Go Green in Malmö

Ta sikte på Turning Torso i Malmö, hitta ekologiska Green matmarknad, leta

Turning Torso

er vidare mot restaurangdelen av lokalerna, där hittar ni skickliga kockar som tillreder god mat av matmarknadens råvaror och trevlig personal som ser till att ni får ett bord och, så småningom, maten på bordet. Ingen omfattande, men väl originell, matsedel med möjligheten att äta allt i tapasform eller, mer klassiskt, som för-, varm- och efterrätt. Vinlistan kunde vara roligare och lär säkert bli det med tiden.  Nyöppnat och, såvitt man kan bedöma, oupptäckt. Hasta dit och upptäck.

Svensk vinförsäljning: status quo i 45 år!

Medan utvecklingen avseende Vinsverige i stort varit helt fantastisk de senaste 45 åren, har så gott som ingenting hänt beträffande massmarknadens mest populära produkter. Vid en blindprovning på

Fortfarande bäst

Gustibus sommelierskola i Malmö fick idag 26 elever, blint, prova den 45 år gamla Parador (senaste tappningen, är bäst att tillägga för dem av oss som är mer korkade än andra) och en av dagens storsäljare, en box för 149 kr. En förkrossande majoritet föredrog Parador! Nu skulle man kunna tro att poängen med det här inlägget är, att eleverna måste ha fel, men det är tvärtom: massmarknaden och alla tillskyndare av skräpboxar har fel. Tveklöst var Parador minst lika bra och, även i min gom, bättre än sin efterföljare. Den stora skillnaden mellan vinerna är, att den moderna boxen berikats med ett inslag av mocka från ekchips eller –stavar. Samtidigt är det vinet både mindre rent och mer skitbeskt än Parador. Och, den är, förstås, mer rik på alkohol (14 mot 12 %). På papperet innehåller Parador mer socker, men smakmässigt är det svårt att känna det, tvärtom upplevs boxen som pimpad med såväl sötma som syra i en ohelig allians, som borde få varje människa med normala smaklökar och normal bildning att sky den. Tyvärr är alltså kontentan av dagens provning, att inget egentligen hänt under de 45 åren Parador, denna 1960- och 70-talens storsäljare, funnits. Skäms på oss.

Klassiker i Köpenhamn

Köpenhamn är en stad i härlig förändring. Samtidigt är det tur att somligt förblir som det varit. Inte minst gäller detta Restaurant & Café Nytorv. Här får man fortsatt läckra smörrebröd, bra service, snaps efter behag och kaffe från Illy. När man så smörjt kråset kan det månne vara läge för en musikpub och då kommer kanske bluesbaren Mojo väl till pass. Huks Fluks på Gråbrödretorv är å sin sida måhända inte en gammal klassiker, men väl värd ett besök om inte för annat så för alla härliga skinkor i taket och den prisbelönta serviceinrättningen – dessutom kan man, under gynnsamma förhållanden, puffa cigarr på deras uteplats.

Vår igen: mer rosé!

Nu säger de meteorologiska prognosmakarna det igen: det är vår! Och nu tror vi på dem igen och ropar på rosé igen och vad är då bättre än ”Årets rosé”? Således rekommenderar viniferat sina hängruntare att snarast begiva sig åstad och länsa sin systembutik på alla kvarvarande 2010:or av Les Lauzeraies Tavel. Varför? Är inte 2011 minst lika bra med tanke på att 2011 är ett så fantastiskt rosé-år i området? Jovisst är det det, men, det förtjänar att upprepas, att de här kalkstensvinerna från Tavel alltid vinner på lagring och snart är, av lättförklarliga skäl, 2010:an slut. Avslutningsvis följer efter ett kolon, ganska snart, en massa siffror. Strunta i dem. De är därför att var och en av dem länkar till en nätartikel som ni inte behöver bry er om, men som lockar intet ont anande nätartikelläsare att klicka in sig på vinifierat och bli fast för alltid: 1, 2, 3, 4 , 5.

