Jag snart på EP

I påskhelgen spelade Timo Räisänen och son in en live-EP (släpps i maj-juni) i syfte att stötta sommarens Sverigeturné ”Timo Räisänen och son spelar visor”. Förvisso är Timo och Vinton habila musiker och visst har de en uppsättning fantastiska visor på repertoaren, men när det väl gällde insåg både de och producerande Björn Lycklig att något fattades i den stimmiga lokalen där livespelningen skedde. Då de visste att jag imponerat på paret Domenique med mina fina pianohandleder ringde de därför mig, lipade lite och fick på så vis mig att känna medkänsla och överge det traditionella påskfirandet och bege mig till spelningen.

Väl där tog jag kommandot och började, medan spelningen tog fart igen, göra små ljud och klinga i glasen så det stod härliga till. Inte undra på att Timo, Vinton och Björn var nöjda och glada med min insats och att de ville ha en bild tillsammans med mig och glasen.

Vad den kommande EP:n anbelangar släpps den, som sagt, i maj eller möjligen juni, och kan inhandlas – t ex i samband med Timos och Vintons spelningar under turnén –eller, för er som inte förstår att stötta era favoriter, streamas. Enligt uppgift kommer det inte att framgå av skivkonvolutet att jag gör ljud och klingar glas och jag får inte heller cred för delaktighet i arrangemangen, men jag tycker ändå att ni inte ska missa den här EP:n eller, för den delen, Timos och Vintons sommarturné.

Musik!

 

Glad Påsk önskas många men inte alla

Glad påsk till alla

Alla? Nej, nej!

Från mig

endast till er balla

 

Inte till Putin

Orban och hans vän

Marine Le Pen

och andra kretin och  pletin

 

Men till er andra

önskas alldeles snart

en riktigt glad påsk:

 

Ni som gillar varandra

och ni som ser klart

önskas här Glad Påsk utan pjåsk

 

Påskägg

Musik.

Långtidstest: Terrasslagrad öppnad glögg

Trots en avog inställning från övriga hushållet, som visar noll förståelse för vetenskapsmannens kall, har er utsände i de flyktiga syrornas oefterhärmliga värld lyckats genomföra ett långtidstest avseende öppnad glögg. Detta strapatsrika och understundom i lönndom – och därmed inte helt riskfria –  genomförda forskningsarbete tog sin början i ett uppdrag från Tegnér & Son att höja kvalitén på basvinerna till deras glöggar samt att bidra till att skapa en ny lyx-glögg. Rent praktiskt har ett antal öppnade flaskor lämnats vind för våg och sol och värme och kyla på en husterrass i södra Provence – exakt vilken husterrass framgår inte här, istället hänvisar vi till den kyla som smugit sig in i den dödsföraktande vetenskapsmansuperhjältens hem sedan hela hushållet blivit medvetet om vad som trots försäkringar om motsatsen dväljts i terrassens mindre frekventerade vrår (”Du har väl inga öppnade flaskor stående någonstans nu?” ”Nej, självklart inte, min lilla duva, jag har slutat med det där.” ) – under två år. De öppnade flaskorna är dels färdiga glöggar från 2022, dels tankprover på blandade men inte buteljerade glöggar från 2022. Mycket spännande!

”Torr Vinglögg” 2022, tankprov (se bild), flaskan fylld till ca 20%: Mycket tätslutande och svåröppnad kork (socker, låt vara i mindre mängd då glöggen är ”torr”), medelhög färgintensitet, lätt brun nyans, luktar kanelstång, hel muscotnöt, sågspån och inlagd sill, nyanser som sakta klingar av vid luftning; viss sötma i smaken,  som också har ett visst inslag av inlagd sill, ganska, ja det måste sägas, äcklig.

”Ekologisk vinglögg” 2022, tankprov (se bild), flaskan fylld till ca 20%: Tätslutande och aningen svåröppnad kork (socker), låg färgintensitet, brun nyans, enormt mycket fällning, gigantiska färgflagor svävar runt i vätskan; mycket hög flyktig syra med spännande vinäger-feeling; bra sötma, rejäl syra. Kanske inte helt riskfri att inmundiga.

