Gamla Sovjetsfären tycks vara fylld av ståtliga skorstenar. Ofta målade i rött och vitt. Trots att jag i min ungdom studerade Öststatskunskap och trots flerårigt konsultande i Bulgarien har jag aldrig riktigt fått grepp om de där magnifika rören. Självklart finns en sådan här pampig resning även på Koktebels vineri och nu har jag frågat en viktigpetter om saken. ”Tja,”sa han, ”jag vet inte, men skorstenen här, till exempel, står ju bara på marken och är ståtlig, den är inte kopplad till något.” Jag har av detta dragit slutsatsen att skorstenen i gamla Sovjet var en symbol för framsteg, produktion och kanske också en slags förlängare för maktens män. Månne är det sistnämnda det främsta skälet: man tävlade helt enkelt om vem som hade längst skorsten, ända tills en dag Stalin eller någon sade ”Stopp, från och med nu ska alla ha en standardiserad skorsten”, vilket förklarar att alla skorstenar i gamla Sovjetsfären ser mer eller mindre likadana ut och, inte minst, är lika höga.