Regina & Rasputin

Det finns otroligt mycket positivt med försäljningen och nedladdningen via nätet. Nackdelen är att en hel generation blir blåsta, kanske för alltid, på lyckan av att botanisera i en välfylld bokhandel eller skivaffär.

En skivaffär som den i tidigare inlägg nämnda Rasputin är levande kulturhistoria. Fem halvstora våningar fyllda av musik, film, klotter och enormt kunnig personal som genomgående ser ut som de musiker de inte blev eller kanske faktiskt är. Mellan våning ett och två tar man sig via en enkel järntrappa. Sedan är det en trång, nedklottrad hiss som gäller. För att saker och ting inte ska spåra ur körs den, i alla fall oftast, av ung man med långt, flottigt hår och ett trevligt ord på vägen, trots att han tycker att han är coolast i Bay Area.

Bortsett från tidigare nämnda musik köpte jag bland annat också Regina Spektors senaste, Far. Låter som följer.

regina

rasputin

Beck, Muse & Malbec

Muse har lyckats med det otroliga att göra ett ändå bättre album varje gång de försökt. Följaktligen är The Resistance bäst hittills.

Hur pinsamt det än är så vägrade jag under flera år att lyssna på Beck. Tyckte att han snott Jeff Becks namn. Nu har jag, fem över tolv, upptäckt Odelay (utkom 1996…) på den coola skivbutiken Rasputin i San Fransisco, måste jag få tillägga för att försöka reparera vådan av att ha missat Odelay på det mest uppseende väckande vis (ber alla som genom åren försök övertyga mig om Odelays förträfflighet om ursäkt). Vilket utmärkt album.

Av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att Becks musik låter som Malbec från Argentina. Närmare bestämt en Yacochuya. Hm, men om Muse vore en argentinsk Malbec, vilken skulle det vara? Egentligen kan Muse inte vara en argentinsk Malbec, men ska det vara någon måste det vara Bressia Conjuro (som inte finns i beställningssortimentet så man får nöja sig med andravinet Profundo).

yacochuya

profundo

beck

muse

jeff beck

Nyårsskumpan här!

Så här just efter första advent är det hög tid att planera för Jul och Nyår. Inte minst är det dags att införskaffa rätt champagne till aperitifen, maten och tolvslaget på Nyårsafton. Årets champagne är en Grand Cru Blanc de Blancs och kommer från Champagne Guy Charlemagne och heter Mesnillésime (varunr 77171, 475 sek). Årgången är 2002. Perfekt som Nyårs-aperitif. Står bra för sig själv men mår inte illa av lite gåslever, hummer eller ostron.

Mesnillésime är ett ganska komplicerat namn på en tämligen okomplicerad och god dryck. Skälet till att man leker med Mesnil är att champagnehuset rent fysiskt hör hemma mitt i Mesnil-sur-Oger och att odlingarna befinner sig i närheten av HK/vinkällaren. Årgången 2002 går utmärkt att dricka nu, men man kan förstås köpa på sig några flaskor även för (många) kommande nyårsaftnar. Bra lagringsvin.

Till tolvslaget passar sedan Blanc de Blancsen Guy Charlemagne Réserve Brut (varunr 77175, 299 sek) utmärkt. Även denna står bra för sig själv, men fungerar också till en massa godsaker som gåslever och skaldjur.

Den som har bjudit folk den inte tycker fullt så mycket om, inte har råd eller inte vill kasta pärlor till svinen ety personens i fråga vänner har utvecklingspotential på vinområdet, satsar istället på Guy Charlemagne Réserve brut Blanc de Blancs som aperitif och den lite mer robusta och röda bär – fruktiga Guy Charlemagne Rosé Brut (varunr 77173, 325 sek) till tolvslaget.

OBS! De här vinerna släpps till försäljning i beställningssortimentet idag.

Vinerna

Cru Bourgeois remake 2010

I februari 2007 gick den gamla Cru Bourgeois – klassificeringen i Bordeaux ur tiden. Sedan dess har, i alla fall enligt egen utsago (pressmeddelande idag), l´Allicance des Crus Bourgeois du Medoc arbetat på att få fram en ny modell för Cru Bourgeois. Under det senaste året har även folk från det franska jordbruksdepartementet varit delaktiga och nu är det dags för en ny version.

Alla (oklassade)egendomar i Medoc kan anmäla sig och sina viner som pretendenter på den nygamla klassificeringen. Urvalet kommer att baseras på en oberoende bedömning av respektive egendom (baserad på egendomens egna uppgifter, kontrollbesök och transparens så man kan följa vinets ursprung tillbaka till druvrankan). Varje år ska också producentens vin godkännas i en blindprovning där ”vinproffs från Bordeaux” ingår.

Om det låter som en mix av gamla och framförallt nya AOC/AOP-förfarandet? Visst gör det det. Hursomhelst så kan man få använda nygamla Cru Bourgeois från och med 2010 på årgången 2008 och framåt.

crus-bourgeois

Skörden i Ca. 2009

In i det längsta var allt utmärkt: vårens rikliga nederbörd följdes av från odlingssynpunkt närmast perfekta förhållanden. Druvorna som bärgades före regnen i mitten oktober resulterade högst sannolikt i en riktigt bra skörd. Efter regnen ändrades allt: koncentrationen späddes ut och rötan fick fäste.

