Peter Robsahm, Peter R Ericson & Richard III

Hade fått för mig att jag skulle hitta Rosa på nätet, men det är stört omöjligt att hitta Rosa (med 70-talsbandet Mobben) i ett sådant skick att man kan lägga upp henne i en blogg. Hittade dock det här klippet med utmärkte Peter R Ericson (från Mobben) på sologitarr och det fick mig att inse att det var så där det brukade låta när man spelade live på den tiden det begav sig, d v s ganska snygga solon om de inte varit falska eller i vart fall halvfalska. Har som tur är inga klipp på mig själv spelandes falskt, men hittade det här klippet på några samtida kompisar som inte spelade falskt i studion. Några av oss som spelade på den tiden i vår lilla hemstad har fortsatt med det och åtminstone en av oss, Peter Robsahm, som var Robb i Robb & Friends i klippet nyss, har fortsatt så till den milda grad att han numer skriver musikaler/rockoperor. Här är några smakprov ur hans senaste, rykande färska Richard III, som går upp i Göteborg hösten 2011 och som jag hoppas ni alla kommer att se samt köpa musiken från: Just go! och Don´t be afraid.

Vinitech, Bordeaux

För er som vill ha råkoll på hela vinvärlden gäller det att infinna sig i Bordeaux någon gång mellan 30:e november och 2:a december. Då pågår nämligen Vinitech. Förr i världen arrangerades en mässa för önologiska och vitikulturella artiklar i samband med den stora vinmässan Vinexpo. Så småningom bytte teknikdelen namn och slogs dessutom ihop med Sitevi i Montpellier. Nu anordnas ”Vinitech” vartannat år i Bordeaux och vartannat år i Montpellier. På de här mässorna kan man få sig till livs allt från det senaste inom automatisk druvgallringsteknik och traktorvetenskap via nya enzym och jästsorter till ekspån och druvkloner. Vid sidan om utställningsmontrarna arrangeras många intressanta föreläsningar – de flesta på franska – och på samma sätt som Vinexpo är en mötesplats för vinhandeln är Vinitech en mötesplats för vinproduktionen. Det sistnämnda hindrar dok inte att det är en mycket bra, intressant och kul mässa för var och en med minsta intresse för vin och vinproduktion. Vinitechmusik.

Tung tysk tänker till

SVT text förmedlar idag på morgonen: ”En tung tysk bilprofessor, Ferdinand Dudenhöffer vid Duisburg-Essen-universitetet, menar att Saab Automobile på sikt kan få svårt att överleva. – Jag är osäker på hur länge deras kassa håller. Och ju större försäljningsmotgångar det blir desto svårare är trenden att vända, säger han.” Ska till en tung tysk bilprofessor för att komma på det.

Vad kostar ett kilo vindruvor?

Vingårdsmaterielfirman Vinséo ville göra reklam för sig själv genom att till olika vinodlare ställa frågan ”Vad kostar det att producera ett kilo druvor och vad får man för det?”. I veckan debatterade sålunda diverse vinprofiler saken vid ett seminarium anordnat av nämnda Vinséo. Kostnaden visade sig vara runt 1,4 €/kilo för biodynamikern Emmanuel Cazes (Domaine Cazes) och kvalitetsproducenten Gérard Bru (Château Puech Haut). Båda säger sig ta ut mellan 24 och 27 Hl/Ha. En slutsats man kan dra som åhörare till debatten är att nämnda producenter då måste ta rejält betalt för att överleva, men som debatten arrangerades av Vinséo blev slutsatsen också… ”bevattna mer (och öka ditt uttag)”. Inget fel i det, men kanske ett aningen sökt svar? Laurent-Emmanuel Migeon från Groupe Evoc – nu talar vi massproduktion och bevattning – menade att Evoc producerar vin för mellan 0,2 €/kilo (lägre klassad mark, uttag 90 Hl/Ha) och 0,6 €/kilo för AOP. Vincent Pugibet (Domaine de la Colombette), slutligen, som representerar en produktion inriktad på viner med låg alkoholhalt, berättade att hans kostnad hamnar på 0,2 €/kilo. Alltid. Förklaringen till detta är bevattning (högre skördeuttag) och mekanisk beskärning (spar 1000 €/Ha och år, samt de besparingar som görs genom att inte stötta vinrankorna). ”I Australien sköts, enligt CSIRO, 65 % av vingårdarna på det här viset,” visste Pugibet att berätta. Vad får man betalt då? Nja, Evoc har ännu inte nått de 3500 €/Ha man har som mål, endast ett av medlemskooperativen når 3000 €/Ha. Å andra sidan, berättade Laurent-Emmanuel Migeon, tjänar de bra med pengar på sina alkoholfria viner, men även på att extrahera resveratrol och att producera bordsdruvor. Efter detta kunde Gérard Bru avrunda med att konstatera, att även om Château Puech Haut faktiskt gjort ett försökt att diversifiera med billigare vin, men det fungerade inte så man blir sin läst trogen, vilket kanske vi vinälskare inte alls har något emot?

