Penis enlargement

Har någon av er från min e-mailadress fått ett erbjudande om ”penis enlargement”? Det har jag (hittade det nyss i min spamlåda). Kanske tycker ni att det är lite pinsamt att någon stjäl ens e-adress och skickar runt dylika erbjudanden på måfå. För egen del är jag bara glad över att figurera i ett sådant här sammanhang. Varför? Betänk följande: om en man kan konsten att förstora penisar, vems börjar han då med och vems gör han störst? Det ryktet kan jag leva med.

Sovjetiska skorstenars syfte

Gamla Sovjetsfären tycks vara fylld av ståtliga skorstenar. Ofta målade i rött och vitt. Trots att jag i min ungdom studerade Öststatskunskap och trots flerårigt konsultande i Bulgarien har jag aldrig riktigt fått grepp om de där magnifika rören. Självklart finns en sådan här pampig resning även på Koktebels vineri och nu har jag frågat en viktigpetter om saken. ”Tja,”sa han, ”jag vet inte, men skorstenen här, till exempel, står ju bara på marken och är ståtlig, den är inte kopplad till något.” Jag har av detta dragit slutsatsen att skorstenen i gamla Sovjet var en symbol för framsteg, produktion och kanske också en slags förlängare för maktens män. Månne är det sistnämnda det främsta skälet: man tävlade helt enkelt om vem som hade längst skorsten, ända tills en dag Stalin eller någon sade ”Stopp, från och med nu ska alla ha en standardiserad skorsten”, vilket förklarar att alla skorstenar i gamla Sovjetsfären ser mer eller mindre likadana ut och, inte minst, är lika höga.

Hundar & jogga i Provence

I Provence springer i största allmänhet hundar lösa. Mest överallt. När jag nyss var ute och joggade med mina (lösa) hundar kom det en (lös) schäfer springandes mot oss. Sådant brukar lösa sig, särskilt som schäfern var en tik och mina båda hundar är hannar. Döm om min förvåning när den uppenbarligen synnerligen korkade schäfern inte gick fram till den tioårige dalmatinern och utbytte lite nosande med honom innan vi alla drog vidare utan istället helt frankt attackerade den tvååriga hovawarten. Så snart jag insåg vad som höll på att hända försökte jag avstyra det hela, men det tog ungefär en tiondels sekund innan schäfern satt fast i hovawartens käftar och låg och småsprattlade på marken. Vad som då flög i dalmatinern vet jag inte, men – här bör känsliga personer sluta läsa – han började plötsligt, ja, slicka schäfertiken. Efter en stund då hovawarten väl tyckte att angriparen föreföll lugn och att det inte var läge att bita vidare eftersom husse stod och vrålade människoljud i örat på honom, släppte han schäfern som försvann i en väldig, om än lätt haltande, fart. När jag kom hem och förväntade mig viss uppmärksamhet – jag blödde från benet och hade fått en blå tumme – begick jag misstaget att berätta om dalmatinerns tilltag varpå hustrun lämnade mig med mina sår och ett ”ni karlar är likadana allihop”.

Vintips: ”Ungdomlig, mycket fruktig doft med fatkaraktär, inslag av persika, ananas, smörkola och vanilj; torrt, mycket fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av tropisk frukt, vanilj, smörkola, nötter och citrus.”

Skepparmössor & mer om ukrainska vittofflor

När jag efter dagens värv tog mig en promenad i Koktebel, som så här års inte bara är rejält varmt utan också fullproppat av semesterfirare, visade det sig att många ukrainska män hedrar den gamla fina traditionen att bära vit skepparmössa under vistelsen på badorten. Funderar nu på att inte bara köpa ett par ukrainska vittofflor utan också en dito skepparmössa. Är dock lite rädd för hustrun för jag tror att hon kommer anse att jag varken får bära ukrainska vittofflor (typ aldrig) eller skepparmössa (möjligen då vi är ensamma hemma och jag har städat huset, diskat, klippt gräsmattan och inte lagat mat).

Jetlagsglåmigt grå skepnad firade nationaldag

Där stod jag, en jetlagsglåmigt grå skepnad, i något som närmast kan liknas vid ett typiskt svenskt midsommaraftonsväder och huttrade i stinkande och opassande kläder – bagaget borttappat på Heathrow – och väntade på att 4th of July – fyrverkeriet skulle braka loss där nedanför oss lyckligast lottade som hamnat på en balkong på ett av finhusen uppe på gräddhyllan med utsikt över Seattle med omgivningar. Då satte någon på radion, sådär som vi sätter på ”Tolvslaget” på Nyår, för via radion kunde man lyssna till musik synkroniserad med det gigantiska, magnifika och evighetslånga fyrverkeriet. För att understryka att detta var USA fick jag snart en grillad marshmallow i handen och radion inte bara spelade synkroniserad musik, den bjöd också på kommentarer; som vore det VM i konståkning återgav en reporter vad som hände där på himlen framför oss (”… and, wow!, this is new!, that is a… Smiley!”) och en expertkommentator berättade lite mer (”Yes, this is quite new, yet another invention from China…”, “But have we seen it here in the US before?”, “Not that I know of, but…” “And, wow!, look at thaaat…”).

Antediluviansk hemkomst

Till dags dato 25 döda, lika många saknade, 150 döda hästar, bortspolade broar, campingplatser, bilar och hus. Här är ett knippe bilder från Nice-Matin. Tydligen har vädret varit okej under min Ukraina-resa, men i skrivande stund haglar det och ni som funderar på att semestra åt Saint Tropez till i år ska kanske fundera på Treriksröset eller så istället.