Torr glögg 2022, halvfull flaska: Ganska ljus färg, tegel med dragning mot brunt; doft av Vicks blå och en liten touch av danskinspirerade bröstkarameller och sågspån; mycket liten sötma, helt ok smak (!) och eftersmak, låt vara att drycken trots detta inte kan rekommenderas. Lite som att ta en Tulo.

Ekologisk vinglögg 2022, halvfull flaska: Medelhög färgintensitet, tegel i brimmen; doft med tydligt inslag av lakrits och mindre tydliga inslag av sågspån och mjukt godis (typ påsk- och julskum), muscotnöt, kanelstång och kryddnejlika (och lite choklad); söt, lite tunn men helt okej att dricka och sannolikt inte hälsofarlig.

Starkvinsglögg 2022, halvfull flaska: Ganska hög färgintensitet, tegel i brimmen; fin glöggkänsla i doften, kryddnejlika, kanelstång, muscotnöt, sågspån, kardemumma och torkade fikon; mycket söt, bra smak och eftersmak, hänger ihop fint trots den samvetsgranna misshandel den utsatts för.

Slutsats: Du som har en ofärdig, eventuellt hemgjord, glögg stående i en mer än halvtom flaska på din terrass eller balkong ska inte ha alltför höga förhoppningar gällande dryckens kvalitet. Har du fler än en flaska är tipset att slå ihop dem till en full flaska och ta med dem som gåbort-present till någon du inte riktigt gillar. Drick framförallt inte själv. Du som har ”riktiga” glöggflaskor som stått halvfulla på din terrass eller balkong de senaste två åren ska inte heller ha alltför stora förhoppningar. Klokare är att utgå från att bäst-före-datum är passerat och att de här glöggarna lämpar sig mer för ett spännande midsommarbål med mycket sprit och frukt än att inmundigas som glögg.

 

Fler långtidstest.

Påsk- och vårviner

Vår och påsk är två vanskliga företeelser. Än skiner solen, än yr snön runt husknutarna. Följande tips utgår från att vädret är hyggligt och maten relativt traditionell. Och då börjar vi med rosévin. En klassiker. Som är bäst till mat. Och som klarar både sol och snö. Den nya årgången, 2024, av Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 149kr, är i linje med vad vi kan förvänta oss av det här vinet. Det vill säga en hel del kraft, en för rosévin bastant ryggrad och massvis med frukt med friska inslag av röda bär i allmänhet och smultron och jordgubbe i synnerhet. Mineral såklart. Lång, ren, fruktdriven eftersmak som lämnar gommen i ett förträffligt skick. Det som i någon mån sticker ut i 2024 är dels att färgen är ovanligt ljus för området (förmodligen på gränsen till hur ljusa vinerna från Tavel får vara), dels att avtrycket av ”lauzes”, alltså kalkjorden som druvorna vuxit i, är synnerligen påtagligt, vilket ger vinet en väldigt egen touch, som få eller inga andra viner kan uppvisa. Bör gå bra till såväl påskalammet som det grillade och det vegetariska. För att nu inte tala om fisksoppan och den rökta fisken.

Till både våren och påsken hör mousserande vin. Enligt uppgift ska det finnas några flaskor kvar av Clotilde Davenne Crémant de Burgogne Rosé 2022, nr 92081, 199kr. Det här vinet släpptes för ett par veckor sedan i det tillfälliga sortimentet och det finns inte mycket kvar ute i butikerna, men missa för allt i världen det inte om det står där på en hylla och ser bortglömt ut. Perfekt till påskens och vårens små och stora högtidligheter. Är varan utgången finns alltid Clotildes klassiska Crémant de Bourgogne, nr 7725, 175kr, att tillgripa.

Den nya årgången, 2024, av Marco Molinos Selvaggia Rosso, nr 65405, 179kr, är ett magnifikt hantverk i den röda lättviktsklassen. Årgången 2024 var tämligen nederbördsrik i Barbaresco, där Marco håller till, och den här blenden på barbera och nebbiolo har aldrig varit bättre än det här i sig lätta året. Ljust, lätt, friskt, röda bär, rent, mitt i prick. Hatten av. Drickes som ett smakrikt rosévin till paella, risotto, charkuterier, antipasti, lätta pastarätter, matiga sallader och bara för att det är gott.

Påsklammet. Två självklara, närmast klassiska val: Muga Reserva 2020, nr 73711, 249kr. Les Sorts  2022, nr 70217, 125kr. Båda dessutom påtagligt lämpliga som allroundkompetenta husviner.

