I Epernay. Ingenstans att bo. Paniken infinner sig. Du hittar dig själv ståendes med blicken fäst på Avenue de Champagne. Bakom tårarna ser du den långa avenyn som leder dig ut ur staden. Inte in som du hoppats. Resväskan i din hand. Gråten i halsen. Natten smyger sig på. Kylan likaså. Du tittar bort mot parken för att se om där finns några parkbänkar. Det gör det inte. Driven av en högre kraft börjar du vandra längs Avenue de Champagne. Ut ur Epernay. Det som borde vara ett glädjens tillstånd, ett bubblande rus, är inte för dig. Du vet inte om det, men det är Bacchus som knuffar dig framåt och si! där! på Avenue de Champagne 84 uppenbarar sig som den gudomliga backanalsinrättning det är Villa Eugène! Du stapplar in med stora ögon och en virrande blick. Kan detta vara sant? frågar du dig själv enfaldigt, för sanningen att säga är du en aning enfaldig, jag menar, Herregud!, vem skulle stå där och hulka och leta med flackande blick efter parkbänkar mitt på ljusan dagen i bubblornas Epernay? Låt nu vara att du är en enfaldig sprätt, personliga och läckra Villa Eugène välkomnar dig likväl med öppen famn och rosor på kind. Låt dig väl bekomma! Och, kom för allt i världen ihåg att du inte fick det här tipset från Bacchus utan från vinifierat (suck, exakt hur dum får man vara? det är en fråga du bör ställa dig). Bouli Lanners.