Med detta upprop vill Elon Musk, Vladimir Putin, Xi, den iranska staten, SD:s trollfabrik och vi i ”Vi tänker vi!” understryka att det finns massvis av forskning som tydligt visar att ett plus ett inte är två, vilket annars förefaller vara en vedertagen villfarelse i den moderna västerländska och demokratianstrukna skolundervisningen och rent allmänt i det västerländska samhället. Snarare handlar det om slumpen när ett plus ett blir två. Rent krasst har genom historien ett plus ett mer ofta inte blivit två än två. Omfattande forskning har visat på detta. Ändå har missuppfattningen att ett plus ett alltid blir två bitit sig fast och indoktrinerat mänskligheten. Men det finns inga hållbara bevis för att ett plus ett blir två, tvärtom kan ett plus ett lika gärna bli tre eller 175,64, vilket entydig forskning visar. Sist men inte minst vill vi påminna om att människan klarade sig bra också då den ännu inte lärt sig räkna, och, som forskningen visat, att det inte går att lita på matematiken. Det finns alltså inte något hållbart skäl för människan att fortsätta ägna sig åt matematik eller för den delen någon annan relativ vetenskap. Vårt upprop är i första hand ett krav på ett p för slöseriet med matematikundervisning i skolan och i andra hand, och på sikt, ett p för all annan meningslös undervisning och forskning. Ju mindre vi vet, desto lättare är det att förstå världen.
Skörden 2024
Häromdagen gick sista rödvinstanken på Domaine Rabiega i mål med sin malolaktiska jäsning och vi kan nu summera skörden 2024, både på Rabiega och i stort i Frankrike.
Ser vi till helheten, alltså Frankrike, är detta ytterligare ett år med liten volym. De första prognoserna ger vid handen någonstans i höjd med rekordlåga 2017 (36,8 MHL) och froståret 2021 (37,5 MHL). Jämfört med 2023 är året 22% ner och jämfört med perioden 2019-2023 landar 2024 15% under snittet. I vissa områden är volymdroppen ytterst påtagliga (Jura -75%, Bourgogne -35%, Champagne -33%…). Ansvaret för detta vilar främst på vädrets makter, som bjudit på rikliga mängder frost, hagel och slagregn och i spåren på detta mjöldagg och röta.
Samtidigt som man kan förfäras över de här siffrorna är det värt att notera att den franska vinindustrin befinner sig i kris (igen). Nu älskar förvisso fransmännen ordet kris (och ordet problem) men ingen rök utan eld. Detta vet om inte annat vinodlarna i Bordeaux, som upptäckt att i princip ingen efterfrågar deras viner idag (undantaget är, förstås, topp-châteauerna som tuffar på som vanligt). Med andra ord dras landet (ånyo) med ett rejält vinöverskott.
Den här situationen har bland annat lett till att vissa jätteföretag i grossist- och, i förekommande fall, detaljistledet, försöker utnyttja situationen på ett direkt ohemult vis. Detta fick härförleden jätten Cordier erfara då företaget dömdes till miljonbelopp i böter för att ha pressat inköpspriserna för hårt. Kort och enkelt sagt bedömde rättsinstansen att det inte är okej att utnyttja den rådande situationen till att tvinga fattiga bönder att sälja sitt vin under produktionspriset.
Men hur ska man då lösa krisen? Detta är en fråga som hett debatteras i Frankrike sedan en tid, och nu finns frågan (än en gång) uppe till diskussion i Bryssel, för även om Paris kan lösa detta på egen hand har Frankrike förpliktelser mot EU.
Det som den här debatten och besluten som följt i dess spåren hittills framförallt har resulterat i är en ersättning om 4000€/ha till den som drar upp sina vinstockar. I ett första skede gäller detta upp till 30 000 ha. Om vi får tro Bernard Farges på Comité National des Interprofessions des Vins à Appellation d’Origine (CNIV) måste 100 000 ha ryckas upp för att produktionen ska komma i balans med efterfrågan.
Ska vi fortsatt uppehålla oss vid de mer nedslående rapporterna från årets skörd så är det värt att nämna den afrikanska gräshoppan Jocobiasca lybicas fortsatta frammarsch i de korsikanska vinodlingarna och att otyget nu också tagit sig till fastlandet. Det som händer är att bladen på rankan tappar sin färg och torkar ihop (särskilt känslig är den för Sydfrankrike viktiga druvan syrah). Något riktigt effektivt botemedel finns ännu inte och vi lär även de närmaste åren få se skördebortfall i fotspåren av Jocobiascas framfart.
Finns det då inget positivt att säga och hur gick det på Domaine Rabiega? Jo, det finns positivt att säga. Till att börja med att många kommer göra fantastiska viner, framförallt röda, 2024. Skickliga vinproducenter har både här och där lyckas fånga upp årets nederbörd och periodvis svala fräschör och kombinera detta med de varmare och torrare perioderna på ett sätt som varit omöjligt i de flesta regioner de senaste åren.