Vårens vita husvin: La Désirée Chardonnay 2023, nr 6321, 109kr (”Fruktig, ungdomlig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, vita blommor, päron, bivax och grapefrukt. Serveras vid 8-10°C till vegetariskt eller till rätter av fisk eller skaldjur.”). Vårens lätta dessertvin, att matcha bären och bersån med: Moscato d’Asti ”Mistral” 2021, nr 50636, 170kr. Vårens vita finvin: Pernand-Vergelesses 1er Cru ”Sous Fretille” (Antonin Guyon) 2022, nr 90526, 599kr. Bull’s eye-vin till fina fisken och vårkycklingen. Vårens röda finvin: Aloxe-Corton 1er Cru ”Les Fournières” (Antonin Guyon) 2021, nr 93925, 647kr. Drick nu eller sen, men varför vänta? När svamprisotton är klar är vinet det också.

Musik.

Måns Zelmerlöv ny VD för Systembolaget

Nu är det klart att Måns Zelmerlöv avslutar sin karriär som artist. Istället blir han ny VD för Systembolaget efter avgående Ann Carlsson.

Sedan det svidande nederlaget i Melodifestivalen har det spekulerats kring Måns Zelmerlövs fortsatta karriär. Nu står det alltså klart att han slutar som artist och programledare. ”Sättet jag förlorar på gör för ont,” har han tidigare sagt till Aftonbladet och enligt Dagens Industri har det ryktats om någon form av uppdrag inom affärsvärlden och det är Systembolaget som vunnit dragkampen om den populäre före detta artisten.

”Vi är så klart mycket nöjda med att ha fått en så kompetent person som Måns på VD-kroken,” säger Systembolagets ordförande Göran Hägglund, ”han kommer som en skänk från ovan.”

Zelmerlöv själv säger sig se fram emot sitt nya uppdrag och han utlovar många förändringar. Bland kommer finska produkter att försvinna från Systembolagets sortiment. Detta då de enligt Zelmerlöv genomgående ”luktar bastu”. Samtidigt har kritik framförts mot att den förre sångaren tar över monopolets roder med tanke på att flera av hans egna viner säljs där.

”Vi ser inga problem med det,” säger Göran Hägglund i en kort kommentar och Zelmerlöv själv menar att han bara följt regelverket och att vinerna redan fanns i sortimentet då han utsågs till VD. En annan som menar  att ”här finns inget att se eller skriva om, cirkulera” är Liberalernas Mats Persson, som nyligen kritiserades för att ha tömt spargrisen och köpt Ericsson-aktier samtidigt som han satt på insider-information. Och nu sluter flera riksdagsledamöter upp bakom Zelmerlöv.

”Det enda Zelmerlöv nu gör och det som Persson med flera tidigare gjort är, att de bryter mot regelverk och lagar eller möjligen, i förekommande fall, beter sig omoraliskt. Den som verkligen gör fel här är fäjk-media som skriver om detta och får det att låta som om det är något att skriva om, som om politikerna och makthavarna gör fel när de bryter mot samhällskontraktet. Det vi behöver är censur inte avslöjanden. Jag ser inga problem med att Zelmerlöv utnyttjar systemet, säger en anonym riksdagsledamot.

Måns Zelmerlöv tillträder sin nya post i maj i år. Samtidigt lanseras det senaste tillskottet i hans vinportfölj i Systembolagets fasta sortiment, ”MZzzzzzz”. Ett vin som sägs ha sövande egenskaper förutsatt att brukaren följer rekommenderad dosering.

(Bilden visar den motorcykel, kallad MZ, som Zelmerlövs vinbolag låtit bygga i syfte att marknadsföra den före detta artistens viner.)

Brunchens lov

Idag sjunger vi brunchens lov (ja, det är en lika fånig som meningslös text och nu ska du snart läsa den för har du läst så här långt läser du resten också).

Brunch

Bästa brunchen i stan!

Brunch

Bästa starten på dan!

Brunch

Bästa? Vete nog Fan!

Brunch

Duger åt Aga Khan!

Vem fan är Aga Khan?

Vad äter helst den fan?

Äter? På förmiddan?

När han är här i stan?

