Det finns många sätt att betrakta den pågående migrationen. Krasst ekonomisk är den ett problem på kort sikt medan den högst sannolikt i länder som Sverige rätt skött är en ekonomisk tillgång, rent av ett måste, för att se till att framtida pensioner betalas och andra gemensamma åtaganden klaras av. Om detta kan man tycka vad man vill: det är en sådan ekonomi Sverige byggt under lång tid och som såväl gårdagens, dagens som morgondagens pensioner vilar på.
Krasst socialt skapar situationer som flyktingkrisen och tiggande EU-migranter risk för fler ghetton och ökande klyftor och utslagning, samtidigt öppnar de för framtida framgångshistorier och ökad dynamik i samhällets maskineri; ett samhälle som lyckas förvandla migrationen till ökad dynamik sitter på en kritisk framgångsfaktor i spelet om framtiden, den som misslyckas har dragit på sig en djupgående och svåröverkomlig klyfta i samhället.
Vid sidan om ovanstående tämligen uppenbara utsagor finns mer emotionellt drivna åsikter om migrationen, åsikter som inte sällan återfinns bland de mest högljudda i debatten och som i inte ringa grad drivs av känslor och övertygelser, som ibland baseras på fakta, ibland inte. ”För” eller ”mot” utan djupare analys.
Utrymmet för de mest högljudda är stort och många lånar sina öron i till dem, vilket bidrar till en ökad polarisering i både debatten och samhället. Tanken att de här för många lite skrämmande rösterna finns förefaller överraskande för en del, men de har funnits där hela tiden. Det är bara så att tiden blivit mogen för dem. Den som inte sett dem tidigare, för tio, 20 och 30 år sedan bör rannsaka sin egen naivitet.
Historien har ett otal gånger visat hur annars omöjliga samhällsyttringar, åsikter och mänskligt handlade kan bli de rådande vid vissa givna tillfällen. Tillräckligt många gånger för att alla bör kunna inse att det kan och kommer ske igen. Exakt när, var eller hur vet vi inte, men det kommer ske igen.
Samhällets valberättigade medborgare och de demokratiskt sinnade, valda ledarna har ett stort ansvar att ta för att förhindra att destruktiva historiska skeenden upprepas, att se dem komma och sätta ner foten i tid, innan det blir comme il faut att flyta med den omänskliga strömmen därför att annat innebär fara, rent av livsfara.
I en tid då de emotionella yttringarna tycks driva debatten måste den mindre högljudda majoriteten stå med båda fötterna på jorden. Att som journalist gång på gång släppa fram en ung man i en för många provocerande hårsocka som försvarare av ett migrantläger är att gå dens ärende som vill uppvigla mot migranterna och lägret och att bidra till att förlöjliga dem som försöker fördjupa debatten. Att låtsas som att det inte är ett problem när folk inte har tak över huvudet, att enskilda individer blir miljonärer på andras elände, att skolans resurser inte räcker till, att vi i ett slag sägs behöva fler poliser eller att vi genom kovändningar i politiken måste skapa okvalificerade arbeten en masse, arbeten flera regeringar försökt utrota och som nu plötsligt är helt i sin ordning, är kontraproduktivt. Den som vänder bort blicken från detta kan inte förstå varför så många väljer att spela med de mörka krafterna.
Den största idioten är inte den som spelar med de mörka krafterna utan den som inte tar den individen på allvar.