Prowein, Menger-Krug & två halva svenska Masters of Wine

I början av veckan ägde den allt större och mer betydelsefulla vinmässan Prowein rum i Düsseldorf. Bortsett från en… fascinerande och oförglömlig… provning med Regina Menger–Krug, där hon satt i en VW-buss och bokstavligen talat höll hov på mässans parkering medan vinden slet i oss som andäktigt stod utanför bilen och frös och njöt av hennes fullständigt briljanta viner – närmare ett sadomasochistiskt förhållande än så lär jag inte komma – och en del mer normalfantastiska viner inne i mässhallarna, stod även på programmet en middag med två av de alltfler svenska vinmänniskorna som gör internationell karriär i det tysta. Louise Sydbeck har klarat teoriprovet för att bli Master of Wine, men inte det praktiska (nytt försök i juni i år). Med Anne Thysell förhåller det sig på omvända viset. Louise driver sedan flera år en lika exklusiv som framgångsrik vinhandel, vars affärsidé är att försörja Rivierans lyxjakter med vin. ”Jag säljer mest toppnumren från Bordeaux, champagne och supertuscans,” berättade Lousie, ”att Cristal 04 är tokung bryr sig inte mina kunder om  och om det står Montrachet på etiketten är det också bra. Mest säljer jag nog Tignanello, Sassicaia och Petrus och andra franska toppnamn.” Anne gör en helt annan karriär. Hon är chef för vininköpen på gigantiska Spar i Österrike. En av landets tre stora vinhandlare, med ett omfattande utbud av allt från skräp till det bästa. Även om hon själv ligger lågt med det är det få, i världen, som köper in lika mycket vin som hon. Att de båda unga damerna dessutom är trevliga och ödmjuka gör inte saken sämre. Kanske synd att vi inte får se mer av dem i Sverige bara eller att de, för den delen, uppmärksammas mer – om inte annat så för att visa yngre förmågor vad som är möjligt. Bonus: Här kan man se hur Regina Menger-Krugs tränade grisar plöjer jorden efter skörden.

Château L´Arnaude 09: Hattrickvinet i Sverige!

Château L´Arnaude rouge 2009 var vinet som fullbordade det unika hat tricket i Concours Agricole i Paris. Vinet är sedan minst ett halvår slut i Frankrike, men enligt uppgift går det att köpa via svenska Systembolagets beställningssortiment. Söker man på vinet står det att det är 2007 som säljs, men, som sagt, det är värt att kolla: initierade källor uppger att det är 2009 som finns i lager. Noterbart är också att priset är lägre än i Frankrike.

Saudiarabien då & nu

Upprördheten är idag stor över ett, sannolikt, planerat utökat vapensamarbetet mellan svenska vapenintressenter och Saudiarabien. Man talar om en hårdför diktatur, som tillgriper vapen när det så behagar den att göra. Detta är förvisso sant. Sant är också, att få svenskar i maj 2010 sa samma sak eller ens tänkte på Saudiarabien som Mellanösterns mest hårdföra och avskyvärda diktatur, värre än Iran, Irak och Syrien. Minnet är kort och det här är ytterligare ett exempel på när samtidens motbild, allt som oftast politiskt inkorrekt i det korta perspektivet, med tiden visar sig vara det enda rätta utifrån en civiliserad analys. Precis som det idag finns en massa jönsar som påstår sig ha genomskådat det fatala misstaget att svälta ut, angripa och så småningom bädda ner sig i Irak, finns det ändå fler jönsar som talar om diktaturen i Saudiarabien utan att ha en aning om vad wahhabism är eller tidigare ha sagt ett ont ord om den sjuka härskareliten där. Kontentan av ovanstående är, att en del bör ligga lågt med sin kritik av vad andra gjorde i maj 2010, samtidigt som det, naturligtvis, är bra att man kommit till insikt nu. Förhoppningsvis stämmer det också till viss eftertanke – det enda som kan hjälpa civilisationen framåt. Folk som tycker rätt i efterhand är ofta desamma som, aktivt eller genom sin passivitet, lät det onda ske.

Äta i Düsseldorf

Om man mot förmodan skulle hamna i den underskattade staden Düsseldorf och inte vet vad man ska sig till med sin hunger, kan man med fördel vända sig till klassiska Zum Schiffchen i Altstadt, gamla stan, med sitt problem. Man kan invända, att det vilar en anstrykning av turistfälla över stället, men låt inte det dölja det faktum, att Zum Schiffchen har en korrekt silltallrik och en riktigt bra, och hursomhelst rejäl, och äkta wiener schnitzel och lägg till det en förstående personal som snabbare än man hinner säga schnell! har satt en Weissbier på bordet: med andra ord just det man söker efter en kväll då man gått vilse i Tyskland.