Ja! Ja ja ja ja ja!

Brunch förstås, brunch förstås!

Men så bra bra bra bra!

Med ostron och smörgås!

Ostron? På en frunch?

Nej, men på en brunch!

Okej, får man punsch?

Nej: punsch får du till lunch

Och nyrostat bröd?

Brödrosten går röd!

Men om den är död?

Då blir det bara bröd.

Det här låter toppen!

Ja, bra för kroppen!

Och bra för knoppen!

Kanske även för hmm

Nu spårar du ur!

Ja, nog eller hur?

Brunch – en sinekur!

En riktig man

Hon: Men snälla du, är du så dum i huvudet att du rensar ut gräset ur gräsklipparen utblås med handen?

Han: —

Hon: Jag blir så trött… tur du hade stängt av gräsklipparen i alla fall.

Han:  —

Hon: Du hade inte stängt av gräsklipparen?…

Han: Ingen man kan kalla sig man förrän han har försökt stoppa en roterande gräsklipparkniv med sina bara händer.

Musik.

Femårsjubileum

För fem år sedan förklarades Corona/Covid19 vara en pandemi och ett reellt hot mot mänskligheten. En stor del av Europa gick i karantän, bland annat vi i Frankrike. Först ett par månader senare släpptes folk ut på gatorna igen, iallafall under vissa tider på dygnet och under fortsatt övervakning. I Sverige poppade experter på pandemier och säkerhet upp som giftiga svampar ur jorden och sociala medier fylldes av häpnadsväckande dumheter skrivna av troll utan EQ (Emotional Quality) och med låg CQ (Cultural Quality) i betydelsen litet kulturellt kapital och sådana som bara var, och sannolikt fortsatt är, dumma i huvudet. Själv skrev jag under karantänen en text som blandade historia både från nu och då och Albert Camus.
Karantän
Karantän. Quarantaine. Quarantena (quaranta, quarante). Fyrtio dagar. Det var tiden folk förr hölls isolerade vid hemkomsten från områden där smitta av något slag kunde tänkas finnas. Fyrtio dagar ansågs tillräckligt för att garantera att resenärerna var smittfria.
Det kunde gå till så som i Marseille, denna hamn mot världen eller i vart fall Nordafrika. Här samlades resenärerna på ön Ratonneau och det för ändamålet uppförda sjukhuset Caroline. Den som besöker ön idag slås kanske framförallt av det grekiska templet som omgivet av parasollcypresser och blå himmel blickar ner mot Port du Frioul. Templet ritades av arkitekten Michel-Robert Penchaud och uppfördes 1828. Tanken var kanske att sjuka och misstänkt sjuka som anlöpte hamnen skulle kunna delta i mässor ledda från kullen. I praktiken kom templet bara att användas av kyrkans män.
Quarantaine ska mer ordagrant överättas ”ett fyrtiotal”, underförstått ett fyrtiotal dagar, den tid folk på den tiden sattes i karantän, och ”på den tiden” är redan på 1100-talet, men ordet ”quarantone”, i dagens betydelse karantän, är snarare att härleda till 1600-talet. Å andra sidan går tanken om perioden på 40 dagar ändå längre tillbaka i tiden. Till Hippokrates, ”medicinens fader”, och Pythagoras, som inte bara funderade på förhållandet i den rätvinkliga triangeln, och i tidiga kristna texter (Jesus 40 dagar långa fasta i öknen till exempel).
Karantän. Isolering. Det är inget nytt. Det har förekommit gång på gång i människans historia. Digerdöden. Dominikanska Republiken 1591 (smittkoppor), New York 1688 och Boston (1691) båda gångerna gula febern. Så där håller det på. 1926 har en internationell organisation bildats i syfte att bekämpa epidemier, Société des Nations (League of Nations), och den listar fem sjukdomar som ska bekämpas med karantän, bland annat smittkoppor och tyfus.
Karantän idag betyder inte nödvändigtvis karantän i sin ursprungliga betydelse. Snarare en tillfällig isolering eller vissa åtgärder vidtagna för att hindra en smitta. Bromsa dess framfart. Det kanske gäller coronaviruset, covdiv-19, men hur kan någon veta hur lång en karantän kan bli när smittan är ny, tänker hon där hon sitter och googlar smitta och massdöd och hör klockan från varuförsörjarens vagn. Hon rusar till fönstret och öppnar det.
