Upprördheten är idag stor över ett, sannolikt, planerat utökat vapensamarbetet mellan svenska vapenintressenter och Saudiarabien. Man talar om en hårdför diktatur, som tillgriper vapen när det så behagar den att göra. Detta är förvisso sant. Sant är också, att få svenskar i maj 2010 sa samma sak eller ens tänkte på Saudiarabien som Mellanösterns mest hårdföra och avskyvärda diktatur, värre än Iran, Irak och Syrien. Minnet är kort och det här är ytterligare ett exempel på när samtidens motbild, allt som oftast politiskt inkorrekt i det korta perspektivet, med tiden visar sig vara det enda rätta utifrån en civiliserad analys. Precis som det idag finns en massa jönsar som påstår sig ha genomskådat det fatala misstaget att svälta ut, angripa och så småningom bädda ner sig i Irak, finns det ändå fler jönsar som talar om diktaturen i Saudiarabien utan att ha en aning om vad wahhabism är eller tidigare ha sagt ett ont ord om den sjuka härskareliten där. Kontentan av ovanstående är, att en del bör ligga lågt med sin kritik av vad andra gjorde i maj 2010, samtidigt som det, naturligtvis, är bra att man kommit till insikt nu. Förhoppningsvis stämmer det också till viss eftertanke – det enda som kan hjälpa civilisationen framåt. Folk som tycker rätt i efterhand är ofta desamma som, aktivt eller genom sin passivitet, lät det onda ske.
Prince x 3
På tal om Prince, här kommer tre klipp till: 1, 2, 3. Princebonus.
Hjospråket 2.0: Västergötland
Om Västergötland på tal om hjoiska. Mer om Hjospråket.
Äta i Düsseldorf
Om man mot förmodan skulle hamna i den underskattade staden Düsseldorf och inte vet vad man ska sig till med sin hunger, kan man med fördel vända sig till klassiska Zum Schiffchen i Altstadt, gamla stan, med sitt problem. Man kan invända, att det vilar en anstrykning av turistfälla över stället, men låt inte det dölja det faktum, att Zum Schiffchen har en korrekt silltallrik och en riktigt bra, och hursomhelst rejäl, och äkta wiener schnitzel och lägg till det en förstående personal som snabbare än man hinner säga schnell! har satt en Weissbier på bordet: med andra ord just det man söker efter en kväll då man gått vilse i Tyskland.
MDLVX 06 – 11, Adrian Belew & Prince
Första årgången, 2006, av Miguel Merinos och mitt riojanska Carignan-vin, Mazuelo de la Quinta Cruz, var ovanligt tillgänglig för att vara en Mazuelo
. De följande åren, 07 och 08, var, på gott och ont, betydligt mer typiska för druvan, inte minst avseende syran (påtaglig), de röda bären i doften (påtaglig) och stramheten (påtaglig). Kort sagt: viner för lång lagring. Sedan 09 har vi valt att göra vinet mer likt 06 och därmed mer tillgängligt. Man kan invända att vi tar slutprodukten ett steg från det druvtypiska. På det svarar vi, att ja, som tur är. Carignan/Mazuelo är, i likhet med många andra druvor, underbar bara då den tyglats något. I Sverige kan man just nu, via Systembolagets beställningssortiment, köpa såväl 08 som 09 och, om man så vill, jämföra de båda stilarna. 10:an kommer förmodligen att släppas senare i år i Sverige. Den är kanske väl tillgänglig, enligt mitt tycke. Att det blivit så beror på att det här, faktiskt, fortfarande är ett vin i sin linda; vi har bara gjort fem-sex årgångar, och vi fortsätter skruva och förbättra och söka med ett litet öra mot ”marknaden” och ett stort mot våra hjärtan. Om man gör en jämförande provning med 08:an och 09:an kan man musiksätta 08 med ”Writing on the wall” och 09 med ”While my guitar gently weeps”.
Grekland, Sinskey, Flinck, Innebandytränaren, BFT & Cortex
Vi får ständigt höra, att om inte Grekland gör si eller så, blir det mycket värre. För vem? bör
man kanske då och då begrunda. 2. Okej, glöm mina glada tillrop om våren. Tydligen är vintern här igen. Satsa på en tungviktare istället: Sinskey Cab Franc (OBS! hett insidertips till viniferats hängruntare: Sinskey har slutat göra det här vinet; jag ska dit om ett par veckor och försöka förmå dem att göra åtminstone en liten volym varje år, men vill man vara säker på att få njuta fler flaskor av RSV Cab Franc är det nu som gäller). 3. Hm, grabben (alias Innebandytränaren) behöver fila på såväl sin förmåga att använda åtminstone tre procent av hjärnans kapacitet, och gärna då ett uns av vardera hjärnhalvan, och kanske också en aning på språket, men på det stora hela taget har han ett uttryckssätt som skulle kunna ge honom en plats i vinets värld. 4. Sedan har det inte heller undgått vinifierat.se, att Josefsson varit taskig mot Flinck, däremot är det mindre klart på vilket sätt eller om vinifierat verkligen bryr sig eller om det här kanske bara är ytterligare en kupp för att få folk som läser den meningslösa artikeln i AB att klicka in på vinifierat och upptäcka en mycket bättre värld. 5. Vi har alla ett val: Innebandy i Ängelholm eller vinifierat; AB eller vinifierat; rosé eller rött; Blue for Two eller Cortex. Vad väljer du?
