Vem har inte en avatar? & El Perro del Mar

I min enfald trodde jag att avataren var ett gudaväsen, sänt till Jorden för att hjälpa

Stensäker avatar

människan i tider av elände och ofred. När jag nyss bytte ut min så att säga automatiska ”äggbild”, som alla nybörjare på twitter får, mot en bild av den steniga versionen av Tavels jordmån, visade det sig att min bild är min avatar eller något sådant. Hur som har jag inte för avsikt att fördjupa mig i ämnet, sitter nöjd med att tro att jag har en egen avatar i form av denna stenbild. Trygga i denna vår förvissning chillar vi vidare, nu med El Perro del Mar i en fin cover.

Dagens grumpyquizz & IKEA

Vem skriver så här i sin ”Uppförandekod för leverantörer”: ”Att delta i FN:s Global Compact och tillämpa dess grundläggande principer inom områdena mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och bekämpning av korruption är ett sätt för oss att visa vårt företags sociala ansvar (Corporate Social Responsibility — CSR)”? Svaret är Vattenfall. Vem skriver på sin sajt bland annat, att ” vi agerar alltid i kundernas och företagets

Kvinnofri, Ikeakorrekt bild?

intresse” och ”vi behandlar andra på samma sätt som vi själva vill bli behandlade”? Telia Sonera, som får förmodas inte bara utgå från att företagets kunder tycker att Uzbekistanaffären ligger i deras intresse utan också att företaget självt gärna blir mutat. Avslutningsvis noterar vi denna CSR-grumpyiga dagen, att  IKEA lever upp till sin uppförandekod genom att säga att det är ”olycklig” att man svassar för diktaturen i Saudiarabien och negativt särbehandlar kvinnor på ett  uppseendeväckande vis. Att de sedan får det att låta som om det inte är IKEA utan IKEA som är ansvarigt för det här, varför IKEA inte kan hållas ansvarigt, är en uppvisning i underskattning av konsumenternas intelligens i klass med Ryanairs O´Learys uttalande om att bolagets kunder är idioter – möjligen utmärker sig IKEA genom att anse att de kvinnliga kunderna är större idioter än de manliga.

Rachel Carson & Mirella Freni

Det är nu mer eller mindre 50 år sedan Rachel Carsons banbrytande ”Silent spring

Rachel Carson - banbrytare.

publicerades. Gissar att alla gamla stofiler redan läst den, men om uti fall att det inte är så må denna pinsamma stofil slå sig ihop med de tonåringar som ännu inte tagit sig an Carsons klassiker. vinifierat utgår från att Rachel Carson skulle ha gillat Mirella Freni och klämmer till med henne så här på fredagseftermiddagen.

Assange, nationalism & smussel

Som svensk eller, för den delen, feminist, kan man säkert tycka, att ”kom igen Assange, se till att pallra dig hit nu, har du gjort fel ska du ha fan för det och det där med att utlämnas, tror du att Sverige är en bananrepublik eller?”. Ja, det är just det där sista Assange tror, bland annat grundat på att Sverige låtit amerikanska agenter, i största hemlighet och mot den svenska lagens intentioner och bakom de svenska medborgarnas ryggar, plocka upp folk i Sverige och föra dem till utländska tortyrcentra. Klart karlen är skitskraj. Anmärkningsvärt är för övrigt att Sverige kan göra det tidigare i inlägget nämnda onämnbara, men inte ge Assange garantier för att han inte ska bli utlämnad till USA. Man kan alltså vara flexibel i förhållande till lagar och annat ibland och ibland inte. Inte särskilt

snyggt och för många av oss rent av pinsamt, fegt och direkt orättfärdigt och ovärdigt ett Sverige som säger sig slå vakt om mänskliga rättigheter och frihet. Mot det ovanstående kan man invända ”Men karlen är ju skyldig till högförräderi!”. Kanske. Och i så fall i USA och då kan han, faktiskt, dömas till döden. Utvisar Sverige, normalt och officiellt är bäst att tillägga, folk som riskerar att dömas till döden? Således, oavsett vad vi tycker om Wikileaks som företeelse eller Assange som person är Sveriges agerande just nu osnyggt. Allra sist: för övrigt må delar av Wikileaks material betraktas som högförräderi på vissa håll, inte bara i USA, men man kan inte komma ifrån att det i grund och botten rör sig om undersökande journalistik av stora mått – en journalistik som även varit pinsamt avslöjande avseende vissa svenska förhållanden och kommunikationer.

Förbud mot Tintin-förbud!

Vad gör människorna, försöker förbjuda Tintin? Tintin-talibaner! Nu har det här med Förbudssverige gått alldeles för långt: vinifierat kräver ett omedelbart och lagstadgat förbud mot Tintin-förbud! Månne skulle karlen ha avstått från att åka till Kongo och den delen av hans liv behöver man kanske inte okritiskt visa för landets barn, men i övrigt får man nog ta sig funderare på hur illa däran Tintin var i förhållande till övriga västvärlden, till exempel majoriteten svenskar från samma tid – fast det är i och för sig en intressant tanke: vi raderar ut våra förfäder före 1960, för att nu inte tala om före 1940. Musik!

Olfaktoria: Nytt förbud!

På tal om olfaktorisk överkänslighet behöver man inte vara hypersensitiv för att känna av besvärande ångor från obytta underkläder alternativt bristande intimhygien, i alla fall inte i vissa givna lägen och avstånd. Ett talande exempel är resenärer som, trots att de inte behandlat vare sig underliv eller underkläder på rätt sätt de senaste dygnen, under pågående flygning ställer sig upp i mittgången, med sitt doftcentrum i höjd med på motsvarande gångstol sittande personers luktorgan och ger sig till att, till synes sorglöst och utan brådska, rota runt i ”the overhead compartment” – särskilt besvärande blir sådana här situationer då resan redan är migränframkallande på grund av skrikiga barn och hostande passagerare. vinifierat kräver nu att resenärer av ovan nämnda kategori förbjuds på flighter andra än sådana som sköts av Ryanair; det torde vara enkelt att med hjälp av en tränad hund sortera bort dem redan i säkerhetskontrollen.

Dagens Dagens Nyheter

I dagens Dagens Nyheter läser vi om min gamla kollega Inger Andersson, GD på Livsmedelsverket, när hon återigen säger det självklara: ”Dåliga matvanor hotar den

Portugisisk smilfink

svenska folkhälsan”. Så sant som det är sagt och det kan, uppenbarligen, inte upprepas tillräckligt ofta. Och det som sägs om matvanorna inkluderar, låt vara outtalat, även våra vinvanor. Vidare kan man än en gång konstatera, att ett snabbt och effektivt sätt för EU att spara en del pengar och ge sig självt lite mer anseende är att säga upp, utan avgångsvederlag och pardon, den häpnadsväckande inkompetente José Manuel Barroso. När jag tänker närmare på saken borde man helt enkelt ta och förbjuda både skräpmat och – vin och José Manuel Barroso.

Sångförbud!

Alltså, klart det inte ska införas ett generellt sångförbud. Det som ska förbjudas är, att muntert gå och småsjunga atonala ”sånger” på offentliga platser. Särskilt hårt straff ska det vara på slik sång framförd mellan 06.00 och 10.00 och den som ger sig till att dumlalla – ”dididipompompomdadadadododo” – för sig själv i ett hotells frukostmatsal ska, i samma stund som den första, meningslösa, tonen kläms fram, vara medveten om att han – jojomensan, även detta är en manlig åkomma – från den stunden är fredlös.