För de franskspråkiga: Le Petit Journal.
vinifierat.se tackar en anonym hängarunt för denna länk. Friskt vintips även för den som inte talar franska.
Tips till frankofiler & fransklärare
2
Zlatan, snö, Ryanair, bandyguld & Sleater-Kinney
En sådan söndag: snö i Provence, bandyguld i Kazakstan, Ryanairs piloter talar ut i media, Zlatan såg rött i Italien och på Youtube är det Sleater-Kinney.
Dela “Zlatan, snö, Ryanair, bandyguld & Sleater-Kinney” på Twitter
Tillbaka till rötterna & orena viner
Rötter
En just nu påtaglig trend, inte minst i Sveriges krogvärld, är ”tillbaka till rötterna”. Det vill säga Europa, Frankrike, mindre områden, ”okända” druvor, okomplicerat men fokuseratvinmakeri, terroir… En oerhört glädjande utveckling – äntligen! Men. Det måste vara enåtergång till, eller snarare ett nyskapande mot, det som var bra. Krogarna bygger ut sin Bordeaux-avdelning med slotten som alltid varit bra och kompletterar med dem som blivit bättre. Serverar sherry och port. Små producenter i Spanien, Tyskland och Frankrike får plats vid sidan om kollegor från mindre appellationer i Italien och Portugal. Och så vidare. Det tråkiga är att det mitt i den här trenden finns en okritisk naivitet, där man understundom plockar in, bokstavligen talat, vad skit som helst på vinlistorna. Det räcker med att det finns en story, att det är ett litet område eller att vinmakaren, i alla fall då denne är en man, har en mossig mössa och ett spännande skägg och säger crazy saker (vid närmare eftertanke skulle säkert även en kvinnlig vinmakare med samma attribut hamna på vinlistan). Men hur ska man som gäst bete sig när man får prova tre halv- eller heldefekta viner på raken, vilka alla presenteras som korrekta? I ett aktuellt fall, under en resa nyligen, hände detta: ett vin som var orent och mest liknade en torrare variant av Parador 1979, ett som hade behövt luftas rejält för att bli av med störande svavelväte och ett som var så märkt av salubrin och flyktig syra att det var det enda som egentligen kändes, låt vara att druvkaraktären då och då slog igenom, men hallå, samma typ av vin från det området finns utan den flyktiga syran. Det är säkert så att väldigt många gäster ”köper” vinerna som de är, men likväl är det trist när slappt vinmakeri kommer undan på det här viset och det är tragiskt att dåligt gjorda viner tar upp plats på de seriöst syftande vinlistorna medan mer skickligt hantverk ratas. Om nu inte gästen har kunskap nog för att känna skillnad på bull´s eye och stolpskott i vinets värld så måste i alla fall krogen ha det – en ambitiös restaurang, eller, för den delen, en måttligt upplyst gäst, skulle väl aldrig nöja sig med orent kött, småsur grädde eller ofräscha grönsaker?
Mer rötter
MVG för AG
En gång i tiden, på det glada 90-talet, var Johan Jureskog en ung, lovande kock som
Köttbild snodd från http://ohmansmatochvin.wordpress.com
fördrev sina dagar i Frankrike. Dels på enstjärniga Pierre au Palais Royal i Paris, dels hos oss på Domaine Rabiega i Draguignan. Så snart han tog sig ur vårt franska grepp passade hans karriär på att ta stormsteg. Välkänd från kocklandslaget, TV och, inte minst, fina Rolfs Kök, som han fortsatt driver, försöker han nu göra Kungsholmen till något slags köttmecka och Restaurang AG till, ja, köttkaba?, och visst lyckas han med det. Chansen att hitta Köttbitarnas köttbit här är tämligen stor. Dessutom håller man sig med en trevlig vinlista, där snygga och välgjorda Gruaud Larose 2007 är en liten dröm för 1080 kr (dock tycker jag absolut inta att ni ska dricka det vinet, eftersom jag har planer på att komma tillbaka fler gånger). En sak saknas dock och det är ett anständigt, rent köttvin (jodå, det finns, bevisligen, vit-, röd-, rosé- och köttvin) från köttlandet Argentina, till exempel Bressia Profundo, som till skillnad från de flesta rödtjuten från Argentina, faktiskt är rent och snyggt och befriat från obehaglig skitbeska.
