NDA Chardonnay

När jag för några veckor sedan var i Kalifornien så var det inte för att spana efter Boxer-Robert och Lennart Grankvist (vilket, måste jag erkänna, man kan förledas att tro om man följer en så oseriös blogg som vinifierat.se). Uppdraget var att blenda en ny årgång av Farmer´s Reserve Chardonnay. För närvarande säljs årgången 2008 i Sverige och den nya blenden lanseras gissningsvis våren 2010 (en kul idé kan vara att köpa på sig några pannor 08 och sedan göra en jämförande provning med 09 t ex i juni respektive november 2010).

Det var ett sant nöje att blenda Farmer´s Reserve 2009. Inte bara för att jag fick spana efter kändisar i San Fransisco; det jag hade att välja på från årgången var genomgående bra och dessutom billigare än ”2008”, som sattes ihop när kronans förhållande till dollarn var betydligt sämre än nu.

Vinerna jag använt kommer från tre producenter av vilka en är en av Napas mest ansedda. Vilken det är, får vi (importören och jag) inte avslöja. För att producenten skulle gå med på att sälja till oss och vårt, i deras ögon, löjligt billiga vin, var vi tvungna att skriva på ett NDA (non disclosure agrement), vilket innebär att vi inte får avslöja att vi köpt vin från denna onämnbara vingård.

Hursomhelst ska ni veta att drygt tio procent av 94 – kronorsvinet Farmer´s Reserve kommer från en riktig topproducent. Klart man är nöjd med det kapet. Resten av de ingående delarna skäms inte heller för sig (en hel del Russian River, som å ena sidan drar ner på fläsk och kraft och å andra sidan stramar upp och adderar komplexitet). Nåja, 2009 lanseras inte förrän om några månader och tur är det för det här vinet behöver lite tid för att komma till sin rätt och till dess har vi ju faktiskt 2008:an att gotta oss åt.

Puckots sena och brutala uppvaknande

Välkomna upp med huvudet ur sanden alla ni som på fullt allvar trodde att svensk djurhållning och – transport var bäst i världen bara därför att den var… svensk? För övrigt får den som köper den billigaste köttbiten och det billigaste vinet skräp – och skräpnivån är intakt ända tillbaka till varans ursprung. Eller för att vara övertydlig: köp billigt kött och du bidrar till taskig djurhållning, köp billigt vin och du bidrar till odling med taskig miljö- och hälsohänsyn.

Vinets outgrundlighet

Varför dras så många med starkt självhävdelse- och besserwisserbehov till vinets värld? Alla dessa gamla ordningsmän i skolan, vars utmärkande drag är – bortsett från grov självöverskattning och bristande självinsikt – att de försöker hävda sig på den inte fullt kunniges vis: genom att märka ord och notera varje misstag begånget av andra och framförallt av någon i vilkens position de skulle vilja vara.

Qrious V.M.C. 2009

Vid sidan om Farmer´s Reserve (se kommande inlägg samt en massa reklam i det förgångna) och Qrious Semillon (samma parentes som nyss) har jag under hösten för den svenska marknaden även blendat Qrious V.M.C. Det är ett vin som lanseras som så kallad säsongsvara den första februari 2010 och som sedan säljs i alla Systembolag under cirka tre månader.

Det intressanta med det här vinet är att Systembolaget provade och baserade sitt inköp på årgången 2008, men det köpte in 2009, som, förstås, måste vara minst lika bra, annars annulleras köpet. Det här är ett utmärkt arbetssätt. Vi blendare, producenter och importörer måste upp till bevis inte bara en utan två gånger, vilket bättre garanterar att produkten i fråga inte bara är sammansatt för att vinna en inköpsrunda (för att sedan falla av i kvalitet och/eller öka i pris). Således: gläd er konsumenter. Och Systembolaget: satsa mer på den här typen av inköpsförfarande. Alla vinner på det.

För oss i producentledet underlättar det på så vis att vi kan vara mer precisa i våra inköp, att vi bättre kan styra våra partners och att vi kan vara mer effektiva i våra prisförhandlingar (allt från vinet i sig via butelj och korkar till leverans och lager). Något som även det oftast kommer konsumenten till godo genom lägre priser.

När jag var i Navarra för att blenda Qrious V.M.C. i november visste jag att vinet skulle ut i butikerna drygt två och en halv månad senare. Det gav utrymme för möjligheten att blenda och planera den övriga förberedelseprocessen (inklusive buteljeringen) så att vinet hinner återhämta sig från den obligatoriska ”buteljsjukan” – de flesta viner är alltid i obalans första tiden efter behandling och buteljering. I det här fallet valde jag att rekommendera kylstabilisering – vinet kyls ner runt nollan något dygn för att fälla ut kristaller som man därmed slipper få i flaskan, något som i vart fall okunniga konsumenter inte vill ha. Detta trots att vinet till stor del bygger på muskatell som inledningsvis brukar ta mycket stryk av en kylstab. Men, som sagt, med vetskapen om de två och en halv månaderna fram till lansering vet jag att vinet hinner hitta sig själv igen.

