Kategoriarkiv: Världen

Sovjetiska skorstenars syfte

Publicerat av
Svara

Gamla Sovjetsfären tycks vara fylld av ståtliga skorstenar. Ofta målade i rött och vitt. Trots att jag i min ungdom studerade Öststatskunskap och trots flerårigt konsultande i Bulgarien har jag aldrig riktigt fått grepp om de där magnifika rören. Självklart finns en sådan här pampig resning även på Koktebels vineri och nu har jag frågat en viktigpetter om saken. ”Tja,”sa han, ”jag vet inte, men skorstenen här, till exempel, står ju bara på marken och är ståtlig, den är inte kopplad till något.” Jag har av detta dragit slutsatsen att skorstenen i gamla Sovjet var en symbol för framsteg, produktion och kanske också en slags förlängare för maktens män. Månne är det sistnämnda det främsta skälet: man tävlade helt enkelt om vem som hade längst skorsten, ända tills en dag Stalin eller någon sade ”Stopp, från och med nu ska alla ha en standardiserad skorsten”, vilket förklarar att alla skorstenar i gamla Sovjetsfären ser mer eller mindre likadana ut och, inte minst, är lika höga.

Hundar & jogga i Provence

Publicerat av
2

I Provence springer i största allmänhet hundar lösa. Mest överallt. När jag nyss var ute och joggade med mina (lösa) hundar kom det en (lös) schäfer springandes mot oss. Sådant brukar lösa sig, särskilt som schäfern var en tik och mina båda hundar är hannar. Döm om min förvåning när den uppenbarligen synnerligen korkade schäfern inte gick fram till den tioårige dalmatinern och utbytte lite nosande med honom innan vi alla drog vidare utan istället helt frankt attackerade den tvååriga hovawarten. Så snart jag insåg vad som höll på att hända försökte jag avstyra det hela, men det tog ungefär en tiondels sekund innan schäfern satt fast i hovawartens käftar och låg och småsprattlade på marken. Vad som då flög i dalmatinern vet jag inte, men – här bör känsliga personer sluta läsa – han började plötsligt, ja, slicka schäfertiken. Efter en stund då hovawarten väl tyckte att angriparen föreföll lugn och att det inte var läge att bita vidare eftersom husse stod och vrålade människoljud i örat på honom, släppte han schäfern som försvann i en väldig, om än lätt haltande, fart. När jag kom hem och förväntade mig viss uppmärksamhet – jag blödde från benet och hade fått en blå tumme – begick jag misstaget att berätta om dalmatinerns tilltag varpå hustrun lämnade mig med mina sår och ett ”ni karlar är likadana allihop”.

Vintips: ”Ungdomlig, mycket fruktig doft med fatkaraktär, inslag av persika, ananas, smörkola och vanilj; torrt, mycket fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av tropisk frukt, vanilj, smörkola, nötter och citrus.”

Skepparmössor & mer om ukrainska vittofflor

Publicerat av
2

När jag efter dagens värv tog mig en promenad i Koktebel, som så här års inte bara är rejält varmt utan också fullproppat av semesterfirare, visade det sig att många ukrainska män hedrar den gamla fina traditionen att bära vit skepparmössa under vistelsen på badorten. Funderar nu på att inte bara köpa ett par ukrainska vittofflor utan också en dito skepparmössa. Är dock lite rädd för hustrun för jag tror att hon kommer anse att jag varken får bära ukrainska vittofflor (typ aldrig) eller skepparmössa (möjligen då vi är ensamma hemma och jag har städat huset, diskat, klippt gräsmattan och inte lagat mat).

