Västgötskan borde ha erövrat Sverige, och världen, för längesedan, men eftersom det inte förefaller inträffa det här seklet heller sätter viniferat.se nu sitt hopp till Hjospråket.
Kött, vin & byfånar i Logroño
Mitt i smeten i Logroño, närmare bestämt på Capitán Gallarza 10, esquina Potales 61, ligger Herventia. Alldenstund ställets adelsmärke är kött och ”la cocina del fuego” äter man helt fantastiskt kött här och alldeles särskilt
grillat sådant. Vinlistan innehåller ett, för ett vinområde, hyggligt utbud av utländska viner, men framförallt ett långt pärlhalsband av reservor och crianzor, som blott undantagsvis orkar ta sig över 26 eurosgränsen. Lägg till det ett hyggligt champagneutbud, där fina Gosset är dyrast med sina 59 euro och ni förstår att, så länge ni undviker Pingus för 698 euro, har man inte råd att inte gå både lös på och gärna också vilse i vinlistans utbud. Som extra bonus för gästerna bjuder Herventia på en trevlig och duktig personal, som toppats med undantaget från det nyss sagda i en synnerligen sur och spänd hovmästare/sommelier, vilken tillfredsställer gästens behov av byfånestudier till den grad att man inte behöver se en enda dokusåpa eller talangjakt på TV den närmaste månaden.
Tips på tapas: Marivella
Den avseende sin precision något… nonchalanta… adressen ”Carretera Madrid-Barcelona, Km 241”, förtäljer inte att man måste svänga av allfartsvägen mot Calatayud för
att hitta ”Marivella”. Kanske behöver ”Marivella” inte vara mer precist i sin positionsangivelse: ställets parkeringsplats är lunchtid överfull hursomhelst. Den som kommer hit första gången ska inte låta sig skrämmas bort av ställets osexiga utseende: här servera tapas, och för den delen kaffe, som gör resenären lycklig.
Prinskorv & sötsur sås: Perez Cruz – ett långtidstest
Om nu Perez Cruz viner är så himla bra till allsköns mat och det ”perfekta krogvinet” enligt vinifierat.se, hur klarar de då att, i god restauranganda, serveras på glas två dagar efter att buteljen öppnats och halvfull ställts på diskbänken utan kork, kort sagt: hur klarar Perez
Cruz viner ett långtidstest? Samvetsgranna hängruntare drar sig till minnes att vinerna som provades var Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon och, det för närvarande i Sverige inte sålda, Perez Cruz Limited Edition Cot. Båda de här vinerna klarade tredagstestet väl: på dag tre gick de fortsatt bra till prinskorv och makaroner och ketchup och de hade, snudd på fullt ut, behållit sin smått vulgärt inbjudande frukt. Efter en vecka hade dock Cot spårat ur och uppvisade en, tämligen påtagligt, förhöjd halt flyktig syra, som bara den mest fanatiske naturvinsanhängaren kan uppskatta, medan Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon hjälpligt hängde ihop, men hade svårt att fixa prinskorvs- och makaroner-provet – och det var snarare oxidation än mycket ketchup som fällde avgörandet. På det hela taget får dock Perez Cruz båda viner MVG i långtidstestet, i alla fall upp till tre dagar – den som korkar igen den öppnade flaskan och ställer den svalt kan rimligtvis dricka vinet med visst behag även efter fem-sex dagar.
Dela “Prinskorv & sötsur sås: Perez Cruz – ett långtidstest” på Twitter
Journalistikens och det öppna samhällets dödgrävare 2.0
Samhällsomstörtaren Robert Murdoch har gjort det igen. Sun heter tidningen den här gången.
Dela “Journalistikens och det öppna samhällets dödgrävare 2.0” på Twitter
Melodifestivalen & Blue for Two
Äntligen lite nytt från Blue for Two: försmak av ”Tune the piano, hand me a razor” (”Cherokee Dance” finns med på albumet). Ur Blue for Twos historiska arkiv.
Melodifestivalens bästa låt redan klar, men spekulationerna fortsätter likväl eftersom showen av självklara skäl måste gå på. Melodifestivalsvin.
