Ester Blenda Nordström: En piga bland pigor

Utgår från att alla läst Fatima Bremmers utmärkta bok ”Ett jävla solsken” och att alla tycker om den lika mycket som jag. En välskriven och väldokumenterad bok om en av alla dessa mer eller mindre bortglömda, stora personligheter i vår gemensamma historia. Ester Blenda Nordström (1891 – 1948) skrev böcker som rimligen inspirerat Astrid Lindgren på många vis, inte minst till figuren Pippi Långstrump (Ester Blenda som liten lär ha varit förebilden till hennes egna böcker om rackarungen Ann-Mari), hon wallraffade innan Wallraff ens var född, reste i Amerika och i Europa, bosatte sig en tid i Sibirien, undervisade samer i Lappland, körde motorcykel och bil, umgicks med Elin Wägner och samtidens kvinnliga spjutspetsar, med mera.Har nu läst en av Ester Blendas böcker från den tiden det begav sig, ”En piga bland pigor” – utgiven 1914 och tryckt i 15 upplagor (!). En bok som också var en uppmärksammad artikelserie i Svenska Dagbladet. Kort sagt utgav sig Ester Blenda för att vara en piga, sökte jobb på en gård i Sörmland, fick jobbet, arbetade en månad som piga och dokumenterade upplevelsen. En bok som fick ett stort genomslag på sin tid och satte fokus på lantarbetarnas och särskilt pigornas situation med arbete mest varje dag, långa arbetspass och usel ersättning.Nåväl, när man läser texten idag framstår den som lite lätt töntigt skriven, men detta var sannolikt en förutsättning för publicering vid den här tiden. Det dokumenterande värdet kan emellertid inte överskattas och möjligen skulle man kunnat ha önskat att Ester Blenda arbetat en månad till eller tagit tjänst på ytterligare en gård och på så vis drygat ut både innehåll och persongalleriet och dokumentationen av denna lantliga samtid. Hursomhelst en även idag klart läsvärt bok.

Förbud mot offentliga pippihelvetesmaskiner!

Du står där vid bagagebandet på Arlanda och väntar. Och väntar. För SAS landade i förtid igen och då får man vänta på bagaget. Helt okej. Om inte. Om inte någon idiot stod och visslade ”Här kommer Pippi Långstrump”, någonstans, i närheten, men var? Och, plötsligt!, så börjar ett par ändå större idioter vid bandet vissla med, tagna, får man anta, av stundens förnimmelse av barndom och oskyldig lycka samt glädjen över att få ansluta sig till en gemenskap av visslande fåntrattar och lallande idioter. I detta läge ingriper var vän av ordning och andra samhällets stöttepelare och söker roten till det onda. Döm om vår förvåning då vi efter en kortare tids undersökande verksamhet upptäcker att det till masspsykos kapabla oljudet kommer från en helvetesmaskin, som oavbrutet visslar ut sin grovt misshandlade och megamonotona version av Jan Johanssons välbekanta truddilutt och som är installerad av ingen mindre än Swedavia självt, alltså den som har ansvaret för landets större flygplatser inklusive Arlanda och som borde göra allt i sin makt för att stoppa samhällsomstörtande aktioner på våra flygfält. vinifierat kräver att ansvariga på Svedavia snarast spåras upp, hängs ut och avskedas, samt, inte minst!, kräver vinifierat ett omedelbart förbud mot offentliga pippihelvetesmaskiner!