Skrev i samband med skörden 2014 om att Françoise Feuillat-Juillot gick i taket av lycka över sin inte närmast utan alltigenom perfekta årgång (läs här). Er utsände i de översvallande vinmakarna vidlyftiga värld fylld av pinsamma glädjeskutt och andra osofistikerade rus av lycka var inne på samma spår: 2014 var på många håll i Frankrike unikt för vitvinerna. Samtidigt ställer ett sådant år stora krav på vinmakaren: ve den som inte levererar seklets vin! Françoise, hon lever upp till de högt ställda förväntningar, kan vi konstatera nu när det är dags att i Sverige lansera årgången 2014 av Montagny 1 er Cru ”Les Coères”. Finns inte så mycket mer att tillägga. Upplev vinet istället. Ett fynd för sina i sammanhanget fjuttiga 169 kr: Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2014, nr 2812. I en butik nära dig (och i ett beställningssortiment i din dator) gissningsvis nästa vecka (i skrivande stund finns några flaskor från 2013 kvar i butikerna).
Etikettarkiv: Montagny
Recept: vegetariska köttbullar
Det finns en motsättning i namnet ”vegetariska köttbullar”, icke desto mindre förty är detta en accepterad paradox i de fina kökens rostfria environger. Detta stod klart för er utsände uttolkare av de hemliga, svårbemästrade och paradoxala receptens hieroglyfer då denne stod öga mot bulle med en julfirande vegetarians köttbullar, eller, vilket snart, som den vakne HR:en redan förstått, skulle visa sig, vegetariska köttbullar. Då vi tar vårt uppdrag som uttolkare på fullaste allvar högg vi självklart snarast in på vegetarianens köttlösa bullar och jo, smaken låg nära köttköttbullens, något torrare dock, krävde mycket sås, men med sås, lingon och potatis blev det ungefär som köttköttbullar med sås och potatis. Nedan har ni receptet ni som vill testa. Receptet som självklart är mitt eget är stulet från en vegetarian som heter Anna som i sin tur säkert stulet det från någon. Dock kan ni utgå från att receptet nedan är ändrat intill oigenkännlighet*.
Dock, först: vad dricker man då till dessa vegobullar? Vi provade ett antal viner och kom fram till att vegobullen är mer mångfacetterad som vinackompanjemang än den klassiska köttköttbullen. Kanske fungerade det smakrika rosévinet Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek, bäst, men även ett vitvin som Montagny 1er Cru ”Les Coères”, nr 2812, 169 sek satt som en smäck, särskilt om man var sparsam med lingonen, som, handen på hjärtat, inte riktigt passande som hand i handske till rosévinet heller. På rödvinssidan klarade Rioja Bordón Reserva, nr 2726, 95 sek, biffen, eller snarare, bullen. Sist men inte minst fungerade även julmust och Ålborgs Juleakvavit utmärkt till vegobullen.
Bilden ovan visar en glad och nöjd vegetarian i full färd med att äta vegetariska köttbullar så det står härliga till.
*Om någon känner igen det beror det på att det ändrats så det av en tillfällighet kommit att likna något annat så någon royalty kommer lik förbannat inte utgå.
Köttlösa köttbullar
300 g quorn eller sojafärs
1,5 dl ströbröd
1 gul lök
2 ägg
1,5 dl vispgrädde
1,5 msk grönsaksfond
1 msk kinesisk soja 9 kryddpepparkorn
1 msk potatismjöl
Salt och svartpeppar
Smör
Finhacka löken och stek den på medelhög värme (vet väl alla vad det är, eller?) i en stor klick smör (mitt tips är att smörklicken ska ligga i en stekpanna, men vad vet jag?) tills den blir mjuk och genomskinlig (löken alltså, är mitt tips, inte smörklicken). Lägg i färsen och kryddpepparn och stek några minuter till. Blanda grädde, fond och soja i en skål och slå över färsen. Låt vätskan koka in i några minuter (nej, du har rätt, vätskan kan inte koka in i tid, det som avses är att vätskan ska koka in i färsen så att säga, även om den, vätskan, nog till del dunstar) tills färsen blandats rejält (okej, fattar inget här men gissniningsvis är det inget att bry sig om) och fått en fin, inte för blöt konsistens (utan att sitta fast i botten som svarta kolbitar, får man förmoda). Grädden gör att färsen lättare bränner vid så var lite försiktig (aha! där kom det, vi som är proffs hade redan koll).
