I skrivande stund står det och väger om huruvida kommunalrådet Sandberg i Lund är ett geni eller en samhällsfara som omedelbart borde spärras in. Karln har kommit på den vanvettiga, eller om man så vill synnerligen vettiga, idén att fylla Stadsparken i Lund med hönsskit i syfte att hindra festglada ungdomar, och liknande element, från att ge sig ut och låta sig coronasmittas medan de fyller sig med alkohol och mer eller mindre välartikulerat och tonsäkert framför vårvisor och glatt viftar med inledningsvis tämligen vita mössor.
Till Sveriges Radio säger kommunalrådet att ”lukten försvinner inom ett par dagar”. Så är det. Förmodligen. Problemet kan vara att Lunds befolkning också hunnit försvinna på den tiden och att kommunalrådet, om han själv är kvar i staden som en annan lundensisk Bagdad Bob (”Cirkulera, här finns inget att lukta på! Och våren är här!”), är ensam i en öde stad fylld av olukt.
En annan hemsk tanke som kan bli verklighet enär veterligt ingen annan någonsin genomfört en sådan här drastisk åtgärd i ett modernt samhälle och särskilt inte mot den egna befolkningen är, att doften sätter sig i allt som kommer i dess närhet. Kort sagt kan Lund för alltid komma att lukta hönsskit och alla Lundabor och -studenter och andra som dristar sig till att närma sig denna oas av fasansfulla odörer drabbas på samma vis så att också de kommer lukta fan och hans moster under kanske oöverskådlig tid, varför de, då de försöker lämna Lunds kommun, stoppas vid kommungränsen och skickas tillbaka in i de djävulusiska ångorna för att där en dag sluta sina dagar.
Sverige ber för Lund.
Glad Valborg.
Musik.Musik. Musik. Musik. Musik. Valborgsspecialmusik. Valborgsspecialmedspecialsmedvän.
Bränna