Dela “Grekland, Sinskey, Flinck, Innebandytränaren, BFT & Cortex” på Twitter
Braucol, Loin de l´Oeil & mer mat i Montpellier
Häromveckan var det mässan Vinisudi Montpellier. 33 000 besökare, ett par tusen utställare. En trevlig, lugn mässa, där man har tid att flanera runt och tala med många och
prova allt bättre viner, till exempel fullödiga Braucol- och Loin de l´Oeil-grejer från Gaillac (två druvor jag verkligen gillar och som nu finns i allt bättre versioner). Södra Frankrike går från klarhet till klarhet och nu när trendens milda vind blåser allt starkare åt det här hållet blir också området hetare för var dag. Var tillbaka i Montpellier nu i veckan, den här gången för att blenda ett vin i trakten, eller egentligen en bra bit därifrån, men Montpellier är en så fin stad att jag mer än gärna kör dit för att bo. Passade på att flanera inne i Centre Historique, den gamla staden; över magnifika Place de la Comédie, längs de små gågatorna och gränderna till stimmiga Place Jean Jaures. Caférna, butikerna, barerna och
brasserierna är legio i den här studentstaden och jag hamnade som många gånger tidigare på Ma Première Cantine. En liten, personlig restaurang utan vare sig stora åthävor eller höga priser. Här äter man bra, till exempel ravioli på kräftstjärtar och annat jox, och vinerna kostar sällan eller aldrig mer än 20 €/flaskan och då ska man veta att de generellt är bra på att hitta nya, kul viner som det sällan eller aldrig känns bortkastat att prova. Den här gången en riktigt bra traktens Cabernet Franc, vars identitet jag dyrt ska sälja till mina importkontakter i Sverige – återkommer kanske om den i framtiden.
Dela “Braucol, Loin de l´Oeil & mer mat i Montpellier” på Twitter
Kalopsvinets nya kläder & Freddie Wadling
Viña Collado. Kalopsvinet. Har fått nya kläder. Ut med det gamla. In med det nya.
Vårstädning. Sätt på kalopsen. Duka fram korvarna. Sätt på grillen. Lyssna på Freddie Wadling. Se på bilderna av Estelle. Lockar besökare. En masse. Till vinifierat. Njut av den nya etiketten. Specialdesignad. För Sverige. I tiden. Bär utan ansträngning hem flaskan. Lättviktsflaskan. Slå ett slag. För naturen. Njut av Freddie Wadling. Gå på picknick. I det gröna. Om ett tag? Tappa flaskan. På berghällen. Den håller. Okrossbar. Tillknycklingsbar. Kanske. Njut av Freddie Wadling. Varför inte nu? Eller kanske Blue for Two? Skapare av Årets Album. Redan nu.
Jean Dujardin & The Artist
Viniferats hängruntare har redan koll på att vältajmade Jean Dujardin i Cannes i fjor fick pris för sin insats i The Artist. Sedan dess har han och filmen belönats med Bafta, Golden
Globe och Cesar en masse. I natt krönte man så verket med Oscar för bland annat bästa film, bästa manliga huvudroll och bästa regi. Om vinifierat förstått saken rätt har filmen premiär i Sverige om ett par veckor och det råder serekommendation från er utsände i Frankrike. Vinifierat vill samtidigt påminna om de mycket underhållande filmerna om OSS 117, i vilka Jean Dujardin är briljant när han tar fransk filmhumors barnsligaste sidor till oanade höjder – för filmnörden: The Artists regissör, Michel Hazanvicius, har också gjort filmerna om OSS 117. Champagne!
Vår i luften: Rosé!
Enligt ”Vädret” på Rapport igår har våren kommit till Skåne och till och med i Dalarna är
det sol och plusgrader på ett vis som för tankarna till våren. Dock kan det kanske vara lite tidigt att kasta av sig kläderna och dansa fram på vitsippsbeklädda blomsterängder, men, man kan alltid fira vårens ankomst med en vårmeny och en panna gediget matrosé, varför vinifierat.se tar tillfället i akt att påminna om att Les Lauzeraies Tavel (uttala Le Låzerä och imponera på era icke franskbevandrade vänner) inte bara, i november 2011, utsågs av 44 svenska vinskribenter till ”Årets Rosé 2011”, det är också mycket riktigt Sveriges bästa rosévin och det för en, i sammanhanget., löjlig penning. Dessutom fungerar sådana här mat-roséer året runt, om det nu skulle vara så att det blir bakslag i mars eller om vintern biter sig fast norröver i fjällen. Observera att Les Lauzeraies, som kommer från kalkjordarna i Tavel, egentligen är bättre andra året efter skörden, med andra ord ska ni vara glada så länge ni hittar årgången 2010 av Les Lauzeraies i butikerna, snart är den slut. Noterar för övrigt, att fransmännen nu inte bara talar om aperitif- och mat-roséer, utan också om de jämfört med aperitif-roséerna än lättare, och ljusare, ”rosé piscine”, som direktöversatt blir pool-rosé och, lite snyggare översatt kanske?, bassängskants-rosé. Som legitimerad före detta aktiv simlärare tror jag att SLS inte är överförtjust i den här rosébeteckningen och jag skulle redan här och nu vilja slå fast att vi i Sverige ska kalla dem ”terrass-roséer” eller, möjligen, ”flytvästs-roséer”.