Lunch med Svenska Vinakademien kan i den bästa av världar innebära ett och annat godis. Idag tryckte vi utan att skämma i oss (allt på magnum,): 2002 Pierre Pieters ”L´Esprit” (frisk, fräsch doft, ungt, bra frukt, angenämt, fin, lång eftersmak med inslag av jäst), 1996 Laurent Perrier (typisk 96:a, typisk LP, frisk, mineral, utmärkt), 1964 Moët & Chandon (provade den senaste för drygt tio år sedan, då var den strålande, idag är den fortsatt mycket bra, mogen förstås, men absolut inte övermogen, torr), 2005 Twoson Chablis Grand Cru Les Clos Clotilde Davenne (typiskt ung GC med lite ylle, bra, bred, generös frukt, halvvägs kommen, bra nu, bra om fem år, mjuk, fyllig, finess, bra syra, mineral, kalk, lång, ren, frisk, imponerande eftersmak, suverän – ja jag är inblandad i det här vinet), 2000 Meursault J.F. Coche-Dury (från Johan Björklunds Bourgogneserie, viss mognad, mycket chardonnay, mycket Meursault, integerard ek, bra balans, viss fetma, oerhört snygg och ren eftersmak med ton av Meursault), 1985 Paleo (Cab. franc sades det, men etiketten visste bättre, hela 85 % Cab sauv samt lite Cab franc och Sangiovese, mogen, 22 månader på ek, vilket kanske var 12 för mycket, men å andra sidan sin samtids basrecept för tuffingar från Bolgheri, lite uttorkad, har varit bättre), 1997 Grans Muralles (Torres vin på mindre kända och inte så ofta använda druvsorter, tämligen utvecklat och lite trött, kanske var en del av druvstockarna väl unga när vinet gjordes?, borde vara bättre), 1988 Mouton-Rothschild (mycket cab, mycket Pauillac, en hel del Mouton, på Bordeaux-vis väl integrerad ek och frukt, bra, ren smak, mycket lätt touch av flyktig syra (positivt här), kunde haft lite mer frukt, men god och ett bra matvin), 1970 Fieuzal (mogen, klassisk Bordeaux, med ålderns rätt lite uttorkad och tunn, ungefär som man kunde förvänta sig och hoppas), 1937 Baron de Pichon-Longueville (vågar sätta en peng på att det här vinet varit fräscht på nosen om det lagrats stående med en glaskork, nu är doften istället lite murken av den långa kontakten med korken, smaken däremot är förvånansvärt fräsch, bra syra, ren, bra eftersmak, gissningsvis enligt tidens tradition chaptaliserat och det slår mig att ett sådant vin – syrligt och långlivat så det sjunger om det – vore omöjligt att marknadsföra idag, hursomhelst imponerande trots den murkna doften och det säger jag inte bara för att reta er som aldrig får prova vin från 30-talet, fast lite därför också), 1982 Palmer (som jag försökt gilla Palmer…, inte minst med tanke på gentlemannen Peter Sichel, men hittills är det bara 61:an som fått mig att bli utom mig av lycka, den här 82:an är oförlöst och frågan är när den befinner sig mellan oförlöst och ”borde ha druckit igår”? kanske är det som någon undslapp sig så att ”Palmer är svårfångad”), 1995 Tertre Roteboeuf (en nyhet för mig, riktigt bra, mogen doft, väl integrerad ek, bra frukt, ren och frisk doft, välgjort, bra balans, snyggt, mycket gott, mycket bra), 1976 Moulin Touchais (torråret 1976, provade det här vinet senast för cirka 15 år sedan, då var det bedrövligt, obalanserat och hemskt, nu är det fantastiskt, ett av de bästa Moulin Touchais jag provat: enormt stor och kraftfull doft med inslag av vanilj, honung och persika, mycket vital, bra smak, helt ok syra (76…), komplext), 1976 Rayne Vigneau (mycket Sauternes, mogen, komplex, också bra).