Blanda ägg och ströbröd i en skål bredvid. Låt dra någon minut och tillsätt därefter färsen i brödblandningen. Blanda ordentligt så all brödmix blandas (tjôta) ut och inga klumpar finns kvar. Smaka av med salt och peppar och se till att konsistensen på smeten är fast utan att bli torr genom att ha i mer ströbröd och/eller grädde eller vatten. Forma till små bullar som du steker först på ganska hög värme och därefter ganska länge på medelhög värme i mycket smör (notera m-y-c-k-e-t smör, detta är den springande punkten för den som vill få till lyckade vegobullar ity utan smörets fuktiga inverkan blir bullen torr som en ljusbågsugn).
Sno recept, skriv en kokbok!
Efter att i en rasande fart ha rusat från klarhet till klarhet har er utsände i den ångande heta köksdjungeln kommit fram till att högst densamme nu ska skriva en kokbok! Hur går det till? undrar enstaka ovetande i den härliga och efter förkovran allt annat än småsuktande snarare gallskrikande skaran av HR:are. Lätt som en plätt! säger er utsände i de färdigskrivna böckernas omskrivna värld fylld av bibliotekarier, läsare, litteraturprofessorer, Barna Hedenhös, reoler, kritiker och annat som hör den världen till: man snor helt enkelt någon annans recept!Tänk efter själva. Hur ska någon kunna bevisa att ett visst recept tillhör hen? Hur ska hen ens kunna använda ordet ”tillhör”? Om den förslagne kokboksförfattaren dessutom ändrar namnet lite eller kanske flyttar ett kommatecken eller gör receptet för fyra istället för två, ja, då ”tillhör” rimligtvis receptet den kluriga och kreativa kopiekattsindividen. För att ge HR:en ett litet hum om hur det kan komma se ut presenterar här er egen snart nyblivna kokboksförfattare ett utdrag ur det kommande litterära verket, som självfallet kommer vara med i bokförlagens eget VM, World Gourmand Cookbook Award (enligt förlaget ligger just den här boken bra till eftersom bilderna kommer vara så fina och därför att förlaget redan bedrivit fokuserad lobbying):
HALSTRAD GÖS MED RÖDBETOR, BRYNT SMÖR OCH KAPRIS (4 port)
Jaha, hur svårt kan det här vara då? Inte alls, om ni frågar mig. Skulle förvisso aldrig komma på idén att tillreda receptet men hur svårt kan det vara? I boken jag snodde receptet från sägs, om jag fått översättningen rätt, att det här är en enkel – se där! – och mycket god rätt där sältan och syran från kaprisen och sötman från rödbetorna och det brynta smöret – vad är det ? nåja det vet förhoppningsvis ni som ska följa receptet, arma stackare – passar väl till den delikata gösen. Perfekt sommarlunch men fungerar året runt när du är sugen på något gott men inte alltför tungt – och ett vitvin därtill! (Har även snott det där sista, låter bra, eller hur? vintips nedan f ö). Nog av, receptet för er som inte har något liv:
Halstrad gös med rödbetor, brynt smör och kapris (4 port)
Gösfilé
600 g gösfilé (fjällade)
3 medelstora rödbetor
1 rödlök
0,5 dl kapris
75 g smör
2 msk finhackad dill
salt och peppar
Tillredning
1. Skär gösfiléerna i portionsbitar.
2. Koka rödbetorna och finhacka rödlöken
3. Bryn smöret i en kastrull. Det ska få en gyllenbrun färg men var försiktig så det inte bränner vid.
4. Lägg ner rödlök, kapris och rödbetor i det brynta smöret och låt svalna något utan att bli kallt. Smaka av med salt och peppar.
