Vem bär ansvaret för ”fulvinerna”?

Publicerat av
Svara

En krönika av Alf Tumble i DN ledde den gångna veckan till en alltid lika välbehövlig debatt om de hittepå- och fulviner som dominerar massmarknaden. Inte minst diskuterades vem som är ansvarig för de här fulvinerna. Själv funderar jag mer på att det just är skräp och att det som sådant drabbar natur och miljö och i förekommande fall lantbruksarbetarna. Helt säkert drabbas också producenter som pressas hårt av de stora uppköparna – som kan vara Systembolaget, Aldi, Carrefour eller någon annan. Betalar inte du och jag ett skäligt pris får någon annan vara med och betala, till exempel miljön, lantbruksarbetaren och odlaren. Men ändå: vem bär ansvaret för att fulvinerna alls finns?

Producenten och leverantören/importören? De här båda är så gott som alltid vinstdrivande företag, små eller stora, och det de har gemensamt är att deras affär helst ska lämna ett överskott som dels går att leva på, dels räcker för att fortsatt investera i affären. Oavsett hur affärsidén ser ut, om den är inriktad på hög kvalitet med högre pris eller volym och ett lägre pris, arbetar producenten och leverantören/importören utifrån sin affärsidé, som, om den fungerar, borgar för överlevnad och i bästa fall en god affär. Detta utesluter inte ett ansvar gentemot miljö, natur och annat, men med självklarhet kan konsumenten knappast förvänta sig att alla producenter och importörer  säger nej till att tjäna en hacka på ett fulvin.

Detaljisterna? Detaljisterna driver också en affär som måste gå med vinst och även detaljisterna arbetar efter olika affärsidéer. Vissa är inriktade på lite dyrare, mer kvalitetsinriktade viner. Andra är mer inne på volym och lågt pris. Sedan en tid pågår det en debatt i Frankrike om de stora kedjornas prispolitik och hur de pressar landets vinodlare till ohemult låga priser. Just idag är det den tyska kedjan Aldi som ifrågasätts då den signalerat att den kommer att erbjuda flera viner för 1.99€ för 75cl, detta i samband med höstens traditionella ”vinfestivaler”, foire aux vins, då butikerna skyltas upp med mängder av viner till varierande priser – i Aldis m fl fall mycket låga sådana. Skälet är enkelt: det drar folk. Många vill köpa en flaska vin för 1.99€. Vad Aldi betalar vinbonden för vinet vill nog helst ingen tänka på, men är just det som i dagarna diskuteras i Frankrike.

Vår svenska detaljist, Systembolaget, är inget undantag. Förvisso arbetar inte företaget med vinfestivaler och extrapriser, men det pressar producenterna och leverantörerna/importörerna till ohemult låga priser. Det finns otaliga exempel där Systembolaget fått erbjudanden om vin till lågt pris från en importör (som fått erbjudandet från pressad producent) och utifrån den informationen skapat en så kallad offertförfrågan på just ett sådant vin. I andra fall har Systembolagets inköpsavdelning  själva kläckt en idé om hur billigt ett vin ska vara och hur kommersiellt rättriktat det ska vara för att nå massmarknadens hjärta.  Egentligen inte så mycket att säga om, men ett monopol skulle förstås kunna ha andra drivkrafter än vinst på bekostnad av andra, vilket är ett val som vinstdrivande affärer inte alltid har. Nog av: vi kan inte heller räkna med att detaljisterna, och här inkluderar vi Systembolaget, tar ansvar för fulvinerna.

Vinskribenterna och media inriktade på konsumentupplysning? Här borde det finnas ett glasklart ansvar, men det gör det inte. Flera skribenter har intressen utanför den egentliga journalistiken och dess tydliga gränser, där annonsavdelningen och redaktionen skiljs åt av vattentäta skott och där du inte kan skriva reklamtexter en dag och seriösa konsumentartiklar/tester nästa dag. Det finns också media, i Sverige och inte minst utomlands, där editionen i sig kopplar text till ett ”redaktionellt bidrag”. Detta innebär inte att det inte finns seriösa vinskribenter som håller influencerambitionen och den journalistiska gråzonen på armlängds avstånd, men av den totala andelen vinkommentatorer som finns i dagens medieflöde, i Sverige och internationellt, är de undantag. Med andra ord: räkna inte heller med att vinskribenter rent generellt med självklarhet bevakar konsumentens intressen före sina egna.