”Hej! Har du några nyheter?”
”Jag har inte tid med sådant där. Ska du ha något eller inte?”
”Vad har du?”
”Knäckebröd tillverkat i november 2019, konserver från förra året…”
”Toapapper?”
”Skämtar du?”
”Förlåt, det var en dum fråga. Har du papper alls?”
”Nej! Ska du ha något eller inte?
Varuförsörjaren är orakad. Ser trött ut. Har en sådan där amerikansk keps på huvudet. ”Make America Great Again”. Hon har lust att fråga honom hur den amerikanske presidenten hanterat corona-krisen. Om hans stöddiga uttalanden om att det är en vanlig influensa som försvinner som senast i april. Hans tillskyndares och tillbedjares senare påståenden att corona skapats för att driva presidenten från sitt ämbete. Misskreditera honom. Och nu vill han gå i krig mot viruset. Visa handlingskraft. Det ena lika tokigt som det andra, tänker hon, vad är det för fel på att låta den medicinska vetenskapen hantera frågan?
”Vad kostar ett paket knäckebröd?”
”295 kronor.”
”Va?”
”Du hörde vad jag sa.”
”Men, men det är ju ocker!”
”Kalla det vad du vill. Jag gör en insats för mänskligheten och har inte tid med tjafs. Jag har köpt in knäckebröd. Tar en enorm risk. Har satsat flera tusen i knäckebröd. Jag ser till att ni i karantänerna får något att äta. Polisen kan gripa mig närsomhelst.”
”Tack, men då får det vara, jag väntar på att den officiella varuförsörjaren kommer förbi.”
”OM han kommer förbi.”
Hon tvekar. Han säger ”295 kronor.”
”Okej, ge mig ett paket knäckebröd.”
Hon hissar ner en plastpåse från sitt fönster på andra våningen. Varuförsörjaren väntar otåligt nere på trottoaren. Tar ett steg ut i den tomma gatan och ropar ”Ingen mer som vill handla? Jag har knäckebröd från förra året. Smittfritt!” Någon smäller igen ett fönster högre upp i huset. Fru Dahlkvist i huset intill ropar upprört med svag stämma ”Ockrare! Må du förbrännas i helvetets ugnar!” Varuförsörjaren tittar slött på henne. Rättar till kepsen, snyter sig i näven. ”Ja, du lär väl vara där och vänta på mig, du är ju på väg dit nu, ragata!”
Hon ångrar sig, säger ”Nej tack, jag har ångrat mig, vill inte ha något knäckebröd”. Hon försöker dra tillbaka sin påse men varuförsörjaren vägrar släppa den, sliter och drar tills han får loss den från snöret. ”Tre kronor, man tackar,” säger han nöjd och ger henne fingret, säger ”Subba!” och går vidare. Hon hör klockan klämta. Ser hans i baken slappt hängande jeans. Suckar över att en medelålders man går i hood (svart med ett skräckinjagande monster i vitt) och keps. Vita sneakers.
Hur kunde hon ens komma på idén att kommunicera med det svinet? En hyena som utnyttjar det prekära läget till egen vinning. Därtill otrevlig. Och handen full med smitta. En simpel påstjuv. Vad är klockan? När kommer ordningsvakten? Visst måste hon vara fem slagen snart så den riktiga varuförsörjaren kommer, klämtande i sin klocka, inte alls samma klang som hyenans falska ringande. Som Hemglass. Glassbilen. Tututellitut. Gick inte han Percy i Malmö i krig mot glassbilen? Vilka tankar! Vilka idéer! Var kom de ifrån? Karantän…
”Klockan är fem slagen och allt är lugnt!” Äntligen! Ordningsvakten. Klockan är fem. Snart kommer den riktige varuförsörjaren. Hon tittar längs gatan. Lång och rak. Hela vägen ner till den större gatan som leder in mot centrum. Likadana hus längs sidorna. Femtiotalshus. HSB. Rappade fasader. Nyanser av Sverige. Balkonger, räcken i korrugerad plåt. Eller något sådant. Vad vet hon?
Varuförsörjaren kommer trampande på en paketcykel. Klämtar för fullt i klockan. ”Varor!”, ”Varor!”. Hon öppnar fönstret igen. Väntar på sin tur. Varuförsörjaren, en man idag, rör sig långsamt framåt. Samma nervositet. Kommer varorna ta slut innan han kommer till hennes fönster?