5. Stek gösen hastigt i smör i stekpanna. Låt helst skinnet sitta kvar.
6. Blanda ner dillen i kapris och rödbetsröran, lägg på röran på gösen och servera med kokt färskpotatis.
Klart! Sätt på lite musik och servera!
Vintips, som garanterat fungerar med rätten (enligt självaste Hustrun!):
Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2013 (Feuillat-Juillot), nr 2812, 169 sek.Clotilde Davenne Chablis 2014, nr 6307, 159 sek.
PS Någon kanske undrar ”Men! Har inte du redan skrivit en prisbelönad kokbok?!”, eller ja, chansen att någon frågar är liten så jag säger så där ”någon kanske…” så jag får tillfälle att nämna att: Visst har jag det! Mama Lopez Catalanske Kogebog (eller Mama Lopez Katalanska Kokbok, som den kom att heta när den senare gavs ut i Sverige) och visst har den fått World Gourmand Cookbook Award så lite blasé är man ju. Vem som skrev recepten? Ja, inte jag i alla fall, men jag gjorde övrig text…
Coeur de Rubis, Coeur de Pirate & The Jesus Lizard
Coeur de Rubis heter ett lätt, fruktigt vin från Françoise Feuillat-Juillot i Montagny. Det är gjort på pinot noir och uppvisar en doft och smak som bör leda var någorlunda kunnig blindprovare rätt på druvan. Drickes med fördel lätt kylt nu under sommaren och i början av hösten. Ungefär samma användningsområden som ett smakrikt rosévin. Ni som aldrig provat den här typen av röd pinot noir tidigare ska inte missa chansen när ni nu har den. Måste beställas, begränsad upplaga. Coeur de Rubis, nr 71860, 129 kr.
Coeur de Pirate är inget vin utan musik från Frankrike och The Jesus Lizard är musik från Chicago eller så. Lizard-bonus.
Ålderstigen 5.0
En dag i sänder – en dikt av Hermanus Nilsson
La bonne, det är allt en riktig
Kärringjävel det
Och regeringen gör inget
Ingenting
Och så var det något mer
Rim! Stim, trim, tjo och tjim och
Haparanda på vår veranda
Där kan man landa en Hercules
La bonne har gömt maten idag
Nej, nu ska vi äta.
Hål i väggen i Bdx & Hole
I samband med årets stora vinmässa i Bordeaux, Vinexpo, krävde Clotilde Davenne och Françoise Feuillet-Juillot vinifierats närvaro i ett litet hål i väggen någonstans mitt i staden och närmare bestämt på krogen Soléna på 5 rue Chauffour och som er utsände bland de välljudande locktonerna sällan är nödbedd när sirenerna sjunger hastade densamme dit för att ta del av vad de hade att bjuda på för dagen och det hade de och för att inte göra ett kort inlägg längre än det behöver vara och redan är vill er favoritblogg rekommendera Bordeaux-resenären lill-krogen Soléna. Bra, vällagad mat, rimliga priser, okej vinlista med dito priser. Hole.
Montagny & Montagny 1er Cru
Noterar i senaste Allt om Vin att lillvinet 2012 Montagny ”Les Crèts” (nr 73009, 139 sek) från Françoise Feuillat-Juillot förses med en välförtjänt fyndstämpel. Samtidigt kan man fråga sig varför det inte fått fynd hela tiden sedan det lanserades i Sverige. Svaret är rimligtvis att bedömningen görs utifrån hur pass utvecklat vinet är i den stunden det provas. Detta är sannolikt också skälet till att storasyskonet 2013 Montagny 1er Cru ”Les Coères” (nr 2812, 169 sek) ”bara” får ”Bästa köp”. Prisskillnaden mellan de två i Sverige motsvarar inte det verkliga förhållandet. Normalt kostar Cru-vinet betydligt mer än så, varför det om något borde vara ”fyndet”.