Belgiskt vin

Efter belgisk film är turen kommen till belgiskt vin. Enligt Terre de Vins odlades vin i Belgien på en mer professionell bas till och med 1500 – talet. Efter att under flera sekler ha varit förpassad till trädgårdar och växthus gör nu vinstocken sitt återtåg i den fria naturen. De senaste tio åren har odlingarna ökat till 75 Ha och den totala produktionen till 400 000 liter. Fem appellationer har man redan hunnit skapa och två till är under utarbetande. Man odlar dels druvor som den svenske vinbonden känner igen, som Solaris, dels mer franska varianter som Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier på krita för framställning av mousserande vin. Kanske värt ett studiebesök för svenska vinodlare?

Paradise Hotel

Om jag skulle presentera Hotel Talisman (HT) i Koktebel positivt skulle jag skriva så här: HT har inget gym eller spa, men väl masserande madrasser, som inte direkt diskret gör sig påminda både här och där i form av stålfjädrar och andra utstickande föremål, som finns där tack vare att man inte lagt någon stoppning i madrassen, allt för att göra vistelsen så behaglig som möjligt för gästen. Och vem behöver för övrigt ett gym när det saknas hiss? Värmeelement finns. En detalj är att de för det mesta inte är igång. Detta med tanke på miljön. Kort sagt är HT det perfekta hotellet för den miljömedvetne gästen. Här slösas sannerligen inte med naturens resurser och det är ungefär lika stor chans att det inte kommer något ur vattenkranen som att det gör det, vilket, när man tänker närmare efter, inte bara är ansvarstagande sparsamhet utan också ett spänningsmoment för gästen och dennes närmaste omgivning. Har du lyckan att hamna intill en granne som röker kan du lugnt räkna med att få dig en gratis omgång passiv rökning – utan att ens behöva be om det! För att förenkla för gästen och för att hålla rätt fokus – kundernas trivsel – finns varken frukost eller andra gastronomiska påhitt och för att göra det mer cozy för den ensamme resenären är väggarna tunna och dörrarna inte riktigt inpassade i dörrkarmarna – detta ger en varm och behaglig känsla av samhörighet. Kort sagt har gästerna på HT inga hemligheter för varandra. Faktum är att man även kan känna lukten av tidigare gäster i såväl heltäckningsmattan på golvet som de traditionella täckena, vilket bidrar till den där känslan av helhet och fullkomlighet och att vara del av ett större sammanhang, som hotellets gäster sätter så stort värde på.

Belgisk humor 2.0

Frågan är om inte belgisk film är roligast i världen. Kanske är det så därför att Belgien inte bara är ett land som skummar av öl utan också vilar på en skum historia. Här är ytterligare ett mästerverk från bryggeriernas och de meningslösa politiska bråkens land: Aaltra. Vansinnigt kul. Måste ses. Här får ni ett smakprov på vad som bland annat möter filmens hjältar sedan de lyckats ta sig från Belgien till Finland (vilket de alltså ska göra, varför?, det får ni veta om ni ser filmen) . PS Som den äkta komedi Aaltra är börjar den som tragedi.