Regelverk? Det finns regelverk som slår vakt om kvalitet. Allt från hur du ska plantera din vingård till att du måste föra loggbok över allt du gör i din verksamhet. Med andra ord tydliga gränser för vad producenten kan och får göra inom lagens råmärken. Å andra sidan kanske inte alla följer reglerna till punkt och pricka och även om de inte är lagbrytare lämnar inte sällan regelverket utrymme för den som vill göra ett ”fulvin”. Så nej, stater, odlarföreningar och kontrollorgan tar knappast heller det övergripande ansvaret för fulvinerna.

Men vem tar då ansvar för fulvinerna??? Ja, den enda som återstår är Du. Konsumenten. Är Du upprörd: köp inte vinet  (eller det ohemult billiga köttet eller postorderskräpet från Kina eller vad det nu är). Det är Ditt köpbeteende som styr utbudet.

Läs mer om ful- och skräpviner här på vinifierat: klicka här.

Kon(s)text 2.0

Publicerat av
Svara

Kon(s)text är ett levande samarbetsprojekt mellan konstnären Annette Landin och mig. Hon målar en bild, jag gör en text. Eller tvärtom. Och ibland finns en bild och en text, gjorda oberoende av varandra, som passar ihop. Nästa gång verk som ingår i ”Kon(s)text” ställs ut är i samband med Hjo Konstrunda (Sveriges äldsta konstrunda och en av de mer välbesökta) . Här ett smakprov på en rykande färsk bild-text-kombo kallad Scandinavia – Nizza.

    Scandinavia, a fairy tale    

    Green oceans, rolling nature  

    Blue and green waters of all kinds,  

    now and then chasten by grey hights  

 

    Deep dark forests filled with beings    

    never heard of nor ever seen        

    Dancing fairies in the morning haze,  

    soundlessly floating over midsummer

    flowers: white, blue and yellow, red,

    brown and orange, green grass and  

    long forgotten tools made by man  

 

    Winter mornings, vibrant and white  

    A frostwork painted world; breaths fuming

    with cold, smoke from heated chimneys,

    skiing humans watched by red foxes

 

    A peripheral world, unknown

    even for those living in it:

    familiar by all means, and yet so

    mysterious and filled with all

    kinds of made up fairy tales

    written for kids and the simple-minded

    – unbelievable and… so true  

Publicerat av
2

Det är inte helt lätt att förstå drevet mot public service, ett drev som, ungefär samtidigt i flera länder, initierats av krafter som inte riktigt har samma syn på våra fri- och rättigheter som majoriteten av oss. Bra text nedan av Cilla Benkö och Gabriel Byström.

Publicerat torsdag 22 maj kl 14.51

Över tre miljarder kronor saknas för den kommande tillståndsperioden. Konsekvenserna kommer bli en gradvis nedmontering av Sveriges Radio, skriver Sveriges Radios vd Cilla Benkö och stabschef Gabriel Byström med anledning av kommande villkor för public service.

I dag fattade regeringen beslut om den proposition som ska ligga till grund för framtidens public service. Det är ett beslut som sker i en säkerhetspolitiskt mycket ansträngd tid med stora utmaningar för Sverige. Det är utmärkt att regeringen nu föreslår att den så kallade lydnadsparagrafen i sändningstillståndet förtydligas så att det redaktionella oberoendet i händelse av krig slås fast.

Men som vi tidigare i både remissyttranden, på debattscener och i bloggtexter konstaterat kommer de förslag som den parlamentariska public service-kommittén lämnade förra året att leda till en gradvis nedmontering av Sveriges Radio. Det riskerar också att påverka Sveriges beredskapsförmåga negativt.

Bakgrunden är mycket enkel. Kostnaderna ökar väsentligt snabbare än den anslagsuppräkning som kommer att bli verklighet från 2026 och de därpå följande åtta åren. De ekonomiska faktorer som spelar roll för Sveriges Radio är ännu mer utmanande i dag jämfört med för ett år sedan när public service-utredningen presenterades. Det gäller behoven inom säkerhets- och beredskapsområdet, det gäller de skenande kostnaderna för marknätsdistribution, det gäller nya regler för användning av amerikansk musik och det gäller lönenivåer långt över den årliga uppräkningen.

