Ajdå, jag missade Grynkorvens dag den15:e oktober. Jag skyller på resa (jag var faktiskt i Spanien och åt chorizo, vilket inte är att bedra grynkorven, snarare att bredda perspektivet). Ni kan läsa mer om grynkorv och Grynkorvens vänner på http://www.grynkorv.se
Fick igår det trevliga beskedet att Systembolaget köpt in ännu ett Q-riousvin (läs t ex ”Oktobersläppet 2009” nedan så fattar ni hur insyltad jag är i det vinet). Den här gången handlar det om ett vin som ska heta Q-rious VMC och där VMC står för Viura, Moskatell och Chardonnay. Vinet kommer från Navarra i norra Spanien.
Den första februari 2010 landar vinet in i samtliga Systembolag i Sverige och priset blir 59 kronor. Dessvärre är det fråga om en så kallad tillfällig listning så efter bara ett par månader upphör försäljningen, men vi hoppas förstås sälja pinsamt mycket flaskor under den tid som denna dagslända kommer att få på sig.
Vad gäller Q-rious Semillon, som lanserade första oktober så påstår mina kontakter i Sverige att mottagandet varit oerhört positivt och att försäljningen går som tåget. Det låter bra, men på tal om tåg så har jag ägnat större delen av dagen åt att åka TGV – alltså franskt snabbtåg, Train à Grande Vitesse, som i timtal harvar fram i den franska naturen i farter mellan 250 och 350 km/h – och det är onekligen så att sådant straffar sig om man vill ha fast mark under fötterna. Shit vad det gungar.
Se även http://www.qrious.se
En vinblogg ska, tror jag mig ha förstått, innehålla lite namns nämnande som också kan ses som information till andra som har eller skulle kunna ha samma viner i sin vinkällare eller som i vart fall kan hamna på en provning där vinet i fråga dyker upp.
Okej, igår var jag hos min vinkompis Göran i Cannes och vi hinkade Laurent Perrier Grand Siècle (magnum), 1986 Château Margaux och 1990, Château Latour. Om jag av dessa bara får välja ett vin till nästa helg så blir det Laurent Perrier Grand Siècle och då inte bara för att det var på magnum. Vet inte vilken tappning detta var (man kan ju kolla ”Lot”-märkningen, men jag hade inte ögonen med mig), men bra var det i sin perfekta avvägning mellan mineral, syra, frukt och rondör. En riktigt bra champagne.
De röda bordeauxerna var i utmärkt skick och hur bra som helst. Om 1986, Château Margaux har jag egentligen inte så mycket att säga (jag är vinmakare och saknar ett eget vin-vokabulär). Har provat det flera gånger tidigare och det fortsätter på sin utstakade väg, som är väldigt ”Château Margauxskt” (öhm, ja, ni förstår säkert).
Årgången 1990 av Château Latour är, som man kan misstänka, lite speciell. Hur blev detta Bordeauxernas Bordeaux ett så mulligt år som 1990 (och det långt innan powerstilen kom till Bordeaux)? Jotack, vinet är utmärkt idag. Inte alls på väg att bli för gammalt, däremot i bästa mening väldigt 1990, alltså lite mulligare och rundare än vanligt samt med ett för producenten lite annorlunda genomslag av fatens rostning.
Eftersom det en gång i tiden var Göran i Cannes som fick mig att upptäcka digestivernas digestiv, Chartreuse, vill jag passa på att uppmana er (över 20 år) som ännu inte provat Chartreuse V.E.P., grön som gul, att göra det. Glöm den vanliga Chartreusen, den är för nybörjare och drinkar, och låt er istället tas med till ett likörplan som ni inte anade fanns. Tillsammans med en annan kompis, Anders, har jag f ö, i såväl Paris som London, lett i bevis att grön V.E.P även går till ostron – låt vara att den passar bättre till en bra cigarr.
Innan nörderiet avslutas vill jag bara säga några ord om 1993, Montus; ytterligare ett vin som jag hittat i min vinröra (se ”Lynch-Bages och smörgås” nedan). Buteljen jag häromdagen öppnade hade tagit lite stryk av korken. Alltså ingen TCA eller något sådant, bara den vanliga korksmaken som lagrade viner får och som ibland tar loven av frukten. Såg man genom denna trista effekt föreföll vinet vara i utmärkt skick och helt klart fanns där en frukt som var mer tillgänglig än när vinet var ungt (trots att det redan då var en 1993 och m a o från ett annat av 1990-talets få mulliga år). Jag ber att få återkomma med mer information när jag grävt fram ytterligare en butelj ur Montus-lådan från 93.