Clotilde Davenne Chablis 2010 & Bourgogne Blanc 2010
Sedan en tid finns ”Folkets Vin 2011”, Clotilde Davenne Chablis, i Systembolagets T9- sortiment. Det innebär att vissa butiker har vinet i lager medan man fortsatt får beställa det till andra – dock tar även sådana butiker in Clotildes Chablis i sitt sortiment om man
märker att det finns en konstant efterfrågan. Hursomhelst så har vinet i dagarna bytt årgång. Nu är det den hyllade årgången 2010 som gäller. Bara en detalj innan ni rusar åstad och köper/beställer: tänk på att en ny årgång Clotilde alltid innebär ett purungt vin som mår bra av att kastrulleras eller att öppnas ett par dagar innan det ska serveras (öppna buteljen, tappa av ungefär ett glas och ställ flaskan i kylen och låt den stå där i väntan på att inmundigas ). Även Clotildes Bourgogne Blanc är sedan en tid från årgången 2010. Det här vinet är betydligt mer öppet och tillgängligt idag, men även det mår bra av att åtminstone dekanteras. Bourgogne Blanc har för övrigt klarat att ta steget från T9 till T3, vilket innebär att det kommer att finnas i betydligt fler butiker framöver – vänner av disciplin, elegans och syra gläder sig! Passande musik, väl?
Dela “Clotilde Davenne Chablis 2010 & Bourgogne Blanc 2010” på Twitter
Rysk krake söker make
Om du är en homosexuell man och drömmer om en officiellt straight man, som i sin iver att
dölja sitt rätta jag och sina innersta lustar uttrycker sin latenta homosexualitet genom att i varje läge agera mer homofobiskt än någon annan, och som ser ut som Peter Griffins ryska bror, ja, då är Vitalij Milonov mannen för dig. Med tanke på att han i skrivande stund, upphetsat, driver igenom lagar som tar St Petersburg till en stenåldersnivå avseende sexualsynen men som i själva verket är ett rop på hjälp, kan man anta att han just nu är synnerligen mottaglig för rätt sorts propåer. Först till kvarn… Vacker men opassande musik, väl?
Pyromanen på Ringhals
SVT text nu på morgonen: “Branden på Ringhals i fjol orsakades inte av ett mänskligt misstag utan var frukten av ett medvetet beslut”. Rubriken till denna brödtext lyder ”UG: Brand i reaktor inget misstag”. Nu undrar vän av ordning vem i h-e som medvetet satte eld på reaktorn. Passande musik, väl?
Husdoktorn, bältrosen & medikamentet
Övertygad om att jag spelade macho när jag sanningsenligt sa att det inte gör så ont skrev min förträfflige husdoktor ut ett bältrossmärtadundermedikament baserat på om jag
förstod hans utläggning rätt koffein och opium och efter viss tvekan tryckte jag i mig ett par piller före sänggåendet eller hur och det ledde till att jag vaknade efter ett par timmar och gick igenom Deep Purples Made in Japan spår för spår solo för solo publiksnack för publiksnack och någonstans mitt i genomgången stod det klart att inget var glömt eller hur trots att det gått åratal rent av decennier sedan vi senast talades vid Made in Japan och jag eller hur och nu på morgonen satte jag på ”Highway star” och visst varje ton satt där den skulle eller hur och sedan kom jag på att Bowie måste ha inspirerats av Annette Peacock och hennes ”I´m the one” den senare delen av låten alltså när han tillsammans med Reeves Gabrels satte ihop ”Something in the air” den senare delen av låten alltså eller hur och om inte annat drog jag mig till minnes mitt i natten snodde Bowie Peacocks pianist Mike Garson eller hur men det gjorde nog inget eller hur för Peacock var en av alla de artisterna som Bowie försökte hjälpa till framgång eller hur i det här fallet bland annat genom att låna ut sin manager till henne eller hur och nu tror jag att jag måste dricka lite honungsvatten och köra yoga alternativt klättra upp på taket och se till skorstenen så den inte fryser i den provencalska vargavintern eller hur? Passande musik, väl?