Bobonne & Mons
Franska kvarterskrogen Bobonne på Storgatan är sedan länge inte en av, utan rent av vinifierat.se:s favoritkrog i Stockholm. Alltid vällagad, bra mat, avspänd atmosfär, synnerligen trevligt bemötande och alltid många kul viner på glas och, för att lugna er som blev nervösa, flaska. Nu har folket bakom Bobonne även slagit till med ett brasserie på Birger Jarlsgatan i form av nyöppnade Mons. Tydligen är det ingen genomtänkt tanke, men inredningen är tilltalande vintage, maten, föga förvånande, utmärkt, personalen trevlig och duktig även här och ja, Bobonne har fått konkurrens av sig själv. Två bra krogar att utforska. Gång på gång.
Ekstedt: I rök och eld
Ekstedt heter en nyöppnad krog i Stockholm. Ligger lite undanskymt på
Humlegårdsgatan, i närheten av Stureplan. Grundkonceptet är att maten ska tillredas över öppen eld. På ett eller annat vis. Utan att gå närmare in på detaljerna, som jag ändå inte begriper mig på, vill jag istället helt enkelt bara rekommendera krogen. Kul och god mat, mycket trevlig och duktig personal, som gärna hjälper en att navigera i den ambitiösa vinlistan. Bra öl. Man kan behöva vädra kläderna efter ett besök – men låt inte det hindra er att från att gå dit!
Senna – filmen
Trots otaliga uppmaningar från Senna-, F1- och filmvänner och rent av TV-
rekommendationer, har jag inte sett den hyllade dokumentären om den ändå mer hyllade föraren och människan Ayrton Senna förrän nu och jag blev inte besviken. Serekommendation till er alla, inte bara racingfansen. Bonus: Jeremy Clarkson kommer till insikt och det slutar med att Top Gear gör vågen för Senna. Surfa in på Instituto Ayrton Senna/The Ayrton Senna Foundation och hjälp dina medmänniskor genom att shoppa. En åktur genom Monaco.
James Joyce , Erik Andersson & Fredrik Strage.
Vi står alla bak om Fredrik Strage – he ja! Och så måste vi läsa om Joyce sedan duktige Erik Andersson tagit tag i saken igen.
Dela “James Joyce , Erik Andersson & Fredrik Strage.” på Twitter
Jussi & Dorothy, vin & syre igen
Vin och syre igen. Nu kom frågan upp om hur mycket syre påsarna i vinlådorna egentligen släpper igenom och hur mycket mer man måste svavla – detta frågat i skenet av att så
många nu slentrianmässigt säger, att boxarna måste svalas mer på grund av det omfattande genomsläppet av syre. Tro det eller ej, här kommer svar på frågan: Hur mycket syre lådorna släpper igenom beror på påsens kvalitet och exakta material. Dåliga påsar, läs billigt boxmaterial, läs billigt vin, släpper igenom mer. Men, och det är viktigt, precis som med flaskorna beror oxideringstakten på hur vinet behandlas från skörden fram till buteljeringen och, inte minst, på själva buteljeringen. Fyllning av påsar medför så gott som alltid en mer eller mindre rejäl omgång med syre för vinet, varför produkten behöver mer svavel redan av det skälet, äsch, vad spelar det för roll? Skit i att köpa skräpvinerna bara. Öppna ett bra vin istället och lyss till ett perfekt par.
The Marriage Plot: Jeffrey Eugenides
Jeffrey Eugenides tar tid på sig med sina böcker. Även om man, högst egoistiskt, skulle
kunna önska att han skyndade på lite, gör det inget att det tar tid så länge varje bok är ett litet mästerverk. Att han skulle orka med två Middlesex i rad var att begära för mycket och nya The Marriage Plot är måhända inte en lika självklar Pulitzer-vinnare, men den har definitivt kvaliteterna för att vara med i diskussionen och för att, om än mindre självklart, vinna. Till skillnad från synnerligen händelserika Middlesex, handlar The Marriage Plot, om ingenting och allt, som vardagen själv. Fantastiska personporträtt, miljöer och ja, allt. Läs.