Hur var det nu Horatius karakteriserade sig själv? ”Kom hit och betrakta min skinande fetma, här får du le åt en gris ur den epikureiska hjorden”?
Dela “Nördisk eskapism och hedonistisk epikurism” på Twitter
La Vistillas (http://www.lavistillas.net)ligger mitt i den smet som alltmer utgör centrum i det moderna Rioja. Någon mil från Haro och med utsikt över floden Ebro, byn Briones och det milsvida, kuperade landskapet som Rioja är när det visar sig från sin bästa sida. Vrider man på huvudet (nåja…) kan man ovanför sig, ändå högre upp på kullen, se byn San Vincente, där invånare och tillresta till påsk roar sig med att iförda masker gå runt och piska sig själva.
Längs Ebro löper en labyrint av små vägar och stigar som man lätt går vilse på, vilket inte gör något om man har tid på sig och dagsljuset dröjer sig kvar. För det mesta hamnar man i en vingård eller floden Ebro eller upptäcker kyrktornet i Briones på fel ställe i horisonten eller… nåja, har man tid på sig är det hursomhelst så vackert att det blott är ett nöje att vara lost i Rioja.
Mycket trevlig personal, mysiga rum, fantastisk utsikt och en trevlig trädgård som snarare för tankarna till Thailand. La Vistillas slår det mesta i trakten.
Ska man nödvändigtvis äta, och det tycker jag att man ska, när man är i faggorna föreslår jag Asador La Aguileta i närliggande byn Labastida, som bara den är värd ett besök. Mycket bra mat – krogen är vida berömd för sitt kött – och en okej vinlista. Inte särskilt dyrt.
Något överraskande drar Dole tillbaka sin stämning mot ”Bananas*” och man kan bara undra om ledningen faktiskt består av ett gäng okänsliga egoister och karriärister som får bra betalt för att vara inkompetenta: det var korkat att stämma Fredrik och stämningen förefaller än mer korkad och ogenomtänkt när man nu plötsligt bara lägger ner.
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/dole-drar-tillbaka-stamningen-mot-bananas-1.974910
Efter diverse irrfärder i Spanien ankom jag igår Rioja och kunde tillsammans med Migeul Hijo och Santiago Perez spana in vingården Quinta Cruz och konstatera att det var dags att skörda Mazuelo. Idag plockade vi in druvorna och det ser riktigt bra ut.
Provade idag också Mazuelo de la Quinta Cruz från 2007 och 2008. Den sistnämnda är utan tvekan den bästa vi gjort (buteljerades i somras), men den behöver åtminstone ett år till i buteljen för att komma till sin rätt och helst ska man spara den flera år. 2007 var ett ganska ”smalt” år och vår Mazuelo har på sitt druvtypiska vis dragit iväg åt en mer ”röd” frukt det året. Det gör den inte mindre god, men mer svårtillgänglig och snipig i unga år. Jag tycker för all del att den som gillade 2006 även ska ta sig an det här vinet, men först om ett år (m a o inte före hösten 2010).
Tordesillas är en vid första anblicken ganska läcker liten by, där den på håll stoltserar på en kulle som står och plaskar med fötterna i floden Rueda. Vid ett närmare studium av Tordesillas, upptäcker man emellertid snart att de till synes oskuldsfulla byborna en gång om året begår ”Toro de la Vega”, då de meddels spjut har ihjäl en tjur, som man släppt lös i byn bara för att ha något att döda.
Nedanför byn, på andra sidan floden, ligger ett fult litet rött hotell – jag har dessbättre lyckats förtränga dess namn, men det går inte att missa – som på håll ser lika oskyldigt ut som byn det hör till, men saken är den att på det här hotellet är inte rökning för- utan påbjuden. Med andra ord är alla rum rökrum och korridorerna är så rökfyllda att man ibland måste krypa för att få syre.
Frukosten intas i ett utrymme som kombinerar reception med bar och, just, frukostmatsal. Det är också traktens rökruta, varför frukosten inmundigas till ljudet av skrovliga röster, rosslande skratt och astmatiska flämtningar, vilka hörs från spridda håll i den ogenomträngliga dimma som får ögonen att tåras och väggarna att bågna.
Om man inte bara överlever vistelsen på rökhotellet utan också hittar sortin och väl ute i friska luften sätter sig i bilen och kör till staden Rueda några kilometer bort, ska man nästan med detsamma som man angör Rueda titta åt höger och stanna vid den lilla baren Bar de Leones. Förvisso en hel del rök även här, men också en massa hygglig tapas som hjälper den ensamme och inrökte resenären att överleva fram till lunch.