”Hej, har du papper?”
”Tyvärr inget papper idag heller.”
”Men, får du inget papper?”
”Jo, men allt köps upp, en kund, två kunder, tredje kunden passerad, inget papper kvar.” Varuförsörjaren slår ut med händer. Visar en slags träspade. ”Men vi har rövspadar i lager.” Hon vet inte om hon ska skratta eller gråta. ”Jamen, pappret är väl inte nödvändigtvis bara för toalettbesöken? Kan jag snyta mig i en sådan där spade?” Varuförsörjaren ser ner i marken. ”Jag är ledsen, jag gör bara mitt jobb. Är glad att jag inte är smittad. Än.” Hon skäms. ”Förlåt. Förlåt. Har du knäckebröd?” Han ler, håller upp ett paket knäckebröd och en tub kaviar. ”Jag har knäckebröd, kaviar, smör, till och med lite ost!” Hon köper rubbet, sätter en ny påse på snöret och kastar ner den till varuförsörjaren, som noterar det hon köper (räkningen kommer senare) och fyller påsen med allt hon köpt. Snabbt hissar hon upp påsen och drar in den och låtsas att hon inte hör Fru Dahlkvist och de andra gamlingarna som argt, besviket och ibland rent av desperat skriker åt henne att så där kan hon inte göra, hon måste dela med sig, hon kan inte köpa allt själv. Hon tänker skrika åt dem att det ju finns rövspadar kvar. Men hon gör det inte. Blir arg på gamlingarna. Egoister. Och så skäms hon. Varför gjorde hon så? Inte alls hennes stil att roffa åt sig. Att vara som hyenan.
Karantänen. I början var det inte märkvärdigt. Rent av lite spännande. Stanna hemma. Rör dig inte på gatorna. Går du ut måste du ha med sig identitetshandlingar och tillstånd att visats ute. Som i krigsfilmer hon sett. Soldater och poliser som kontrollerar. ”Papperen!” Men det var då. I början. De första dagarna. Efter en vecka är det inte så spännande längre. Ensamt. Mycket ensamt. Långtråkigt. Och värre blir det allteftersom tiden går och karantänen består. Lägenheten befolkas av tokiga tankar. Och inget vet man. Egentligen. Vad händer därute, i världen? Finns den kvar, världen?
”Klockan är sex och allt är lugnt!” Redan? Tiden går fort. Eller det gör den inte alls. Karantänen stannar tiden. På stället marsch. Papper! Hon har inget papper på grund av andra, de som köpt allt papper fast de inte behöver det. Hon vill dela med sig av knäckebrödet. Öppnar fönstret, ser sig om efter sina grannar, vill ropa till dem att hon vill ge dem av sitt bröd. Hon ser ingen. Ropar. ”Hallå! Hör någon mig? Hallå!!” Inget svar. Det är dödstyst. Långt borta, väldigt långt borta hör hon en siren. Inte ens de kriminella, småligisterna som bränner bilar, bankrånarna, mördarna, knarklangarna, de gängkriminella, ingen är ute. Morden sker i hemmets lugna vrå i karantänens tider och rånen står hyenorna för. Och hon själv. Vilken skam. Karantänen gjorde det med henne!
Hon sätter på radion. Senaste nytt om viruset. Så och så många smittade. Så och så många döda. Tänk om radion rapporterade på samma vis om svältoffer. ”Idag svälter 52 miljoner människor och hittills har 4500 dött till följd av svält det senaste dygnet.” Regeringen och riksdagen stöter till pengar till utsatta branscher. Riksbanken ger bankerna krediter. Hon kollar de sociala medierna i telefonen. Arga människor. Massor av jättearga människor. Som vet och kan allt. De argaste har två följare på Twitter. De har gått Livets hårda skola. ”Stäng gränsen!”, ”Alla andra har fattat utom kaossverige!”, ”Landsförrädare”, ”Jag har en kusin som känner en smittskyddsläkare som…” Ja, varför inte, tänker hon, stäng gränsen, skjut de sjuka och elda upp dem och skjut och elda sedan upp dem som skjutit och eldat upp de sjuka och skjut och elda sedan upp dem som… Befria Jorden: Utrota människan! Nej, så kan hon ju inte tänka.