Sveriges Radio har en ekonomi som är mycket stabil tack vare en långsiktig planering och ett stort sparpaket som vi håller på att slutföra. Ett antal program har lagts ner och vi kommer bli 180 medarbetare färre. Med de anslagsnivåer som nu föreslås kommer Sveriges Radio att behöva spara ännu mer. Det kommer totalt att saknas 3,4 miljarder kronor under åren 2026–2033. För att kunna klara att bibehålla en ekonomi i balans kommer sannolikt 300–400 tjänster ytterligare att försvinna. Det motsvarar hela Ekot och fyra lokala kanaler eller hela P3, all kultur, hela orkestern och kören samt vetenskapsredaktionen. Om staten täcker för alla ökade kostnader i marknätet som överstiger anslagsuppräkningen under hela nästa tillståndsperiod kommer det fortfarande saknas 2,2 miljarder kronor vilket motsvarar tolv lokala kanaler eller all underhållning, hela P3 och fem lokala kanaler.

Så stora besparingar kommer givetvis att slå hårt mot publiken och mot mångfalden av svenskproducerat innehåll på en global och digital marknad, men också mot Sverige och landets beredskapsförmåga. Våra möjligheter att uppfylla vår roll i totalförsvaret försämras avsevärt.

Det finns också skäl att vara bekymrad över att det ska göras flera nya utredningar och studier vid sidan om ordinarie uppföljning, bland annat om opartiskhet och marknadspåverkan. Det finns skäl att ställa frågor om hur den självklara distansen mellan den politiska sfären och programbolagen kan komma att påverkas av förslagen. Det ramverk som omger public service i Sverige och som säkrar oberoendet från maktsfärer i samhället har varit centralt för att säkerställa det förtroende som programbolagen åtnjuter.

Vi lever i en tid av historisk osäkerhet. Att i det läget börja nedmontera en så central och av publiken uppskattad publicistisk aktör som Sveriges Radio väcker åtskilliga frågor. Att dessutom i dessa tider försvaga landets civila beredskap i stället för att stärka den väcker ytterligare frågor.

För ett par veckor sedan var vi i Ukraina. Där hörde vi vittnesmål om hur radion räddat och räddar liv. Eftersom det går att sända och lyssna på radio utan el har den lokala radion varit en viktig motvikt mot desinformation och rysk propaganda. Den lokala radion har spelat en central roll för att binda ihop landet och ge både trygghet och samhörighet i en tid av extrem utmaning. Opartiska nyheter på nationell nivå har varit avgörande. Allt viktigare har också kultur, musik och underhållning blivit för att hjälpa en utmattad befolkning att klara vardagen och härda ut.

Men det krävs inte ett krig för att radions roll ska bli uppenbar. Även vid vardagliga kriser spelar radion en central roll.  Som i Spanien nyligen vid det stora elavbrottet när det var via radio som många invånare fick den livsviktiga informationen. Eller när bränder, översvämningar, eller när vägar rasar här hemma. Vi är en avgörande källa till information, vi står för VMA och vi finns där ute och rapporterar om och granskar det som händer.

Det är allvar nu.

Cilla Benkö, vd

Gabriel Byström, stabschef och stf. vd

Långtidstest: kylskåpsg(l)ömd Désirée

Publicerat av
Svara

”Men oj! Titta här, Hustrun! En öppnad Désirée i kylskåpet!” Er utsände i de tålmodigas värld fylld av empirisk insikt och vetskapens tjusiga självbelåtenhet gör ett hitte på-fynd. ”Men, vad är detta? Jag trodde flaskan var full. Har du alltså ’gömt’ en öppnad Désirée bland flaskorna i kylen?” Det är inte ovanligt att forskares livskamrater är oförstående och Hustrun är inget undantag. ”Jag, eeh, nej, ja, jo, kanske, men… se här! Vill du smaka?”