För egen del dricker jag mer än gärna årgången 2013 redan nu även om jag är väl medveten om att den kommer växa till sig en hel del de kommande åren. Med andra ord ett vin både för den som vill dricka nu och den som vill ha lite vitt på lagring i källaren. Samtidigt kommer det inte att dröja särskilt länge förrän ”Les Coères” byter årgång till 2014. Orsaken är den försvinnande lilla skörden 2013. Volymen är redan slut. Som tur är är 2014 en exceptionellt bra årgång i området. Öppen redan nu, men också laddad med en lagrings- och utvecklingspotential som heter duga. Ett tips kan vara att lägga undan lite 2013 och köpa 2014 för konsumtion när den kommer.
När vi är inne på ämnet Montagny 1er Cru ”les Coères”, för övrigt ett vin som vinifierat rankar som ett av de mest prisvärda på Systembolaget*, måste nämnas den mismatch som flaskan och Systembolagets ”kvalitetshyllor” är. Bolaget envisas med att stoppa in flaskorna i någon slags metallhyllor som är så beskaffade att lite bredare buteljer icke göre sig besvär. Nu går det ändå att forcera in en ”Les Coères” i de där hyllorna men med resultatet att etiketten skadas. Nu kanske inte en skamfilad etikett påverkar den sanna vinälskaren men helt bra är det inte ity tveklöst finns det sådana som avstår från köp om etiketten är skadad, även i så pass höga prisklasser som vi här talar om.
Systembolaget har inte för vana att ta hänsyn till vare sig sina leverantörer eller vinbönderna – att Françoise Feuillat-Juillot kämpar för att överleva med sina fjuttiga 14 ha spelar ingen som helst roll – och lär inte förbättra den här flaskans position, alltså placera den så att etiketterna inte förstörs. Däremot lär företaget uppmana leverantören att byta flaska. Något som faktiskt nu också sker, men med tanke på vad glasflaskorna kostar i inköp måste Françoise först göra slut på buteljerna hon redan har i lager varför hon sitter i en moment 22-situation här. Vill därför uppmana er som har hjärtat i vit Bourgogne och som tycker om den lilla (vin)bondens kamp för överlevnad att stötta Françoise med ett köp av ”Les Coères” i sommar.
*Prisvärt var det ja. Ta er tid att dofta och smaka på det här vinet i lugn och ro och ordentligt. Med tanke på Françoise släktskap med ek-gurun professor Feuillat (min gamla lärare f ö!) är det kanske ingen tillfällighet att hon blivit rent överdjävlig på snygg ekning. Montagny 1er Cru ”Les Coères” är ett skolboksexempel i diskret ek som bygger vinet både i doft och smak. Låtom oss imponeras. BOA.
Traditionsenligt tips på vin till påsk, Backyard Babies, Neon Rose & Yves Montand
Du vänder ryggen till i 364 dagar och vips! så har ett år gått och det är påsk igen som om tiden inte räknas och som om påskhögen som bara blir högre och högre inte finns, som om varje påsk var något nytt och inte en högtid satt på repeat och därför, bara för att vara motvals, repeterar vinifierat några gamla vintips som duger lika bra i år som något annat år ity dessa viner är tidlösa och lika goda i år som förra året och nästa år. Självskriven rosévinsdricka till påsk: Les Lauzeraies ”LL” Tavel, nr 2724, 109 kr. Sprudlande friskt bubbel: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 135 kr. Skön elegans vitt: Montagny 1er Cru, nr 2812, 169 kr. Käftsmäll i rött: Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 kr. Påsksång god som någon från Backyard Babies. Och en annan klassiker, nu från Neon Rose. Och en från Yves Montand.
