Sveriges Radio ändrar sig och säger inte upp medarbetaren som på sin fritid skrev en bok om kungen. Därmed slipper SR att retroaktivt säga upp alla som researchade och rapporterade om Björn Rosengrens besök på Tabu, Mona Sahlins Toblerone och Cecilia Stegö Chilòs TV-licens med flera.
Vitisphere.com citerar Sud-Ouest i veckan och konstaterar, att den ekonomiska situationen i Bordeaux förmodligen aldrig varit så svår som för närvarande. Medan toppslotten som vanligt slår rekord (nu i Kina) fortsätter övriga Bordeaux-producenter att tappa i såväl försåld volym som omsättning. Detta har pågått det senaste decenniet och accelererat sedan 2008, trots den i största allmänhet synnerligen hyllade årgången 2009. Med det gamla talesättet ”Litet år, stort vin, stort år, litet vin” i bakhuvudet kan man ana sig till att det är läge för att handla på sig lite Bordeaux-viner. Bortsett från toppslotten har det aldrig varit billigare. Jag tipsar mer än gärna än en gång om Aubert-Vignobles billiga viner från Château Saint-Antoine.
I oktober var det inte alltid så muntert här, men redan vid mellanlandningen i Kiev förstod jag att något var på gång: Aerosvits markpersonal gick runt med krigsmålningar på kroppen och fjädrar i håret. Väl framme i Simferopol var det rent livsfarligt. Eldfängda pilar och tunga tomahawker flög genom luften och om inte kavalleriet kommit tappert trumpetandes i sista stund vet man aldrig hur det hade kunnat sluta. Klart över tjugo plus här idag och indianer mest i varenda buske (någon påstod, att indianerna egentligen är indier eller rent av britter, men den medicinen bet inte på mig, varför jag idag köpt mig ett repetergevär från Winchester). Den malolaktiska jäsningen då, hur har den påverkats av allt detta? undrar ni nu med en otålighet som balanserar på kraterkanten till vansinnets vulkan. Jo, trots indianerna och värmen har inte den malolaktiska jäsningen velat ta fart i våra tankar, som, tillhör historien, står under tak men utan väggar och därför lätt blir lite för kalla när hösten slår klorna i kullarna ovanför staden Koktebel, där produktionsanläggningen stoltserar med sin skorsten. Således har varken indianer, indier eller britter hjälpt så här långt, men som tur är finns det vinmakare och mer om det blir det i nästa inlägg.
Dela “Indiansommar, malolaktisk jäsning & klipphängare” på Twitter
Bästa rubriken på vinifierat.se någonsin? Men icke desto mindre korrekt, för här kommer en liten avrundning på det korta inlägget om champagne. Guy Charlemagne Brut Nature, för att vara övertydlig, är ett nytt vin i champagnehusets portfölj. Släpps förmodligen inte i Sverige före Nyår så för nyårsfirandet föreslår jag någon av husets andra, också bra, produkter. Deras toppnummer, Mesnillésime, byter snart årgång från 2002 till 2003 och deras 2003 är, som många andra 2003:or, faktiskt riktigt bra, även om de ofta är lite otypiska och mitt tips är att man ska dricka 2003:orna ganska snart, vilket inte behöver vara en nackdel. Självklart är 2003 inte ett toppår i Champagne.
Ärevördiga Les Berceaux i Epernay har tagit över minst lika ärevördiga Le Mesnil i Mesnil-sur-Oger och i förra veckan uppoffrade jag mig för alla vinifierat.se – fans och provåt på båda ställena. Ganska jämt skägg måste jag säga. Båda är bra. Men allra bäst är kalvbrässen på Le Mesnil. Om än väl stor. Men det kan man stå ut med efter några glas champagne. Upptäckte för övrigt att Guy Charlemagnes nya Brut Nature är en höjdare. Kommer snart i ett beställningssortiment nära dig.