Utan att gå närmare in på den fortsatta dialogen, kan vi konstatera att den g(l)ömda flaskan i kylen innehöll cirka 15 cl vin och att den g(l)ömts i två månader. Vid en sensorisk bedömning kunde vi konstatera att vinets doft fortsatt var korrekt, inte fullt lika fruktigt som då det var nyöppnat förstås, och visst hade det lagrats förslutet och kallt, men ändå, imponerande. Smaken däremot visade sig ha tagit mer stryk, här stod alkoholbeskan i brist på normal frukt och fräschör ut något, varför viss obalans i smakkompositionen uppstått och jättegott var det inte. Efter ett par timmar i ett glas luktar vinet mest bara etanal, eller acetaldehyd som det brukar kallas i svenska vinkretsar. Kort sagt är den lilla frukt och fräschör som fanns som bortblåst och det luktar lite äckligt och då undrar alla långtidstestande vetenskapsvänner där ute i världen ”är det kört nu, är detta slutet?” (ja, det känns som att det går att ta på spänningen och frågan kan inte lämnas kvar där, hängandes i luften, utan svar). Detta sa vi också till Hustrun: ”Nu du, Hustrun, nu ska vi allt ta och testa vad som händer om vinet får stå i glaset över natten!”

Någon större succé hade inte vårt barnsligt glada tillrop, men morgonen därpå fick vi ett resultat! Vätskan hade genomgått ytterligare en metamorfos. Nu var doften sådan den brukar vara på rena vitviner med förbrukat fritt svavel, dvs en mycket diskret näsa med ett litet fruktinslag och fritt från aromer som kan uppfattas som defekter, smaken var de facto bättre än före glasluftningen, diskret med ett lätt inslag av äpple samt äppelskrutt och ostbåge, inte jättegott men drickbart i brist på annat och en möjlig bas för en kir.

Nu dags för den sista, lilla skvätten i flaskan, som stått i rumstemperatur ett dygn! Doften är riktigt fräsch jämfört med glaset som stått och oxiderat ett dygn, men med självklarhet mindre fräsch än en nyöppnad flaska, smaken är inte lika usel som den uppfattades igår, men vi inser att det är en chimär, det vi kan konstatera är snarare att vinet inte ändrat sig på ett märkbart vis under det senaste dygnet.

Vill man dra en slutsats av det här försöket är det måhända att den som inte tömmer hela sin flaska Désirée på direkten utan problem kan lämna den en eller ett par veckor i kylen. Blir pavan kvar under en längre tid är den förvisso fortsatt drickbar och ofarlig att inmundiga men, nota bene, för den kvalitetsmedvetne endast tjänlig som kirvirke och middagsvin när dumma och/eller snåla gäster är på besök.

Det var allt från vetenskapens värld idag. Vill passa på att sända en hälsning till alla långtidstestare där ute – Du är inte ensam, vi är många som vill veta och som inte räds att göra grovjobbet!

Musik.

Dagen då den hemske Wolfgang Knutschkugel gick sitt öde till mötes

Publicerat av
4

Det var inte rättvisande att han hette Knutschkugel. Men livet är inte rättvist. Det visste Wolfgang Knutschkugel bättre än de flesta. Hans livsresa var fylld av dikeskörningar, punkteringar och skurna motorer. Knutschkugel. Han var inte rundhyllt och påminde på intet vis om BMW:s gamla Isetta, detta knubbiga femtiotalsåkdon på tre hjul.. Tvärtom var han tanig och obegåvad med en anemisk hud som var överkänslig mot det mesta. Sol, vind, kyla, paprika, nylon. För att nämna något. Men namnet, huden och hans kroppskonstitution var bara toppen på isberget och allra längst ner, vid bergets väldiga fot, stod det klart och tydligt för var och en som tog sig dit, att det som av välvilliga kunde uppfattas som otur, tillfälligheter och missförstånd i själva verket var allt annat än otur, tillfälligheter och missförstånd. Wolfgang Knutschkugel var helt enkelt en narcissistisk svinpäls och skapade sin egen ständiga olycka. En otrevlig människa som ansåg sig för bättre än andra och därför hatade det mesta och han satte en ära i att visa det i alla lägen, särskilt om mottagaren var mottaglig, känslig och vänlig. Inget värmde hans inre så som en människa han fått att börja gråta med hjälp av sin gedigna svinaktighet, och han missade aldrig ett tillfälle att förolämpa, smutskasta och förminska. När den bortkomna familjen stod där mitt på skogsvägen och såg förvirrad ut, vädrade Knutschkugel morgonluft. Den stackars familjen trodde att leendet som spelade på Knutschkugelns tunna läppar var ett spontant uttryck för välvilja, det var det inte; Knutschkugeln hade, tvärtom, fått vittring: här fanns godhet, familjelycka och gemenskap att förstöra eller åtminstone störa.

