Den andra augusti släpps i tillfälliga sortimentet den klassiska Gran Reservan Prado Enea (varunr. 94346, 349 sek, 360 fl.) och det mer moderna syskonet Torre Muga (varunr. 94347, 499 sek, 120 fl., 94346 magnum 799 sek, 60 fl.). Frågar ni mig så är Muga en av de allra bästa, mest spännande och kompletta producenterna i Rioja idag (prova gärna även deras vita och deras rosé) och de här två vinerna är urkul att ställa mot varandra, två stilepoker i samma företags historia möts och gör upp som de vältränade gentlemän de är. Duellen kan ske nu eller om några år, för den som kan och vill hålla sig.
Radiohead, Timo Räisänen & Creep
Äldsta dottern satte mig på spåret på Timo Räisänens cover av Creep och som starkt beroende Radiohead-fan måste jag erkänna att Timos version och hans uppträdande här inte bara är bra, det är cool dessutom (och studioversionen är ett snäpp bättre).
Paul Bocuse & Château L´Arnaude
Som vinproducent är det är aldrig fel att bli favoriserad av en välrenommerad restaurangkedja. Detta har nu hänt Château L´Arnaude, vars viner inte bara varit ”Séléction ’Printemps’ du Sommelier” på Paul Bocuses brasserier under våren utan nu också blir ”Le Coup du Coeur”. Hittills har kedjan mest köpt rosévinet ”Arnaude Rosé Cuvée Nuits Blanche”, ett vin som inte finns i Sverige, men från och med nästa år köper de även Château L´Arnaude Rosé Cuvée Therese, som finns i Sverige, samt diverse rött och vitt (Arnaude Blanc, Château L´Arnaude Rouge bl a). Kul för Château L´Arnaude! (som, vill jag hemsk gärna påpeka i det här sammanhanget, är min kund sedan 2006)
U.P.A.
Afghanistans enväldige president Hamid Karzai kräver fullt ansvar för säkerheten i sitt land senast 2014. Uppriktigt sagt förstår jag inte varför han inte redan tar det ansvaret.
Gamayngen Philippe le Hardi & Bourgogne Côte d´Or
Tro det eller ej men redan den gamle Philippe le Hardi bestämde – eller om nu någon annan bestämde åt honom – att ”le vil et très déloyault Gamay” (ung. ”den tarvliga och trolösa Gamay”) skulle kastas ut från Bourgogne, där blott Pinot noir skulle användas för rödvinerna. Så har det fått bli (med undantaget passe-tout-grain) fram tills EU nyligen fattade beslut om den så kallade 85/15-regeln, som i praktiken innebär att det nu blir tillåtet att blanda 15 % Gamay i en ”Bourgogne Pinot noir” . Samtidigt ändras reglerna för ”Bourgogne” som bara behöver innehålla 70 % Pinot noir. Klart odlarna i Bourgogne är förbannade, även om en och annan redan tidigare pytsat i lite Gamay utan att säga något om detta (mer volym, lägre produktionskostnad, ingen märker något). Dock har alla nu kommit överens om en kompromiss. Vara hur det vill med EU, resonerar man, det kan vi inte göra något åt så låt oss skapa en ny AOP istället: Bourgogne Côte d´Or. Och här ska minsann ingen 85/15-regel gälla. Nu talar vi ren Pinot noir. Punkt, slut.
Utmärkt exempel på ekologiskt odlad ”vil et déloyault” Gamay, som bara är så rätt i tiden. Finns att köpa via beställningssortimentet.
Dela “Gamayngen Philippe le Hardi & Bourgogne Côte d´Or” på Twitter
UFO & mer lästips för sommaren
Sommaren är inte förbi. Den är lång. Än så länge hinns även en utmärkt roman i vinmiljö med innan hösten är över oss. Här kan man hitta mer info om boken och här kan man köpa den riktigt billigt. Dagens litteraturvin som f ö även fungerar mycket väl med en grillad köttbit i sommarnatten medan man äter och mumsar och spanar efter UFO:n på himlavalvet. UFO på riktigt.
Château La Louvière 1988 (blanc)
Hade förmånen att få sitta vid samma bord som legendarerna Bror-Eric Berntson (var med och startade Munskänkarna 1958, mannen bakom vad som blivit Berntsons och Bibendum) och Per Helander (var också med och startade Munskänkarna, importerade via sitt företag Barriquen Lurtons viner 1992) i samband med Fête de la Fleur 1991. Denna arrangerades av André Lurton & Co på Château La Louvière. Ögonblicket var väl valt för oss svenskar. Andrés viner gjorde just då stor succé i Sverige. 1991 ”firade” världen 200- årsdagen av Mozarts död. När drycken till huvudrätten bars fram av ett pärlband kypare, som gick i vackra formationer från slottet och ner mot parken, där borden stod uppdukade i stora tält, brakade ett fantastiskt fyrverkeri loss till tonerna av diverse Mozart-musik. Jag är inget Mozart-fan direkt, fast kanske är jag lite orättvis där för hans bästa musik är den som inte blivit känd (med undantag för Requiem), men det var pampigt och välregisserat. Huvudvinet var vit Louvière på magnum från det fina Graves-året 1967. Vinet var strålande. Kanske drog sig hustrun detta till minnes när hon i lördags valde ett vin att skänka i mitt glas vid hemkomsten från Ukraina. Det hon plockat fram ur gömmorna var en vit Louvière (75 cl) från 1988. Nästan samma ålder som 67:an då 1991. Dessvärre var 88:an långt från 67:ans perfektion. Inslag av lite gamla fat i doften, ganska trött syra och inte alls den där krämiga rondören och lätta petroleum-touchen i kombination med närvarande syra som mogen Louvière bjuder på i sina bästa stunder. Fattar ni inte vad jag menar spelar det ingen som helst roll för det gör inte jag heller, men det kändes skönt att få berätta om Fête de la Fleur 1991.
Förödande gott kaffe & vittofflornas vittofflor
När jag var i Ukraina 1993 stod en av Kievs få ätbara krogar att finna i en irländsk bar på flygplatsen. I någon form finns denna ”Irish Bar” kvar, efter att man passerat passkontrollen för avresande på utrikes. Missa den inte. Kaffet är oemotståndligt och (för av kall varmkorv och andra försök utsatta magar) förödande gott och ett måste för Kiev-reseären för att nu inte tala om vilket måste det är för den sanne kaffeentusiasten. Måste även tillägga att vittofflornas vittofflor sågs vandra runt i barområdet den här eftermiddagen: vita, både lufthål och luftande flätmönster på ovansidan och snudd på av samma utdragna längd som Leningrad Cowboys klassiska skor.
Dela “Förödande gott kaffe & vittofflornas vittofflor” på Twitter
Med Erik Hamrén mot medaljerna
Trevligt med en förbundskapten som utlovar medaljer. Äntligen! efter alla dessa år med snusande pösmunkar som varit nöjda med att gå till slutspel.
Mastroberardino tar till klubban
Idag meddelades från Italien att Lucio Mastroberardino utsetts till ny ordförande för Unione Italiana Vini. Vet egentligen inget om detta, men det intressanta är att den nya ordföranden säger ”I will work to improve confrontation and dialectics inside the association.” Visst blir man sugen på att få vara med på ett av unionens möten?