Ny Qrious-sajt uppe nu

Qrious Semillon 2009

Blendade till det här vinet när jag var i Chile i augusti. Då handlade det om ett ”råvin”, oklarat och ofiltrerat och snarare grumligt och dunkelt än upplyst och tydligt. Nu är just den saken inget större problem för den som är van. För den ovane kan det förstås däremot vara svårt att förstå hur de olika komponenterna ska passas ihop för att dels resultera i just den produkt man söker, dels för att ett plus ett ska bli tre (och det vid rätt tillfälle, d v s när vinet är tänkt att konsumeras).

Sedan själva bledningsögonblicket har allt gått i en rasande fart. Min uppdragsgivare, Andreas Karlsson på Terrific Wines, trodde att årgången 2008 skulle bli en succé när vinet lanserades i oktober och ville ha den nya årgången klar så snart som möjligt (det är en katastrof för en svensk importör att få leveransstopp eftersom det i värsta fall kan leda till att produkten avlistas, alltså försvinner ur Systembolagets sortiment). Leveranstiden från Chile är en dryg månad (båt).

Karlsson fick rätt. Årgången 2008, som skulle ha räckt några månader till tog hastigt och lustig (faktiskt) slut i förtid och därför har årgången 2009 redan lanserats (häromdagen).

Kul. Samtidigt föreligger det förstås alltid en viss risk när man måste skynda på lanseringen av ett vin. Den nya årgången kan upplevas, och upplevs ofta, som knuten och ”mindre” (uttrycksfull) än den ett år äldre årgången som konsumenten är van vid. I just det här fallet tror jag dock inte att den risken är särskilt stor, men ni konsumenter lär låta oss få veta hur det förhåller sig med den saken.

Mer om Q-rious Semillon qrious.se

DMDC är nödvändigtvis inte ACDC

Lagom till lördagsfestligheterna fick jag en fråga om Velcorin. Vad är det, är det är farligt? Tja, i grund och botten är det farligt, bara en sådan sak som att alla som nyttjar produkten i sin verksamhet måste genomgå en speciell utbildning bland annat därför att man måste använda sig av en mycket exakt doserare. Lyckas den biten (doseringen) är det så väl ordnat att Velcorin – eller DMDC, som är det egentliga namnet (Velcorin är varumärket), dimethyldicarbonate (heter det nog ungefär på svenska) – bryts ner till koldioxid och metanol (vars effekt motverkas av vinets etanol) när det väl tillsatts vinet.

Okej, varför tillsätter man alls sådant här, om det nu faktiskt inte är helt ofarligt. Ja, det kan man fråga sig, men det har, förstås, en önskad effekt (se nedan) och minskar behovet av andra oönskade tillsatser som svavel. Dessutom, och det är mycket viktigt att komma ihåg: det är en fullt legal produkt som används i livsmedelsindustrin sedan 20 år och på den tiden har, veterligt, någon olycka aldrig inträffat.

Velcorin är verksamt mot efterjäsning – både verklig efterjäsning och ”efterjäsning” – i söta till inte helt torra viner (samt juicer, sportdrycker m m) genom sin förmåga att eliminera såväl jäst som bakterier och mögel. Det kan också användas för att förbättra viner som angripits av Brettanomyces och, som nämnts, leder en behandling till minskat behov av andra produkter som svavel och filtreringar. Företaget bakom produkten säger i sin reklam något som låter väldigt bra i många producenters öron: ”användandet av vår i grunden giftiga (nej, det där med ’i grunden giftiga’ lade jag till för att inte låta köpt) minskar avsevärt tiden då vinet är buteljsjukt, vilket minskar behovet av lagring före lanseringen” (och tid och lager är pengar i de här sammanhangen ska ni veta).

Om någon av er vill ha en doseringsmaskin och lite Velcorin i julklapp, kan jag berätta att ni får en doseringsmaskin för mindre än en halv miljon svenska kronor. Och kanske blir det ändå billigare under mellandagsrean.

Årets juklapp!

Det är några år sedan den utkom i Sverige och ändå fler år sedan den utkom i Danmark, men den finns att köpa och man kan provläsa.

När vi – Lopez, Salker & jag – gjorde den här boken ville vi göra en humorbok i första hand. Lopez lagade till en katalansk rätt, Salker och jag godkände eller avslog. Sedan skulle jag skriva en text kring rätten utifrån Lopez-släktens mångtusenåriga historia. Om våra respektive skrattade åt texten kom den med, i annat fall refuserades den. (Eftersom vi alla har kvinnliga moatjéer är det säkert ingen tillfällighet att kvinnorna är fantastiska i den här boken, medan männen genomgående är ynkryggar och i största allmänhet handfallna och korkade.) Slutligen ritade Salker en illustration utifrån receptet och/eller texten. Samma sak: skrattade moatjéerna kom bilden med, annars refuserades den.

Vi kan följa med Lopez-släktens förmödrar när de bygger pyramider i Egypten, skriver Gilgamesh, hjälper Columbus hem från Amerika eller ersätter Fangio i hans mest magnifika lopp (som han alltså inte körde själv) . T ex.

Med andra ord är det här i första hand en bok att skratta med, i andra hand att laga goda katalanska recept ur. ”Årets udgivelse i Danmark 2001”, enligt BT. Väl bekomme!
Jaså, vin till boken?