Bo och äta i San Remo

Publicerat av
2

Har tidigare tipsat om den utmärkta krogen Flipper nere i hamnen i Italiens eget Bagarmossen. Vid en snabbkoll häromdagen visade det sig att etablissemanget flyttat något drygt hundratal meter, upp från hamnen, och nu också till sitt yttre blivit det den alltid varit, nämligen en finkrog. Tipset på Flipper kvarstår.Den som vill ha ett annat hak att slinka ner till nere i hamnen kan till exempel ta sikte på Ristorante Delle Palme på Corso Nazario Sauro 31, en vinspott öster om gamla Flipper. Ett inte särskilt märkvärdigt ställe med fantastiska pizzor – prova gärna deras klassiska Calzone –, bläckfisk i olika varianter och en helt okej vongole och bra priser på det och en plats i solen på den rörigt, trevliga terrassen så här vintertid. Inte världens bästa vinlista men den duger och priserna är precis så låga som hamnen i San Remo kräver att de ska vara.Sist men inte minst ett litet tips på boende i San Remo. Ingen normalt funtat individ besöker San Remo utan att förundras över de där jättehotellen, drygt hundra år gamla, som stolt blickar ut över havet, inte minst vid sidan om infartsvägen från väster. Mer än en frestas också att vilja ta reda på hur det är att bo på ett sådant där klassiskt hotell. Så bra då att er utsände i de glassande goddagspiltarnas bekymmerslösa och rosenskimrande sjunde himmel tagit reda på det åt er så ni slipper bo där. Jotack, det är jättebra. Royal Hotel i San Remo kan varmt rekommenderas.San Remo-musik! Mer San Remo-musik!

BatC återfunnen i Mellanöstern!

Publicerat av
Svara

De som tillhör litteraturens mest upplysta krets har råkoll på den samhällstillvända novellsamlingen ”Ditt och mitt livs novell” från 1997 och den där flitigt florerande BatC, denne litteräre hjälte som i fyra olika noveller hinner 1. Genomföra en statskupp 2. Genom politiskt taskspeleri och klassisk och tidlös missnöjespolitik riktad mot invandrare och en påstått förstelnad politisk struktur ta över makten på demokratisk väg 3. Starta och med framgång driva en sekt 4. Göra kometkarriär inom näringslivet. Men sedan dess har det varit tyst om BatC. Fram till nu, då det visar sig att han tillbringat de senaste åren i Mellanöstern.  vinifierat har fått en exklusiv intervju med honom, där han sitter i ett av den USA-stödda kurdgerillans fångläger.vinifierat (Vin): Varför lämnade du ditt ordnade liv i Sverige?

BatC: Äsch, det vanliga. Äventyr och jag ville hjälpa till. Och leva under den enda sanna vägens lags beskydd.

Vin: Hade du inga funderingar kring mördarsektens essens, alltså det besinningslösa mördandet?

BatC: Det där vet jag inget om. Kanske har du andra uppgifter än jag.

Vin: Men du måste väl både ha sett och hört en del?

BatC: Oh ja!

Vin: Ja?

BatC: Men nej.

Vin: Det är ju en mördarsekt och du har varit en del av den.

BatC: Jag har bara lämnat blod och kört ambulans och räddat livet på små barn. En gång räddade jag en unge som höll på att drunkna, eller ja, nästan, jag funderade på att hoppa i och dra upp den.

Vin: Men det gjorde du inte?

BatC: Nej, men en annan gång kom jag springande med en defribillator när den som bäst behövdes.

Vin: Åh, så du räddade livet på någon med hjärtstartaren?

BatC: Nej, nej, men jag kom springande med en defribillator när den som bäst behövdes.

Vin: Såå, du använde aldrig defribillatorn?

BatC: Nej nej, jag gav bara blod och körde ambulans.

Vin: Enligt uppgifter utmanade du Baghdadis kalifat med ett eget kalifat?

BatC: Det vet jag inget om, men jag vet att mitt kalifat var det sanna kalifatet.

Vin: Enligt samma uppgifter var ditt kalifat om möjligt än mer bestialiskt?