Uppenbarligen var familjen precis som han själv ute på en promenad eller rent av en joggingtur, Dock vittnade de fyra livliga barnen i uppskattningsvis åldern åtta-nio år och barnet i selen på damens rygg och den till synes välfyllda ryggsäcken mannen bar på om att detta var en familj ute på en promenad, inte en joggingtur. Och de var – det var uppenbart – både vilse och djupt oroade över detta och mycket riktigt tittade kvinnan bedjande på Knutschkugel när han stannade till för att prata med familjen. ”Ursäkta mig, men känner ni till den här skogen?” frågade kvinnan med viss desperation i rösten. ”Oh ja,” svarade Knutschkugel sanningsenligt. ”Då vet ni var vi är och hur vi enklast tar oss ut till landsvägen igen!” jublade mannen. Knutschkugel fylldes av äckel och sa vänligt: ”Absolut, ni fortsätter cirka hundra meter framåt här och tar sedan stigen åt vänster. Följ sedan bara den. Landsvägen är en bit bort men ni bör hinna dit innan mörkret faller om ni traskar på i vanlig promenadtakt .”

Bild: Annette Landin (@gottsundalivet)

Familjen tackade honom hjärtligt och gav sig av. Om de hade tur skulle de vara framme vid det gamla dagbrottet medan det fortfarande var ljust och risken för att trilla ner i ett hål mindre påtaglig. ”Med tanke på de där fyra äckliga ungarna är chansen att de inte hinner dit i tid stor, det kommer vara kvällning eller rent av natt och kanske kommer någon trilla ner i ett hål och i alla händelser kommer de att få sova i skogen i natt…” Mycket längre kom inte den elake Knutschkugel i sina tankar eftersom björnen, som de fyra barnen väckt med sina skrik och alla stenar de kastat in i det ide de trodde var obebott, just då fick syn på honom.

Musik. Musik.

Pfasligt liv med rätta

Publicerat av
7

I veckan blev det ett herrans liv när en studie visade att vinerna vi glatt hinkar i oss som funnes det ingen morgondag innehåller PFAS, framförallt i sin nedbrutna form TFA, vilket kanske inte gör saker och ting mer fattbara, men enkelt uttryckt är det inget bra att ha TFA i våra livsmedel. Eller någon annanstans. Kort sagt är PFAS som sådant och i sina nedbrutna former cancerogent, det kan påverka immunförsvaret och vårt kolesterolvärde och det kan ge fosterskador. Och det låter ju inget bra och det är det inte heller.

Undersökningen som larmen grundar sig på är ett samarbete mellan flera europeiska miljöorganisationer inom nätverket PAN Europe. Möjligen är den lite tunn, då endast cirka 50 röda och vita viner undersökts. Med andra ord utrymme för mer forskning. Men. Det går ändå inte att ducka för resultatet. PFAS, framförallt i formen TFA har ökat rejält sedan 1988. Före det året indikerar den lite tunna undersökningen att PFAS i princip inte förekommer i vin. Så vad beror detta på?

I Sverige har  många framfört att detta kan härledas till bevattning och grundvatten och att orsaken är att halterna PFAS ökat i vårt vatten. Detta är måhända en delförklaring, för PFAS ökar, vad det verkar, stadigt i naturen. Men det som måste sägas i sammanhanget är, att den dramatiska ökningen av PFAS i vin sammanfaller med att systemiska växtskyddsmedel pimpade med PFAS (som effektiviserar produkten) lanserades.

Det pågår ett arbete inom Europa att förbjuda PFAS i olika sammanhang, dock ej med självklarhet i bekämpningsmedel. Skälet sägs vara att växtskyddsmedel måste hanteras separat. Kanske finns det också en lobbying mot ett förbud. Hursomhelst förefaller ett förbud inter vara omedelbart förestående, trots den kunskap som finns kring PFAS och dess negativa inverkan på natur och människa. Lite grann som DDT på 1950-talet. Man vet. Men det finns intressen. Och det tar tid.

