Karin Johannisson: Den sårade divan

Den nyligen bortgångna Karin Johannisson var en intellektuell klippa, en sådan där som vi kunde ha fler av, men som det finns så få av eftersom det är så svårt att nå upp till den där nivån. Av en tillfällighet höll Johannisson i den introduktion som ett gäng unga entusiaster fick då vi gav oss i kast med att studera Idé- och lärdomshistoria på den tiden då familjen Hedenhös sågs avsegla mot Södern och då dinosaurier fortfarande sprang lösa på studentstadens gator. Introduktionen var så pass bra att er utsände i de bortkomna nybörjarnas patetiska korridorer och lektionssalar kom att på håll vilja följa den dåvarande doktorandens, senare professorns, förehavanden. Något som bidragit till många fina läsupplevelser och effektiv kunskapsinhämtning.”Den sårade divan” hann komma ut något år eller så före Johannissons alltför tidiga frånfälle. I likhet med det mesta annat från samma författarpenna är det en intressant och utmärkt och allmänt kunnig bok, där vi får lära oss ett och annat om psykiatrivården under de senaste 150 åren, både i Sverige och på annat håll, hur omfattande den stora frigörelseperioden under och framförallt efter första världskriget var (vi kan på nära håll följa unga, svenska kvinnor som i någon mån går i flapper-fåran samtidigt som vi får veta om ”den nya kvinnan” och de ”dekadenta” kulturerna och klubbarna i Berlin och Paris och inser att det som möjligen slog igenom på lite bredare front under sena 1960-talet och 1970-talet redan hade hänt och att det som nu sker avseende kvinnans position i samhället – och i många fall också avseende subkulturer av ”dekadent” art – måste vara att betrakta som en regression i mänsklighetens utveckling), vi får vidare ta del av den skillnad i synen på psykisk sjukdom som gällde mellan man och kvinna och i vilken mån manliga genier gärna fick vara lite psykiskt ansatta medan kvinnorna var tokiga och hysteriska, vi får en hel del tankar om psykets estetik och mycket annat och som om det inte räckte kan vi följa de tre fallen Agnes von K, Sigrid H och Nelly S, vilket ska utläsas Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs, bara en sådan sak. Klart alla ska läsa den här boken och allt annat Karin Johannisson skrivit

Buddha of Suburbia.

Undantagsviktiga Karin Johannisson

På gott och ont och oavsett vad vi tycker om saken, är vissa människor viktigare än det stora flertalet när det kommer till människorasens utveckling och rent av förmåga att överleva. De där som står som motvikter mot dumhet, som studerar och förstår de stora karin-johannissondragen också i det lilla, och det lillas betydelse för helheten. När de här undantagsmänniskorna begåvas med förmågan att vara socialt trevliga, ödmjuka men ändå närvarande i det offentliga rummet och dessutom på ett enkelt och otvunget vis kan sprida sin visdom genom föreläsningar och böcker blir de än mer betydelsefulla, rent av undantagsviktiga. En av de där undantagsviktiga är idé- och lärdomshistorikern, professorn med mera Karin Johannisson som nu vid 72 års ålder lämnat oss åt vårt öde. Förhoppningsvis kommer hennes klokskap och böcker leva vidare och spridas under lång tid och då också till alla de som sig själva ovetandes behöver dem.

Karin Johannisson på Humanioradagarna 2011. Här om framtidens offentliga miljöer.