Nu kan det där med ”skickliga vinproducenter” låta som skryt (och det är det väl också) när jag i nästa andetag säger, att vinerna på Domine Rabiega 2024 är grymt bra. Riktigt kul. Självklart har vi, precis som alla andra som ”satt året”, haft lite tur, men här finns också ett hängivet arbetslag som fungerat optimalt i år – utan det hade det här fina resultatet inte kunnat uppnås.
Till det sista stycket ska läggas att det tagit några år att få odlingen på Rabiega i balans. Sedan 2023 är vi där (brukar ta tre-fyra år och i det här fallet påbörjades arbetet 2020). Och väl där är det så mycket lättare att nå bra resultat. Varje år. Det förtjänar att upprepas, att slutprodukten, vinet, inte kan bli bättre än sin råvara, druvan, och en vingård i balans är A och O, både de enkla åren och de, som 2024, lite mer komplicerade åren.
Vintips: Tre rödtjut
Just nu finns i det tillfälliga sortimentet tre viner som är värda att framhålla i detta forum. Terre de Manganèse (Domaine Didier Desvignes) 2022, nr 95347, 289kr. Här har vi en Beaujolais Cru Moulin-à-Vent, som befinner sig ljusår från de blaskiga och fruktsökande stolpskott till viner som producerats och produceras en masse i Beaujolais och som för många blivit sinnebilden av ”Beaujolais”. Om mot förmodan någon av vinifierats HR ännu inte upptäckt det riktiga Beaujolais är det hög tid att göra det och då sitter det här vinet som en smäck. Här hittar vi en oerhört välbyggd och vacker ryggrad inpackad i ett överdåd av gamay-frukt när den är som bäst. Drick nu eller om några år, till en coq au vin eller en svamprisotto. Domaine Didier Desvignes är inte så känd i Sverige, vilket är smått tragiskt för alla vinälskare som missat den här pålitliga producenten, som bjuder oss på allt det bästa Beaujolais har (skulle det här vinet hinna ta slut i det tillfälliga sortimentet innan Du, slöfock, fått tummen ur, finns det fler viner från Didier i beställningssortimentet).
Hedges Family Estate (eller HFE, som vi som har koll säger) 2021, nr 93016, 279kr. Min gamla uppdragsgivare (2001-2015) skämmer än en gång bort oss med ett fullödigt och ursprungstypiskt vin från Red Mountain och ”Eastern Washington”. ” Nyanserad, fruktig, balanserad smak med rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, ceder, skogshallon, kakao, plommon, viol, kokos och vanilj. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött, gärna grillat.” Så skriver Systembolaget om vinet och jag köper den beskrivningen, för precis så ska ett fullödigt rödtjut från Red Mountain vara.
Muga Reserva Selección Especial 2020, nr 90384, 329kr. En favorit från Rioja, som brukar dyka upp i tillfälliga sortimentet varje år. Årgången 2020 kommer inte göra någon av vinets fans besviken. ” Komplex, kryddig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av plommon, mörk choklad, mörka körsbär, kardemumma, kaffe, svarta vinbär, tobak, örter och vanilj. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött.” Skriver Systembolaget och det är bara att hålla med. Drick nu eller om 20 år.
Skörden 2024: komplicerat
Egentligen hade jag hellre använt ”kul”, snarare än ”komplicerat”, som sammanfattning av växtsäsongen och skörden 2024. Men det vore fel mot alla som drabbats av den här knepiga årgångens frost, hagel, återkommande slagregn, mjöldagg och röta. Med det sagt, låt oss ta det från början:
När jag inledde min vinbondebana 1988 begrep jag ingenting. 1989 förstod jag lite grann och började kunna abc och se ut som om jag kunde. Tredje försöket, 1990, när jag skulle ta över som vinmakare på egen hand på Domaine Rabiega, gick det fantastiskt bra och jag var övertygad om jag sett allt och kunde allt. I denna närmast hallucinogena villfarelse och detta patetiska lyckorus levde jag gott ända till… 1991. Ett år med all upptänklig skit och lite till. Frost, hagel, regn, mjöldagg, röta. En välbehövlig näsknäpp och ett brutalt uppvaknande: så här besvärliga kunde växtsäsonger och skördar också vara.
Lite grann så är det även med 2024, särskilt för den som inte upplevt det gamla normala: ett uppvaknande och en näsknäpp; så här kan det också vara. Den som var med redan på 1990-talet kunde nog i många fall redan i sena juli i år se att året barkade hän mot röta och ”senare” mognad, och den kunde därmed förbereda sig psykiskt på vad som väntade och försöka förklara för yngre kollegor, att i år blir det nog inte som ifjol eller förfjol eller förfjols ifjol… Kort sagt blir det inte som vi de senaste 20 åren mer eller mindre vant oss vid att det ska vara. (Därmed inte sagt att det inte förekommit elände och utmaningar på många håll, även härnere i södra Provence, de senaste 20 åren: allt är, som bekant, relativt.)