Kanske kan den här larmrapporten om PFAS i vin göra skillnad, för så länge det bara pratats om PFAS i vatten och frukt och grönt (ja, massor av frukt innehåller PFAS, det har larmrapporter visat i flera år) är det få som bryr sig. När det påvisas i vin, som redan innehåller det potentiellt dödliga giftet alkohol, blir folk upprörda. Korkat men gott så.

Kan man som konsument undvika viner med PFAS? Man kan försöka. Inom ekologisk odling är systemiska växtskyddsmedel förbjudna. Med andra ord bör ditt ekologiska vin vara fritt från PFAS. Men helt säkert är det inte, för grannen kanske arbetar med systemiska bekämpningsmedel innehållande PFAS. Dessutom försämras våra vattendrag och grundvattnet sakta men säkert. I sammanhanget ska också sägas att medvetna bönder som arbetar konventionellt i likhet med eko-odlarna också undviker växtskyddsmedel med PFAS. (I PAN:s undersökning var 80 procent av eko-vinerna fria från PFAS/TFA.)

Som vanligt handlar det, tyvärr, om att undvika de billigaste vinerna – det är ingen tillfällighet att ”Systembolagets mest sålda rödvin” tillhör vinerna med  de högsta halterna TFA (enligt Naturskyddsföreningen). Skälet är att det enda sättet att få ner priset är att ha ett högt skördeuttag och det innebär ett högintensivt jordbruk med mycket av allt. Det vill säga gödning, bevattning och bekämpningsmedel och ofta då de mest effektiva växtskyddsmedlen (alltså de med PFAS).

Sist men inte minst: Ska vi sluta dricka vin nu? Det är en möjlighet, särskilt om den kombineras med att sluta äta frukt och dricka fruktjuicer och vatten.

 

PS Gjorde ett litet inlägg om detta på X (fd Twitter), detta moderna Forum för fårskallar (för er som kommer ihåg det) – här samlas allehanda troll som får betalt för att vara korkade och sprida osämja och dumheter och sådana som gör samma insats utan att få betalt därför att de är dumma på riktigt – och mycket riktigt kom det snart kommentarer som ”vad ska du äta då?”, underförstått att om vi inte växtskyddar så blir det ingen mat, vill därför redan här tydliggöra att vi fick mat även före 1988 och det finns en uppsjö alternativ, såväl kontaktverkande som systemiska, till bekämpningsmedlen med PFAS.

Jag snart på EP

Publicerat av
Svara

I påskhelgen spelade Timo Räisänen och son in en live-EP (släpps i maj-juni) i syfte att stötta sommarens Sverigeturné ”Timo Räisänen och son spelar visor”. Förvisso är Timo och Vinton habila musiker och visst har de en uppsättning fantastiska visor på repertoaren, men när det väl gällde insåg både de och producerande Björn Lycklig att något fattades i den stimmiga lokalen där livespelningen skedde. Då de visste att jag imponerat på paret Domenique med mina fina pianohandleder ringde de därför mig, lipade lite och fick på så vis mig att känna medkänsla och överge det traditionella påskfirandet och bege mig till spelningen.

Väl där tog jag kommandot och började, medan spelningen tog fart igen, göra små ljud och klinga i glasen så det stod härliga till. Inte undra på att Timo, Vinton och Björn var nöjda och glada med min insats och att de ville ha en bild tillsammans med mig och glasen.

Vad den kommande EP:n anbelangar släpps den, som sagt, i maj eller möjligen juni, och kan inhandlas – t ex i samband med Timos och Vintons spelningar under turnén –eller, för er som inte förstår att stötta era favoriter, streamas. Enligt uppgift kommer det inte att framgå av skivkonvolutet att jag gör ljud och klingar glas och jag får inte heller cred för delaktighet i arrangemangen, men jag tycker ändå att ni inte ska missa den här EP:n eller, för den delen, Timos och Vintons sommarturné.

Musik!

 

Glad Påsk önskas många men inte alla

Publicerat av
2

Glad påsk till alla

Alla? Nej, nej!

Från mig

endast till er balla

 

Inte till Putin

Orban och hans vän

Marine Le Pen

och andra kretin och  pletin

 

Men till er andra

önskas alldeles snart

en riktigt glad påsk:

 

Ni som gillar varandra

och ni som ser klart

önskas här Glad Påsk utan pjåsk

 

Påskägg

Musik.

