Skörden 2021 Domaine de Brescou 2.0

Fick efter förra vinmakar-inlägget ett par frågor om det röda prestigevinet på Domaine de Brescou, vilka druvor det består av osv. I likhet med det vita prestigevinet har jag fått vara med och skapa det här vinet från grunden, det vill säga välja ut druvsorterna, klonerna av sorterna och rötterna dessa ska ympas på. I nästa steg har jag fått avgöra hur vi ska odla, skörda, jäsa och lagra druvorna. Önskeprojekt med andra ord.

Grunden för ”château-vinet” från Brescou är grenache. Denna  kompletteras varje år med syrah, carignan, mourvèdre och counoise. Exakt hur sammansättning blir, beror på året och hur de olika sorterna mognat avseende syran, aromerna och den potentiella alkoholen. En del producenter försöker släta över årgångsskillnaderna. Något som kan ske genom ändrad extraheringsteknik, jäsningstemperatur och en del annat (dock inget konstigt fuffens, vilket kanske behöver tilläggas i dessa tider av o- och missförstånd avseende vad som får och kan göras med ett vin). Själv har jag alltid omhuldat tanken att det är vinmakarens uppgift att tolka och följa naturens nycker och tillvarata de förutsättningar varje år ger. Är året lätt ska vinet vara lätt, lyser färgen med sin frånvaro må färgen på årgången vara ljusare än normalt.Årgången 2020 innehåller en hel del mourvèdre, detta då året på Brescou var synnerligen gynnsamt för druvan. I år föll samma druva platt till marken, kort sagt mognade den inte så pass att vi kunde använda den i prestigevinet. Resultatet har blivit att de övriga sorterna ökat sin andel, inte minst gäller det årets carignan: skörden 2021 är extremt god på gården (det är också skälet till att vi, som nämndes i förra inlägget, gör ett separat och för gården unikt vin på ren carignan 2021).

Således lite mindre mourvèdre och mer carignan 2021, annars ingår druvorna med ungefär samma andelar som 2020. Viniferingen och lagringen blir också ungefär densamma (betongägg och stora ekfat). Vad gäller ekfaten kan det vara värt att nämna att jag varje år går igenom de redan använda faten innan de fylls på nytt. Detta för att sålla agnarna från vetet, alltså döma ut fat som inte längre känns helt rena och tillförlitliga. Använda fat blir lätt till för vinet farliga bakteriehärdar varför det gäller att vara mycket noga med hur man hanterar äldre fat och att man, inte minst, nagelfar dem innan de fylls med ett nytt, friskt vin. (Bilderna på faten: ”X” är ett fat som dömts ut, ”A” är ett topprankat fat.)

Musik.

Millésime Bio: Mässan för ekoviner

Den vakne HR:en minns att er utsände i de omutbara vindomarnas gurglande och spottande domstolar satt ordförande för hela tävlingen Challenge Millésime Bio i år. I samband med mässan Millésime Bio 2016 presenterades vinerna och producenterna som förärats en medalj. Noterbart var möjligen att det inte sällan var så att en producent fick mer än en utmärkelse, snarare två eller rent av tre eller fler. Kanske tänker då någon att det beror väl på att vissa, större producenter anmäler så många viner de bara kan. Förvisso är det svårt att få mer än en medalj om man bara skickar in ett vin till tävlingen. Men det här att en producent får flera utmärkelser vittnar snarast om att det är en riktigt bra producent. Inte sällan står vinerna på olika bord och bedöms av olika jurygrupper. Nog av. Vidare till Millésime Bio – sannolikt världens största mässa för ekologiska viner: är den bra och hur är vinerna?IMG_2096Millésime Bio har både vuxit och rejält ändrat karaktär sedan starten 1993. Samtidigt är mässan i grunden precis som vid starten och jämfört med majoriteten vinutställningar i världen är den lite speciell. Till att börja lyser alla fänsy montrar med sin frånvaro. Här får du ett bord med en vit duk. Lika för alla. Såg en producent – italienare så klart! – i kostym och ett ytterst litet fåtal kavajklädda människor. I övrigt var klädseln genomgående… avslappnad… och bestod i allt från Robin Hood-mundering exklusive robinhatten via Hawaii-skjorta och extrem skepparkrans till brunt i brunt och beige med en jätteläppbuske hela vägen upp i näsan. Nu kanske en och annan vaken HR reagerar och funderar över om den där beskrivningen omslöt alla kön och det gjorde den inte men om man bortser från hårbeklädnaden var det inte så där jättestor skillnad på det ena eller det andra.IMG_2121

Den avslappnade klädseln går igen i mässans stämning. Det är trevligt att lulla runt här. Visst, det drar kring några svenska och danska testosteronstinna och osäkra män med jagad blick och en sådan där överlägsen attityd som bara den har som är orolig inombords. Men de är undantag och utställarna är genomgående koola. Och vinerna spännande att prova. Här finns massvis med bra grejer, inte minst sådant som inte nödvändigtvis hunnit bli så pass känt att priserna skenat iväg. Ännu.IMG_2103

Den som besöker Millésime Bio med sikte på Systembolaget i Sverige har däremot kanske inte så mycket för det. SB efterfrågar vanligtvis alltför stora volymer till alltför låga priser för att de här utställarna ska kunna vara med och slåss med det fåtal stora producenter som kan tillfredsställa sådana förfrågningar.IMG_2116

Kanske är det största problemet med de där offertförfrågningar inriktade på stora volymer och lågt pris att de riskerar ge ekologiska viner dåligt rykte. Varför, måste konsumenten och vinkritikern fråga sig, är inte de ekologiska vinerna bättre? Svaret är därför att de bästa vinerna inte efterfrågas – inte ens i sin prisklass för då skulle mindre volymer köpas in så de små kvalitetsodlarna kunde vara med.IMG_2122

Sist men inte minst: Såg häromdagen än en gång en ”expert” som menade att ekologisk odling förbjuder all besprutning utom, i den här versionen, lite koppar. Kom igen. Det är tillåtet att bespruta ekologiska och biodynamiska och alla andra odlingar och man använder allt som oftast kemiska preparat som kopparsulfat och svavel. Däremot är det förbjudet med bekämpningsmedel som penetrerar växten. Det är många som i sin iver över att skilja på goda och onda och på svart och vitt mister förmågan att se gråskalorna och att onda ofta har något gott i sig och goda inte sällan något ont. För egen del menar er utsände i de hållbarhetsodlande böndernas illustra värld att det är befriande de få gånger någon säger att de odlar som de gör därför att det ger det tveklöst bästa resultatet. I alla fall var det så på den tiden då er nyss nämnde själv valde att odla ekologiskt: målet var bästa kvalitet. Inte att säga vad okunniga proselyter tror är rätt sak att tycka just nu.

Original. Kopia. Nils Lofgren.