(På handkliniken, patienten förbereds för operation, en vänligt leende narkosläkare skrider in i handlingen)
-Då ska vi se, hmhm, du ska bedövas från axeln och ner till och med fingerspetsarna i ena armen och lokalt i den andra armen, hmhm, jag ska nu sticka dig i armhålan, okej?
-Okej.
-Är du norsk?
-Nej, aj, jag är svensk.
-Aha aha, jag har forskat på karolinska.
-Är du italienare?
-Ja! Ja! Jag är italienare, arbetar extra här idag. Stockholm är fint. Säg till om det gör ont.
-Det gör ont!
-Det är bra. När det rycker i fingrarna… det är el liksom, eller hur? När det inte rycker längre är du bedövad.
-Men det rycker ju hela tiden.
-Säg till om det gör ont.
-Det gör ont.
-Nu kanske det snart gör ont…
-Aj!
-Nu är det inte så lång tid kvar, snart klart.
-Men det känns ju ingen skillnad, annat än att jag har ont i armhålan.
-Ja, säg till om det gör ont.
-Det gör ont.
-Hallå! Kan du visa mig hur den där skärmen fungerar så man ser vad man gör? (Den italienska vikarien med erfarenhet från Karolinska ropar till sig en kollega som passerar förbi)
-Visst! Så här och så här och så här, ser du? (Den franska narkosläkaren lägger bedövningen på handen, går)
– Ja. Hur känns det nu, herrn?
-Nu är handen bedövad. Men inte armen.
-Bra.
(Och med det klappade den vikarierande narkosläkaren patienten vänligt och uppriktigt på kinden och gick därifrån, utan att bedöva resten av armen och höger underarm, men det fick gå i alla fall, klappen på kinden kändes fin om än ej särskilt bedövande, kunde patienten senare delge omgivningen)



I sådana fall då den lilla tanten dels ursäktar sitt kriminella beteende med ”det gör ingen skillnad om jag använder koppel, jag orkar ändå inte hålla honom”, dels, under pågående, vildsint attack från hennes lösspringande jättehund, sätter sig på marken med vitt skrevande ben och säger ”oooh, jag tror jag svimmar!”, ska hon, sedan situationen på något vis trots hennes beteende ordnat upp sig, sättas i tvångströja och föras till närmaste vildhundsgrop uti vilken hon ska kastas och lämnas under tid som inte får understiga en månad.
Bluff? Hurså? Vinet är ju blått!? Tveklöst är det blått. Dock ”glömmer” så gott som alla som aningslöst skriver om produkten och, självklart, de som marknadsför det, att den blå färgen inte alls bara kommer från ”anthocyaner, ett naturligt färgämne som utvinns ur den blå druvans skal”. Den blå färgen kommer i första hand från det tillsatta färgämnet E 132, alltså syntetiskt framställd indigokarmin – något som överkänsliga lär reagera negativt på.
Kanske kommer den drabbade då skylla på svavlet, vår samtids påstått största bov i alla vindramer. Å andra sidan lär majoriteten av de blå vinerna även innehålla rikliga mängder svavel då de i grunden är skräpviner uppgraderade rent prismässigt på grund av sin blå färg. 






Vetenskapen tror att insekten kom från Sydostasien till Europa runt 2008. I Frankrike konstaterades den 2009. Till skillnad från många andra ”fruktflugor” ger sig suzukii på mognande bär och frukter, alltså inte övermogen och/eller ruttnande dito (typ ”bananflugan”). Det gör den till ett gissel för den som odlar bär, som körsbär och jordgubbar, och… vindruvor. En annan skillnad från majoriteten Drosophila är att suzukiin gör hål på (t ex) druvans skal och lägger ägg inuti den. Detta medför flera saker: 1. Druvan blir ”öppen” för angrepp från svampar och bakterier. 2. Som om det inte vore nog med hålet som gjorts i skalet (avdunstning) livnär sig flugans larver på druvans kött. Detta gör att fruktköttet och saften försvinner och skalen gapar tomma när det är dags för skörd.


Italienare! Och då tänker ni maskulint. Helt rätt. Annars skulle det stått italienskor. Å andra sidan är vinet könslöst i Sverige och mer känt som italienare. Fel eller rätt har vi inte utrymme att diskutera men låt oss börja med en riktigt bra italienska, The Barologirl herself, Giulia Negri och hennes 1.
Chianti! Vad vore ett italienskt vintips utan Chianti? Svar: Ett italienskt vintips utan Chianti. Hursomhelst. Här har ni ett vin lika typiskt för Chianti som La Corte del Pozzo är typiskt för Valpolicella. Nästan så man göra en provning på hur Italien smakar i sina olika vindistrikt med de två vinerna, och då kanske tillsammans med de två som följer nedan.
Och så har vi de där två smådistrikten, nära varandra i Toscana, Brunello di Montalcino och Vino Nobile di Montepulciano, och ja, har du inte koll så får du väl köpa de här två och öva och öva och öva: 1. ”

