottning Maries vilda ravepartajer haft för skumvinerna.