Jetlagsglåmigt grå skepnad firade nationaldag

Publicerat av
4

Där stod jag, en jetlagsglåmigt grå skepnad, i något som närmast kan liknas vid ett typiskt svenskt midsommaraftonsväder och huttrade i stinkande och opassande kläder – bagaget borttappat på Heathrow – och väntade på att 4th of July – fyrverkeriet skulle braka loss där nedanför oss lyckligast lottade som hamnat på en balkong på ett av finhusen uppe på gräddhyllan med utsikt över Seattle med omgivningar. Då satte någon på radion, sådär som vi sätter på ”Tolvslaget” på Nyår, för via radion kunde man lyssna till musik synkroniserad med det gigantiska, magnifika och evighetslånga fyrverkeriet. För att understryka att detta var USA fick jag snart en grillad marshmallow i handen och radion inte bara spelade synkroniserad musik, den bjöd också på kommentarer; som vore det VM i konståkning återgav en reporter vad som hände där på himlen framför oss (”… and, wow!, this is new!, that is a… Smiley!”) och en expertkommentator berättade lite mer (”Yes, this is quite new, yet another invention from China…”, “But have we seen it here in the US before?”, “Not that I know of, but…” “And, wow!, look at thaaat…”).

Antediluviansk hemkomst

Publicerat av
Svara

Till dags dato 25 döda, lika många saknade, 150 döda hästar, bortspolade broar, campingplatser, bilar och hus. Här är ett knippe bilder från Nice-Matin. Tydligen har vädret varit okej under min Ukraina-resa, men i skrivande stund haglar det och ni som funderar på att semestra åt Saint Tropez till i år ska kanske fundera på Treriksröset eller så istället.

Antediluviansk eftertanke

Publicerat av
Svara

I bilen på väg ner till flygplatsen i Nice: övergivna bilar i dikena, vid vägkanten och på vägen, hål i vägen, jord och bråte, fortfarande en hel del vatten, brandbilar och ambulanser, översvämmade vattendrag (floden Argens har svällt långt, långt över sina bredder), det ser bättre ut så snart man når fram till motorvägen, där trafiken rullar på, om än i långsamt tempo. Radio France Info berättar om katastrofen: 300 mm inom loppet av 18 timmar i stormens centrum, Lorgues, nio döda, tolv saknade. Nyheten överskuggar regeringens emotsedda höjning av pensionsåldern i Frankrike, vilken blev officiell 08.30. Är, hursomhelst, nu på Nice flygplats och ska strax borda första etappen på vägen till Kiev.

Diluvium & en tapper Audi

Publicerat av
Svara

Det hade regnat, för att inte säga öst ner sedan i morse, men jag fäste ingen större vikt vid detta, satte mig i Audin och styrde mot flygplatsen, men något var inte rätt: det forsade vatten över vägen och rutorna immade igen och plötsligt så var det en flod där vägen varit. Diluvium! insåg jag snart men körde ändå ner till Lorgues där bilar stod på kö med holländskt blinkande lampor och någon idiot sa åt mig att vända om och som den ändå större idiot jag är gjorde jag det och körde genom vattenmassor och förbi bil efter bil med motorstopp i ösregnet till Flayosc, som man också kan ta sig till motorvägen genom, bara för att upptäcka att där stod brandkåren och polisen och vinkade ivrigt folk åt fanders. Vi fick göra vad vi ville bara vi inte försökte köra vidare framåt. Fler bilar med motorstopp (jag ska aldrig, aldrig säga ett ont ord om den gamla Audin som plöjde genom vattenmassorna som vore den en SUV av bästa valör). Tillbaka i Lorgues var vattenmassorna nu så stora att ytterst få bilar gav sig till att försöka ta sig från ena sidan av byn till den andra. Jag gjorde det. Lyckades. Bara för att upptäcka att brandkåren och polisen nu stod och vinkade folk åt fanders här också. Körde hem igen (motströms, uppförsbacke, genom digra vattenmassor som fick Audin att jämra sig och skaka och lukta bränt och det var knappt att den orkade hålla sig i rörelse – stora mängder vatten motströms är tungt – men vi kom mot alla odds hem igen). Här sitter jag nu och vet att det regnat minst 200 mm de senaste tjugofyra timmarna och jag spelar rysk roulette med internetboxen (TV:n fungerar inte så det blir ingen fotboll på den) och förbannar den diluvianska vardagen som spolierat schemat för Ukraina-resan och lett till att jag missat direktflighten Nice-Kiev (går bara vissa dagar) och att jag imorgon måste göra en resa som i tid är längre än Nice – Seattle. Om det slutat regna vill säga.

Månadens vin