Följaktligen fick en del kasseras och på amerikanskt vis behandlades mycket av det som plockades med omvänd osmos för att öka koncentrationen. Således ömsom vin, ömsom vatten.

De viner jag provat från 2009 uppvisar som helhet bra frukt och balans och verkar utmärkta – å andra sidan har jag inte behövt arbeta med viner som behandlats med omvänd osmos.

Har bland annat blendat nya årgången av Farmer´s Reserve och återkommer med några ord om det så snart vi fått klart alla kontrakt med de olika odlarna.

Boxer-Robert i San Francisco

Det är dubbelgångarnas årstid i San Fransisco. Såg Boxer-Robert servera på Annabelle´s på 4th street idag. Maten och vinlistan på Annabelle´s är okej, men inget skäl att gå dit, däremot måste, förstås, alla svenskar gå dit och be Boxer-Robert om en autograf.

Noterar f ö att det var ”Black Friday” igår. Det heter så därför att den här klämfredagen efter Thanksgiving startar julhandeln och det är en massa rea – erbjudanden och fullständigt h-y-s-t-er-i-s-k-t. Full mediabevakning och MacDonald´s och Macy´s parader är bara förnamnet. Äntligen förstår jag kaosscenerna i min barndoms Kalle Anka & Co och Blondie. Ullared i kubik.

Boxer-Robert
Kalle Anka

Woody Allen & Frank Zappa

Man måste beundra Woody Allen, filmkonstens Frank Zappa, som varje år klämmer ur sig en ny, bra film. Såg hans senaste, Whatever works, på planet över till USA och i motsats till vad huvudrollen (Larry David) säger inledningsvis så är det här en må-bra-film och en bra och kul sådan. Gå och se den.
Trailer
Woody Allen
Frank Zappa

Suze 120 år

Den klassiska aperitifen Suze firar 120-årsjubileum i år. Fördrinkar av den här typen – bittersöt och med inslag av gentianarot – är tydligen ingenting för oss, eller snarare er, svenskar (jag avviker från mängden; jag dricker mer än gärna Suze). Många har försökt slå ett slag för Suze, Lillet och andra liknande drycker i Sverige, men det är stört omöjligt att få någon fart på affärerna.

Kan det vara så enkelt att ingen tycker om dem eller kanske vet man inte riktigt när man ska dricka den här typen av vätskor? En Suze är en bra aperitif när man egentligen inte ska dricka en aperitif (läs champagne), alltså när man bara ska ha en liten matlagningsdrink. För att nu inte tala om hur bra det smakar en sommareftermiddag när de andra dricker ytterligare en kaffe eller en taskig öl typ Heiniken.

Suze

Lennart Granqvist i San Fransisco

Där satt jag i solen på Union Square och stirrade med lika delar be- och förundran på den gigantiska julgranen och dess basketbollsstora kulörta kulor, när Lennart Granqvist plötsligt slog sig ner vid bordet intill. Vilket sammanträffande! Två vinvästgötar på Union Square, samtidigt, på Thanks giving av årets alla dagar.

Just som jag skulle småropa ”Lennart!” så där småpatetiskt som man ropar när någon oväntat dyker upp, hindrades jag av ett tvivel grundat på 1. Lennart var klädd i träningsoverall och 2. han stirrade ordlöst på mig som om jag inte var jag. Kanske var det ändå inte Lennart (det otäcka alternativet till detta skulle vara att jag inte var jag)?

När ”Lennart” plötsligt började bräka på amerikanska med sitt bordssällskap insåg jag att detta inte kunde vara Lennart: vi västgötar kan förvisso mycket, men vi kommer aldrig att tala vare sig en annan dialekt eller ett annat språk utan att vår vackra intonation bryter igenom.
Saken är alltså den, att Lennart Granqvist har en träningsoverallklädd dubbelgångare i San Fransisco.

(Lennart ska nu inte alls vara ledsen för det. För egen del har jag och min namne Lars Torstensson (med två s) det värre: jag är vinmakare och han är aktiv helnykterist och båda skriver vi.)

VinContoret
Inte jag

Tämligen meningslöst inlägg

Satt och arbetade så smått, när Dagen yrvaket och utan vidare väsen knackade på fönsterrutan, flöt in som den mest självklara sak i världen och satte sig i en fåtölj och lös, oombedd och oförtrutet, upp rummet med sin närvaro ända tills Natten, närmast försynt, motade ut den i sin kyla och gav rummet först en smutt luguber stämning, sedan ett kreativt mörker, bara för att, när den tycktes lysa sitt svarta mörker som bäst, harkla sig och säga ”Tack för mig”, och gå ut genom dörren i samma takt som den alltid lika nyvakna Dagen kom på nytt besök och det var inte förrän detta upprepats ännu en gång som jag tog en paus och insåg att jag arbetat oavbrutet i två och ett halvt dygn, utan mat och vin, och det enda jag åstadkommit var det här tämligen meningslösa inlägget, vars enda förtjänst är att det helt i onödan hållit dig fast ända tills nu.

Discipline