BatC: Nej, vi följde bara det sanna ordet. Det har inget med bestialitet att göra. Det var bara som att vara vakt i ett av nazisternas dödsläger så det är lugnt. Men nu vill jag hem till Sverige. Vet du om det är ok att jag tar en taxi? Skickar jag fakturan till Försäkringskassan då? Kan du kolla det åt mig? Jag vill hem och ge blod och köra ambulans och vara badvakt.

Musik.

Vett & Etikett

Publicerat av
2

Det är inte bara vinflaskornas innehåll som designas – noterbart därvidlag är för övrigt att också ”hands off” är ett sätt att formge – utan också deras apparens och framförallt då själva etiketten, som talar till oss långt utöver namn, årgång och liknande. vitisphere.com åkte till vinmässan Wine Paris för att ta sig en titt på de uttryck som dominerar etiketterna för dagen. De hittade följande gäspningar (fritt kommenterade och kompletterade av er utsände i de desperata formgivarnas och producenternas allt annat än originella värld) :

1.Etiketter med autentiska bilder på producenter eller i alla fall någon som ser ut som en vindbiten gubbe (nästan alltid i svartvitt och med någon form av filter, gärna lite seipa sådär för att öka känslan av att det är på riktigt, eller iallafall var på riktigt en gång i tiden). Lite tveksamt hur de bilderna gör sig på matbordet, där de kan ses som oinbjudna gäster.

2.I syfte att ytterligare öka känslan av det genuina och autentiska kompletteras ibland den svartvita (tidningslikande) bilden under punkten ett med en liten notis där en odlare finns med i texten och kanske också en druva eller lite jordmån eller så. Snickesnack presenterat som fakta. Liksom.

3.Karikatyrer. Det kanske, i hård konkurrens, tröttsammaste uttrycket. Personen som gjort vinet (nästan alltid en gubbe när det kommer till karikatyr-etiketten) avtecknad lite lustigt så där, eller ja, lustigt i alla fall om betraktaren är synnerligen osäker och hämmad och tycker det är livet på en pinne med gubbar som kan bjuda på sig så det står härliga till.

4.Gamla släktingar. Jo, plötsligt placerar producenterna bilder på döda släktingar på etiketterna, och till det någon krystad historia som får en att intensivt längta efter ett låtsas-chateau.

5.Nygamla slottsetiketter. Ja, här kommer de, chateau-etiketterna. Det nya är att de nu saknar en bild på slottet – som ju kanske inte alltid ens finns eller, om det finns, ser förskräckligt ut – och så långt allt väl. Problemet är att de istället ska smälla på någon gammal symbol som ingen begriper.

6.Rött och guld. Varför? Kina.

7.Flotta rosé-flaskor. Sacha Lichine och Château d’Esclans startade vågen av UPR (ultra premium rosé) och gjorde det dels med bra vin, dels med ändå bättre formspråk – ett formspråk alltför många nu tar efter utan att göra någon som helst koppling till flaskans innehåll.

8.Tchin-Chic. Vad är nu det? Inget någon behöver veta något om, mer än att det är alla de där buteljerna som försöker sticka ut genom att ha en konstig form eller vara blå eller frostade eller meningslösa på något annat lika onödigt vis. Garanterar att innehållet har begränsade ambitioner på det rent kvalitativa planet.

9.Tecknade djur med skyltar. Påtagligt många som vill signalera att de arbetar med lite svavel och kanske också ekologiskt eller biodynamiskt försöker göra lustiga etiketter med något tecknat djur som håller upp en skylt med en del av etikettens information, uttryckt i handskrift. En sanslöst fånig etikettform som tangerar nummer 3 ovan och som är en direkt förolämpning mot den som försöker göra moderiktigt vin utan att för den skull regrediera. Serveras lämpligen utan att tas upp ur den bruna påse alla ansvarskännande människor och människor med självrespekt ofrånkomligen sveper in en sådan här etikett i innan de visar sig offentligt med flaskan.

Musik.