Om någon av er tror att det finns något sådant som svart, belgisk humor och att ni i så fall skulle kunna tycka om det, kan jag rekommendera två filmer, dels den gamla kultklassikern “C´est arrive prés de chez vous” och den rykande färska och prisbelönta filmen “Kill me please”.
Jack White, Alicia Keys och Another way to die.
Natasha Khan, Bat For Lashes och Glass.
Vad ska två gräsänklingar hitta på en fredagskväll om inte dricka lite vin? Om det dessutom är så att vi är hemma hos mig och jag förväntas stå för matlagningen är det givet att fokus ligger på drycken. För allas bästa. Faktum är att gårdagens gäst väl förberett sig på mina bristande kokkonster och därför plockat med sig en Côte-Rôtie 59:a från Jaboulet (och kanske mer precist den egna vinkällaren). Eftersom även han tyckte att det skulle bli kul att prova vinet, glömde vi snart att det inte fanns så mycket att äta, vilket gjorde aftonen mer behaglig och lättsmält för min gäst. Hur var då 59:an? Till att börja med hade vi naturligtvis koll på att man i Côtes du Rhône som helhet producerade exakt 607 319 liter det här vegetationsrika året, då skörden i de norra delarna av Rhône-dalen pågick mellan den 17:e september och den 2:a oktober och gav druvor som alla var nöjda med. Styrkta av våra petimäterkunskaper angrep vi så buteljen, som visade sig ha ganska höga skuldror och en förvånansvärt väl sammanhängande kork, av vilken, måste erkännas, ett antal olyckliga smulor och en småstor bit hamnade i flaskan. Dessa tittade vi på en stund medan vi förde ett esoteriskt och upplyftande samtal om viners skuldror samt korkars förmåga att ruttna. Vi funderade också över varför det inte står ”Les Jumelles” på flaskan från 1959, fast vi egentligen struntade fullständigt i den saken; det enda som räknades var att vi skulle trycka i oss ännu ett gammalt vin som de flesta bara kan drömma om, så att vi senare, idag till exempel, kunde ringa avundsjuka vänner, blogga och på andra vis äckla världen med vår bedrift. Efter en stunds självgott diskuterande, där vi höjde varandras insiktsfulla påståenden om vätskor och korkar till skyarna, hällde vi så upp lite vin åt oss. Ganska brun färg, måste erkännas, men doften var faktiskt riktigt vital. Återigen ett av alla de där gamla vinerna som förmodligen skulle visa en stor mängd utvecklad frukt om det inte vore för den där mognadsslöjan av aromer från naturkorken – ett tips till någon av er andra, som inte har något annat för sig, är att låta analysera ett tjog femtioåriga viner i syfte att studera vilka mätbara aromer från naturkork som finns i gamla viner förseglade med… naturkork – men trots korksordin var vätskan inte oäven alls, riktigt bra i sin gammel-stil. Om vi kunde säga att det var Syrah och Côte Rôtie? Självklart! Herregud, etiketten var hur hel som helst. Smaken på vinet var, som ofta i sådana här lite korkstörda, egentligen ganska fräscha gamlingar, riktigt mumsig. Hatten av! Hade inte klarat en rejäl köttbit kanske, men det satt som smäck till den skinkprovning jag ordnat med toppskinkor från Spanien respektive Italien (som ni förstår blev det inte så mycket mer mat än så, men vi var glada ändå för vi tänkte hela tiden på idag).
Den som följer vinifierat.se får informationen först. Sedan ni alla rusat åstad och köpt Bourgogne Blanc, visade det sig att DN snart följde upp tipset och då tog vinet slut på nolltid. Dock finns enligt vanligtvis välunderrättade källor en ny laddning Clotilde Davenne Bourgogne Blanc i lager för nästan ingenting eller ynka 99 sek/panna (OBS! årgång 2008, och det var den jag skrev om; det står, i skrivande stund, 2007 på Systembolagets sajt men det kommer snart att ändras). Bortsett från denna viktiga information får ni här lite Coral att förhöja helgen med: Dreaming of you och Jacqueline. Jo, vi ska inte glömma Jascha Heifetz, här har ni honom.