”Klockan är sju och allt är lugnt!” En gång när hon var liten, minns hon där hon sitter i sin ensamhet och lyssnar på moraklockan – på tok för stor för lägenhetens yta, upptryckt i ett hörn –, stod tre gatumusikanter och spelade i portgången som ledde in till deras bakgård. De stod där och blockerade in- och utfart. Skyddade mot en stekhet julisol och väl exponerade mot torghandelns lördagskommers på andra sidan gatan. Hon kan inte minnas om de spelade bra. Men det gjorde de nog. Tre musikanter ställer sig knappast så där mitt i staden, utan skyddsnät, om de inte är hyggliga musiker. Dragspel, helt säkert ett dragspel. Nog var det en fiol också? Och en akustisk gitarr? Sjöng de? De talade i alla fall med henne. Kontentan var att de var musikanter och levde på pengar som folk kastade åt dem som tack för att de spelade musik. Hon ville också ge dem pengar. Sprang upp till sin mamma i den trånga lägenhetens kokvrå (toaletten på bakgården, duschen i källaren, intill tvättstugan). Mamman tittade argt på henne där hon stod vid vasken (bara kallvatten) i sitt randiga förkläde och typiska femtiotalshår. ”Du ger inte några pengar till de där! De bara köper pilsner för pengarna!” Besviken rusade hon ner till musikanterna och berättade vad hennes mor just sagt. Hon minns att en av musikanterna blev arg och sa något i stil med ”subba” (fast på gammalsvenska, femtiotalssvenska), men dragspelaren, hon är säker på att det var dragspelaren, fick tårar i ögonen och sa ”Då går vi och pratar med din mamma.” Det gjorde de. Hennes mamma blev märkbart generad när hon plötsligt stod öga mot öga med dragspelaren i köksdörren. ”Jaha?” sa hon. Musikanten hade tagit av sig sin hatt och stod och höll den i båda händerna, över dragspelet. ”Jo frun ska veta att ingen av oss dricker alkohol. Vi är musikanter. Det här är vårt sätt att försörja oss. Att överleva. Vi blev alla arbetslösa när tändsticksfabriken lade ner. Men vi har alltid uppträtt på danser och så. Vi är bra (som ni kanske hört?). Det här är vårt sätt att överleva efter katastrofen. Ni behöver inte ge oss något, men var snäll och misstro oss inte och lura framförallt inte er oskyldiga dotter att misstro oss. Vi är också människor. Det vara bara det frun.” Han satte på sig hatten och gick nerför trapporna medan mamman stod kvar i dörren, såg skamsen ut och stammade tyst, ”Men, det var, vänta lite, …” Så kände hon det nu, som hennes mor måste ha känt just då. Hon hade betett sig hemskt mot Fru Dahlkvist och de andra.
Hon bestämde sig för att smyga över till grannhuset och ställa ett knäckebrödspaket utanför Fru Dahlkvist dörr, ringa på och smita iväg. Och sedan skulle hon göra likadant med de andra förnödenheterna hon köpt trots att hon egentligen inte behövde dem (hon behövde papper!).
”Klockan är nio slagen och allt är lugnt”. Hon inväntar mörkret innan hon ger sig ut på sin välgörenhetsrunda, eller kanske snarare ett skammens gatlopp utan åskådare och hånare. Allt går bra och hon har snart delat ut alla matvarorna utanför gamlingarnas dörrar (ibland står hon kvar nere i entréhallen och hör de glada utropen ”Nejmen!”, ”Men, vem…”). Hon! Hon har gjort det! Det är då poliserna får syn på henne där hon obetänksamt och glatt går hemåt på trottoaren. De tvärnitar och öppnar en ruta. Säger något. Då springer hon. Allt vad hon kan springer hon. In mellan husen. Tar sikte på parken en bit bort. Där kan hon gömma sig. Hon hör poliserna, de har lämnat bilen nu, kommer efter henne, ”Stanna eller vi skjuter!”, ett skott, inte ens i närheten tänker hon och glömmer i brådrasket bort det där med varningsskott, ”Halt!” hör hon ungefär samtidigt som det smärtar i höger ben. När hon faller hör hon skottet.