Att muta fritt är stort, att muta rätt större

Publicerat av
3

De Telia-direktörer som förra veckan friades från mutanklagelserna i Uzbekistan är i sanningen pionjärer, innovatörer och verkliga förebilder för alla som vill muta riskfritt då nöden kräver en liten dusör här eller där. Inte nog med att de kan visa för sin styrelse och sina aktieägare att de minsann också vet hur det går till ute i stora världen – de tre miljarderna de pyntat i mutor talar sitt tydliga och pekuniära språk i den frågan –, de har dessutom kommit på ett sätt att besticka utan att besticka! Detta då 1. Diktator-dottern Gulnara Karimova enligt domstolen är alltför korrupt för att kunna mutas 2. Diktator-dottern inte kan anses ha haft att göra med affären hon fått mutor för att fixa, alltså hon har över huvud taget inte haft med saken att göra, varför Telia betalat tre miljarder till en random person. Genialiskt! Möjligen kan aktieägarna och styrelsen fråga sig vad de fick för pengarna och det är då vi kan konstatera att det är så oändligt mycket finare att ge än att ta.

 

Googoosha aka Gulnara Karimova i storslagen show (hon har råd med dekoren).

(Enligt obekräftade rykten är ”Ota” Telia-direktionens favoritlåt,)

Om beställningssortimentet & ett vintips

Publicerat av
8

Under många år har den svenska vinmarknaden till del styrts av Systembolagets (SB) så kallade offertförfrågningar – ni vet de där via vilka SB sägs styra det svenska utbudet och locka fram hittepå-viner – och till del av viner påhittade av diverse importörer och intryckta i det fasta sortimentet via beställningssortimentet och dyra reklamkampanjer. Ofta är SB:s offerter till största delen redan skapade av någon importör innan SB gör sin egen variant. Detta beror på att importören går med sin idé till SB och om SB gillar uppslaget går det vidare med detta. Det som ligger i potten för importören är att denna varit med och skapat offerten och därför bör ligga bra till för att vinna upphandlingen (vilket det dock är mycket långt ifrån säkert att den gör). Fördelen för SB är att dess inköpare får det ena uppslaget efter det andra placerat i knät, och om vinet sedan är bra får SB all heder av detta medan ingen tänker på den som egentligen hittat vinet i fråga (fast omvänt får SB också skit för skräpviner som importörer trycker in via beställningssortimentet så på det hela taget jämnar det ut sig).

Kontrollerade varor?

Den här bilden vi har av att alla viner som säljs i Sverige är ”kontrollerade av Systembolaget” och därför bra i sitt slag ska vi ta med en nypa salt. Om inte annat så därför att SB faktiskt inte kontrollerar alla sina varor eller ens styr sitt sortiment annat än till viss del. På gott och ont gör det att utbudet är tämligen likt det vi skulle ha om marknaden vore fri. Till avarterna hör när det bildas kluster av skräpviner, till exempel halvtorra rödtjut från Italien i ett visst prissegment (något som för övrigt SB försöker komma till rätta med med hjälp av nya regler som nu ska sjösättas, återstår att se hur det kommer fungera).

De små & BS

Medan vinutbudet på en liten ort, där butiken kanske dessutom fokuserar på öl och sprit, brukar vara skralt, kan det vara desto bättre i en stor butik inriktad på vin, för att nu inte tala om beställningssortimentet (BS). Detta hav av både det bästa och det värsta. En väldig ocean att utforska för den intresserade och som placerar Systembolagets, eller egentligen de svenska vinimportörernas – för det är de som står för det här sortimentet; håller varorna i lager och tar alla risker – sortiment/utbud i topp, även internationellt sett (vill gärna här flika in, att likaväl som det finns ett antal importörer som fokuserar på hittepå och halvtorr vulgärdricka för massmarknaden, kryllar det av små, seriösa vinimportörer i Sverige, småföretagare som snarare drivs av passion och lust än pengar och girighet). Och då har vi äntligen kommit till saken, ett tips på ett vin som på måndag släpps i beställningssortimentet och som ingen HR ska lämna oprövat:

Les Sorts Selecció

Les Sorts Selecció 2016, nr 70217, 115 sek, är ett rödvin från högt belägna vingårdar i området Montsant, vid sidan om Priorat, i södra Katalonien, druvorna är garnacha och cariñena (ja, favvodruvor hos somliga av oss), smakrikt, välbalanserat, fin frukt och fransk ek som snyggt stramas upp av en välbehövlig syra boostad av växtläget. Tipsar om det här vinet av flera skäl. Har ett direkt intresse i det via importören och har varit närvarande på vineriet vid ett flertal tillfällen de senaste åren för att ge lite tips i syfte att anpassa vinet till både samtiden och vardagen (såtillvida att det ska fungera i många olika sammanhang och framförallt inte bli stereotypt så som många andra viner lätt blir i den här prisklassen). Visst egenintresse alltså. Men. Det är ett bra exempel på vad som kan dväljas i BS. Och ett avgörande men. Faktum kvarstår: Det här är förbannat gott. Och välgjort; rent och snyggt (och där faller all ära på producenten, inte den som är där och har en åsikt ibland).

Sorts. Lundi.

Kastrullering

Publicerat av
4

I sitt senaste vinbrev ( www.artbergomvin.nu) skriver Hans Artberg att syftet med den av mig påhittade proceduren ”kastrullering” är att snabbmogna vinet. Även om det vid något olyckligt tillfälle kan ha framstått som att så skulle vara fallet så är så inte fallet. Kastrulleringen är en brutalluftning, inte olik den vi vinmakare understundom företar oss i vinkällaren under arbetets gång, med syfte att syresätta ett mer eller mindre reduktivt vin och därmed få lite bättre fart på frukten, lufta bort svavelväten, i de fall sådana stör doften, eller lufta bort/binda en del av det fria svavlet i översvavlade viner – allt, i bästa fall, med resultatet att viner sjunger lite renare.Noterbart är att såvida inte den som provar är smått överdjävlig på sitt värv och vet vad den gör, ska en kastrullering föregås av ett ”treglas-test”. Detta går till så att testaren 1 ställer fram tre likadana, nyss sköljda och därmed förhoppningsvis luktfria glas 2 häller upp en skvätt av vinet i två av dessa 3 skickar vinet i det ena av de två fyllda glasen fram och tillbaka ett par gånger till det tomma glaset 4 avvaktar några minuter 5 om möjligt ber någon flytta om glasen 6 provar (helst blint). Om det brutalluftade glaset avgår med ”segern” ska vinet brutalluftas. Visar sig det oluftade vinet vara bäst, brutalluftar endast den som är mer eller mindre kokobäng. Kan provaren inte känna någon större skillnad finns det inget skäl att brutallufta, annat än om hen vill göra sig märkvärdig inför en häpen hop vinklantar som inte förstår bättre än att ta skeendet på djupaste allvar.

Musik.

 

Hustrun och En debutants dagbok

Publicerat av
Svara

En debutants dagbok av Wera von Essen är en självömkande och esoteriskt namndroppande bild av hur det är att tycka att den ängsliga stockholmska kulturankdammen är livet på en pinne och hur mycket svält och magsårskänningar och elände det för med sig att bara sitta på en liten, ynka Östermalms-etta och bara ha ett fåtal rika släktingar som kastar pengar på en högst då och då och därför tvingas att försöka få skattebetalarna att via soc betala för knarkande och knullande och navelskådande och kulturellt umgänge och skapande. Ungefär så är det att vara gift med Hustrun.I alla fall avseende svälten. När hon behövs som bäst är hon inte hemma. Rent autofiktivt kan konstateras att hon har åkt på mässa någonstans i vårt fyrkantiga land –  innan någon pilot från SAS eller så nu påpekar att Frankrike knappast är fyrkantigt till ytan: låt oss konstatera att landet än mindre är cirkelformat eller trekantigt – och lämnat er utsände i de författande och vinmakande olycksbarnen i samhällets arma subkultur vind för våg. Detta innebär umbäranden. Dagar av hunger och rättfärdigad självömkan. Av vidbrända pizzor i mikrovågsugnen, svarta lardônger tänkta att ingå i en carbonara som bara blev carbon och irriterade hundar som bara får torrfoder dagarna i ända. Om ändå François-André Danican Philidor ville komma förbi med sitt schackspel eller Jennifer Clement med några uppmuntrande ord eller Tomas Sankara med några tankar om Burkina Faso år 2019 eller Robert Fripp med en förfrågan om lite hjälp med en ny låt eller Tracey Ullman som ber om hjälp med en ny sketch eller, i brist på annat, ett berömt pizzabud som Jesse Eisenberg.