Långtidstest: Terrasslagrad öppnad glögg

Publicerat av
Svara

Trots en avog inställning från övriga hushållet, som visar noll förståelse för vetenskapsmannens kall, har er utsände i de flyktiga syrornas oefterhärmliga värld lyckats genomföra ett långtidstest avseende öppnad glögg. Detta strapatsrika och understundom i lönndom – och därmed inte helt riskfria –  genomförda forskningsarbete tog sin början i ett uppdrag från Tegnér & Son att höja kvalitén på basvinerna till deras glöggar samt att bidra till att skapa en ny lyx-glögg. Rent praktiskt har ett antal öppnade flaskor lämnats vind för våg och sol och värme och kyla på en husterrass i södra Provence – exakt vilken husterrass framgår inte här, istället hänvisar vi till den kyla som smugit sig in i den dödsföraktande vetenskapsmansuperhjältens hem sedan hela hushållet blivit medvetet om vad som trots försäkringar om motsatsen dväljts i terrassens mindre frekventerade vrår (”Du har väl inga öppnade flaskor stående någonstans nu?” ”Nej, självklart inte, min lilla duva, jag har slutat med det där.” ) – under två år. De öppnade flaskorna är dels färdiga glöggar från 2022, dels tankprover på blandade men inte buteljerade glöggar från 2022. Mycket spännande!

”Torr Vinglögg” 2022, tankprov (se bild), flaskan fylld till ca 20%: Mycket tätslutande och svåröppnad kork (socker, låt vara i mindre mängd då glöggen är ”torr”), medelhög färgintensitet, lätt brun nyans, luktar kanelstång, hel muscotnöt, sågspån och inlagd sill, nyanser som sakta klingar av vid luftning; viss sötma i smaken,  som också har ett visst inslag av inlagd sill, ganska, ja det måste sägas, äcklig.

”Ekologisk vinglögg” 2022, tankprov (se bild), flaskan fylld till ca 20%: Tätslutande och aningen svåröppnad kork (socker), låg färgintensitet, brun nyans, enormt mycket fällning, gigantiska färgflagor svävar runt i vätskan; mycket hög flyktig syra med spännande vinäger-feeling; bra sötma, rejäl syra. Kanske inte helt riskfri att inmundiga.

Torr glögg 2022, halvfull flaska: Ganska ljus färg, tegel med dragning mot brunt; doft av Vicks blå och en liten touch av danskinspirerade bröstkarameller och sågspån; mycket liten sötma, helt ok smak (!) och eftersmak, låt vara att drycken trots detta inte kan rekommenderas. Lite som att ta en Tulo.

Ekologisk vinglögg 2022, halvfull flaska: Medelhög färgintensitet, tegel i brimmen; doft med tydligt inslag av lakrits och mindre tydliga inslag av sågspån och mjukt godis (typ påsk- och julskum), muscotnöt, kanelstång och kryddnejlika (och lite choklad); söt, lite tunn men helt okej att dricka och sannolikt inte hälsofarlig.

Starkvinsglögg 2022, halvfull flaska: Ganska hög färgintensitet, tegel i brimmen; fin glöggkänsla i doften, kryddnejlika, kanelstång, muscotnöt, sågspån, kardemumma och torkade fikon; mycket söt, bra smak och eftersmak, hänger ihop fint trots den samvetsgranna misshandel den utsatts för.

Slutsats: Du som har en ofärdig, eventuellt hemgjord, glögg stående i en mer än halvtom flaska på din terrass eller balkong ska inte ha alltför höga förhoppningar gällande dryckens kvalitet. Har du fler än en flaska är tipset att slå ihop dem till en full flaska och ta med dem som gåbort-present till någon du inte riktigt gillar. Drick framförallt inte själv. Du som har ”riktiga” glöggflaskor som stått halvfulla på din terrass eller balkong de senaste två åren ska inte heller ha alltför stora förhoppningar. Klokare är att utgå från att bäst-före-datum är passerat och att de här glöggarna lämpar sig mer för ett spännande midsommarbål med mycket sprit och frukt än att inmundigas som glögg.

 

Fler långtidstest.