Trots den sena månaden en dallrande hetta, närmare plus trettio i grändernas skuggor, tomma gator, öde torg, en fläktande vind får draperierna i dörröppningarna att lojt rassla och dammet att hitta smaklökarna och jag bara undrar: var är Lee van Cleef?
Dia de Pilar (den tolfte oktober varje år), helgdagen då spanjoren kontemplerar och hyllar jungfrun från Zaragoza (och/eller botar baksmälla).
Plötsligt, från vänster, från Ingenstans, två ohängda slynglar på trimmad moppe, chauffören, Andreas, trampar i sista tiondelen bromspedalen genom trossbotten och räddar slynglarna till livet och oss från en lynchning.
Hur kul är egentligen La Mancha?
Den första oktober släppte Systembolaget en radda nya viner. Jag är personligen djupt involverad i det här släppet och självklart rekommenderar jag ”mina” viner å det högljuddaste.
Q-rious Semillon (årg. 2008, varunr 6647, 64 sek) var jag och blendade i Chile i vintras och för några veckor sedan var jag tillbaka för att blenda till årgången 2009. Den nya årgången släpps när 08:orna är slut. Hursomhelst så har Q-rious fått ett fantastiskt mottagande och nu får åtminstone jag hoppas att den säljer bra också. Man kan läsa mer på www.qrious.se.
Q-rious Semillon är listad som s k T2:a, det innebär att den lagerförs i ungefär vartannat Systembolag, i övriga kan den beställas.
KFV Farmer´s Reserve Chardonnay (årg. 2008, 750 ml varunr 6538-01, 94 sek; 375 ml varunr 6538-2, 49 sek) satte jag ihop i Kalifornien i mars i år, om jag minns rätt, var sedan tillbaka och tittade till vinet för slutblend och buteljering i början av sommaren. Det här vinet är tänkt att ge en vink om ”nya USA”, som gör viner som är lite lättare, har lite mindre ek, sötma och alkohol.
Jag vågar påstå att det här vinet drar iväg åt det hållet, samtidigt är det säkert mer ”traditionellt” än många skulle önska. Att det nu är så är ingen tillfällighet. Gissningsvis är den typiska Kalifornien-Chardonnay- straxunderhundrakronor-konsumenten inte redo för att ta steget från smör och ett uns restsötma bara så där. I alla fall resonerade vi (alltså vinets svenska importör (min uppdragsgivare) och jag) i de banorna när vi bestämde hur vinet skulle vara. Huruvida vi har rätt eller fel lär konsumenten snart visa oss. Vi kan i alla fall glädja oss åt att Systembolaget köpte in det här vinet i konkurrens med många andra.
I vinter åker jag tillbaka till Kalifornien och sätter ihop årgången 2009 av Farmer´s Reserve. Såvida vi inte får tydliga varningar från konsumenterna, kommer vi nog då att försöka dra vinet ytterligare mot högre syra och mindre ek samtidigt som man ska komma ihåg att om kronkursen står sig är vi 2,50 sek ”upp” jämfört med i mars i år (då: 9,50 sek för 1 USD, nu: ca 7 sek för 1 USD). Importören (www.enjoywines.se)har garanterat att den inte kommer att lägga mellanskillnaden på sin marginal utan på mer frukt, vilket gör att jag verkligen ser fram emot den blendövningen.
KFV Farmer´s Reserve är så kallad T1:a och finns därmed, tror jag, i cirka 75 % av landets Systembolaget. Borde gå bra till smörstekt hälleflundra.
När jag passerade Kastrup i somras köpte jag säsong fem och sex av den danska humorserien ”Klovn”. Tyvärr fanns inte dansk textning för ”hörehaemmede” (finns på vissa av de tidigare säsongernas DVD:er) så jag fick lite besviken och skamsen inför den danske försäljaren satsa på engelsk textning – jag hör till de få svenskar som faktiskt gillar danska, men jag förstår inte allt när det går fort och många pratar på en gång.
Nu har jag sett säsong fem, som är bra. Beträffande säsong sex har jag sett den ena DVD:n och så långt är frågan om inte säsong sex är den bästa hittills. Hatten av för Frank och Casper.
Min hustru påstår f ö att bara killar kan tycka att ”Klovn” är kul. Ungefär som att bara killar kan tycka att ”Populärmusik från Vittula” är kul. Nu skulle man kunna misstänka att min hustru är renons på de senaste decenniernas utveckling inom genusforskningen, men så är inte fallet. Vad hon egentligen säger är, att blott omogna personer kan tycka om så infantil ”humor”.
Skälet till att jag sett säsong fem och halva säsong sex idag är att min hustru är på hästtävling hela helgen… Och ikväll är det fotboll, Sverige – Danmark på Parken.