Tre vintips juni & Revolution Urbaine
Vitt: Montagny Premier Cru Les Coères (Feuillat-Juillot), nr 2812, pris 151 sek, ni som gillar Clotilde Davennes viner måste bara prova det här, och ni som inte gillar Clotilde Davennes viner eller inte vet vad det är, ni gör alldeles särskilt rätt i att prova det här läckra och fullödiga vinet från de södra delarna av Bourgogne. Fyndar inte din vinspalt det här vinet bör du byta vinspalt. Rosé: Palette är en pytteliten appellation just utanför staden Aix-en-Provence. För första gången släpps nu i Sverige, låt vara i liten kvantitet, ett rosévin från Palette och närmare bestämt den ekologiska kvalitetsgården Château Henri Bonnaud, nr 99241, pris 169 sek, med andra ord ett rosévin från hjärtat av Provence och som sig bör bjuder detta synnerligen seriösa vin också på allt ett Provence-rosé ska bjuda på, kort sagt ett måste för såväl vinnörden som roséälskaren och den som vill ha druckit ”Årets rosé” – även om nu sannolikheten är liten för att det här diskreta kvalitetsvinet i mer officiella sammanhang någonsin kommer att behängas med detta både rättvisande och rättvisa epitetet. OBS! begränsad upplaga. Rött: De senaste årens stora snackis i mina hemtrakter har varit Château Marguï, Coteaux Varois. En liten, biodynamisk odlare utanför byn Châteauvert, som arbetar utifrån allt det som sägs göra ett naturvin, alltså ingen tillsatt jäst och mycket försiktigt svavlade viner. Vi får i juni, i begränsad upplaga, ett smakprov på Château Marguï i form av Titien de Château Marguï 2009, nr 6839, pris 199 sek. Ett måste för Provence-älskaren och den som tycker om att prova snackisviner eller lågsvavlade biodynamiker och för er andra, tja, det är ett ganska schysst vin i all sin fruktiga örtighet. OBS! begränsad upplaga. La Provence.
Montagny & Shanana
Huruvida det tidigare funnits viner från den lilla appellationen Montagny i Systembolagets bas-sortiment vet jag inte, men i juni är det dags. Då lanseras Françoise Feuillat-Juillots Montagny ”1er Cru Les Coères” (då med varunr 2812 och till priset 149 sek). På tiden. Montagny är med födelseåret 1936 inte bara en av Bourgognes utan en av Frankrikes äldsta appellationer. Så länge jag kan minnas har det alltid funnits oerhört prisvärda viner att finna i de mindre kända Bourgogne-ursprungen. Att just Montagny, som ligger 15 km söder om Châlon sur Saone och 30 km söder om Beaune, fortsatt hör till de mer diffusa områdena är både förståeligt och obegripligt. Förståeligt därför att här finns blott ett fåtal mer eller mindre små producenter och produktionen domineras av ett kooperativ, som kanske inte alltid varit så intresserat av att marknadsföra appellationen. Obgripligt därför att förutsättningarna för att göra stora viner tveklöst finns här och föga förvånansvärt finns det en hel del godis att finna för den som botaniserar, så gott som alltid till högst resonabla priser. Jorden och berggrunden (kalkdominerad ”kimmeridgian” och märgel), exponeringen, klimatet, vinden, vattenresurserna, allt stämmer. Inte minst om du arbetar med chardonnay – druvan som gäller för appellationen. AOP Montagnys totalt 300 hektar domineras av det läckra ”Montagny-berget”, där de bästa odlingarna återfinns, bland annat Françoises. Här på mellan 200 och 400 meters höjd över havet och blickande mot söder och sydost tillverkas syrastyrda viner av 1er Cru-kvalitet på löpande band. Inte mindre än 2/3 av appellationens odlingar är klassade som första cru, bara en sådan sak. Bortsett från att jag känner Françoise Feuillat-Juillot och gläds med denna heroiskt kämpande småföretagare och hårt arbetande, skickliga och aningen blyga vinmakare och att jag har, minst sagt, mycket lätt för att gilla hennes precisa hantverk, är jag synnerligen glad över att snart få se Montgany representerat på Systembolagets hyllor. Eftersom vinifierat sedan någon dag snöat in på yé-yé och annan töntmusik firas fredagen med ett litet Shanana-potpurri: 1,2,3. PS Vill du testa en Montagny i väntan på ”riktiga” släppet av Françoises 1er Cru Les Coères, kan du slå till på hennes Montagny ”Les Crêts” (73009, 129 sek, beställningsvara).