Tracey Ullman och Tracey Ullman.

Muriel Spark: Miss Jean Brodies bästa år

Publicerat av
2

Den här till en slags Kulla-Gulla-käck tonårsbok lätt förklädda romanen handlar om en fascist-anstruken lärarinna som gillar Mussolini men tycker allra bäst om Hitler, om hur hon kommer att domdera och styra och ställa med ett gäng förstaklickare genom åren och allt detta medan läsaren kan förledas att tycka att Miss Jean Brodie, denna kvinna i sina bästa år, det är allt en riktig hedersknyffel det och det är henne vi hejar på när skolans övriga lärare, med undantag för ett fåtal av kvinnan ifråga sexuellt upphetsade element, gör vad de kan för att avlägsna henne och hennes diskutabla inflytande från skolan. En klassiker som är helt okej utan att glänsa; i längden blir käckheten och det oskuldsfulla en aning tröttsamt. Å andra sidan sitter ett varningens rop mot fascismen som en smäck år 2019.Pablo De Giusto & Heitor Villa-Lobos.

Twittermannen

Publicerat av
11

När han satt där, ensam med whiskyglaset och blickade ut över grannhusens fasader, blev han nostalgisk och började snyfta. Grå fasader med enstaka gula fönster, bakom ett nattligt vinterdis. Han tog upp sin mobiltelefon igen och googlade Sten-Åke Cederhök, hittade efter en stund bilden han letade efter, Sten-Åke Cederhök som skrothandlaren Albert. Fine Cederhök, rolige Cederhök, i en gammal brun tröja och en sliten hatt. Han öppnade Twitter, lade in bilden och skrev ”Vi glömmer dig aldrig!” och delade tweeten till sina 41 följare, pin-uporna som en del påstår är robotar inräknade.Att tänka på Cederhök gör ont. Den gamle komikern är en symbol för allt det förlorade, allt som inte blev. Ju mer han tänker på det, desto argare blir han. För så är det ju: Någon har bestulit honom på hans liv! Någon har tagit hans framtid ifrån honom. Förstört hans land. Stängt affärerna han så väl kände till. Lailas godisaffär med sina påtagliga dofter av salta bomber, vingummin och äpplen och päron. Svenssons Livs! Där han arbetade som springpojke när han gick i nian. Åkessons Radio & TV. Doften av vinylplattor och ny elektronik. Stereoanläggningar med allt i ett. Kassettband. Leksaksaffären! Dinky Toys. Corgi Toys. Fleischman. Märklin. Fantomenringar. Vad hände?Han sveper whiskyn, Grant’s Blended Scotch köpt av polacken med bagageluckan full. Funderar på att skicka en dickpic till Linnéa Claeson. Skickar en till Zara Larsson istället. Häller upp mer whisky. Hittar en rant om Annie Lööf. Orkar inte läsa den. Tweetar bara ”Subba! Du ska brinna i hälvettet!”. Söker på Jan Björklund. Hittar snart en rant. Skriver ”Landsförrdare! Du ska dö!”. Gillar en tweet från ”Hämnaren” som lagt upp en bild på Stockholms Stadshus och texten ”Stockholms Svinhus”. Tänker lite på Sten-Åke Cederhök. Börjar snyfta. Googlar på ”rådjur”. Hittar snart en bild på ett rådjurskid. Börjar gråta. Öppnar Facebook och lägger upp bilden där. Stänger Facebook. Öppnar igen. Lägger in bilden på Sten-Åke Cederhök och texten ”Vi glömmer aldrig!”.