Nog av. På Domaine Rabiega, där jag är tillbaka som konsultande vinmakare sedan 2020, förlorade vi vitvinet redan i samband med vårens frostknäpp, och nu under skörden har det varit en lika ständig som härlig kamp mot klockan och rötan: väl medvetna om risken med att låta frukten hänga när regnet aldrig ger upp och mognaden dröjer, har vi inte haft så mycket annat att välja på än att spela ett högt spel och hoppas på att uppnå den där perfekta mognaden innan frukten blir angripen och måste kasseras.
Så här gick det med det: Vi har skördat i flera omgångar och plockat druvorna fält för fält och ibland med så mycket som tre veckors mellanrum, vi har ibland fått börja plocka trots att det varit klokast att vänta en eller två dagar (det gjorde vi rätt i, för dagen efter började det spöregna) och vi har i något fall varit på lite försent, med påföljd att så mycket som 50% fått kasseras (gäller ett fält).
Kontentan är, trots att allt inte låter så positivt ovan, att vi sitter på ett riktigt bra rödvin 2024 och frågan är om inte rosévinet kan bli det bästa sedan… det besvärliga 1990-talet. Och, det har varit otroligt entusiasmerande med den här skördens alla utmaningar; en skörd som varit allt annat än en transportsträcka.
Allt är emellertid ännu inte i hamn. Just nu jäser rosévinet och ett par tankar rött likaså, och när allt det är avklarat ska det röda genomgå malolaktisk jäsning, innan vinet läggs på ekfat och betongägg. Med andra ord fortsatt mycket som kan skita sig. Kul.
Frukostflingor
OS: Kanada spionerar på Nya Zeeland med drönare
Det är märkvärdigt
Vi har slut på sill och strömming, och räkor
Det är märkvärdigt
Skruvar man på kranen kommer det vatten
Det är märkvärdig
Åt ena hållet kallt åt andra varmt
Det är märkvärdigt
Sidenkuddar franska päron geléhallon Tulo Stomatol
Dialon DKW Saab 96,
Barndomshistorier Albyl från LEO bröstkarameller
Barnkammaren Gösta Knutsson
Det är märkvärdigt
Finns det skog finns det svamp (rubrik SLA)
Det är märkvärdigt
Hushållens intäkter ökar ”blir fler rökta räkor” skriver SvD
Det är märkvärdigt
Norrsken och stjärnfall rekordvarm månad
Det är märkvärdigt
OS: Ingen rubbar Kina i bordtennis
Det är märkvärdigt
Oxfam hit och dit och kaffe i bryggaren,
surrande flugor, sol, sommar, peett radio,
kanske en morgontidning, en lokalblaska,
ungdomar som är i Visby för att vaska,
ett budskap: vi är rika, inte ni, tjoho!
Och krigen i världen… vi läser resten sen
Ajja Bajja var är ni, har ni sprungit här förbi?
En morgonsång, än en gång: Ajja Bajja…
Det är märkvärdigt
Hur vet lokaltidningen allt det där,
det som tydligen händer även där?
Det är märkvärdigt
Som det blåser! Håll i hatten!
Därifrån eller varhelstifrån.
Det är märkvärdigt
Fanatiker extremister egoister girigbukar
Jordens ohyra
Det är märkvärdigt
Och varendaste morgon blir det ljust igen,
lokaltidningen finns åter i brevlådan
och morgontidningen, för den som har en sån
och då kan man undra: var kommer den ifrån?
En tidningen som är till allmän beskådan,
som är som en bekant och kär gammal vän
Och ändå är tidningen ny varje morgon,
bjuder på ett innehåll vi aldrig, aldrig, sett
Det är märkvärdigt
Mötte Molly Bloom någonsin Harold Bloom?
Och så Bloomsburygruppen
Det är märkvärdigt
Bajja Bajja var är du, finns du här?
Ajja Ajja leta överallt, Borta!
Det är märkvärdigt
Att ha en husgud är kanske inte så dumt
att låta en gud styra huset är nog urbota skumt
Det är märkvärdigt
Since the outbreak of COVID-19, emerging data and reports from those on the front lines, have shown that all types of violence against women and girls, particularly domestic violence, has intensified.
Säger UN women
Det är märkvärdigt
Urin luktar olika, väldigt olika
Det är märkvärdigt
Bowie Mbappé Duplantis Rousseau Senna Voltaire
Beyoncé Linn Svan Taylor Swift
Bomber och granater anfäkta och anamma
terror meningslösa fega och lömska mord
Beundran liksom en husgud kräver reflektion
respekt och eftertanke
://
PRESSTOPP
SENASTE NYTT
Ekonomi: Får hela semestern och lite till
Volkswagen i kris ett tecken i tiden
Priset på fjärrvärme rusar prischock
Ny covidvariant sprids
Upplev majestätiskt vackra hösten i Alperna
Nu är frihet viktigare än frihandel
Äganderätten viktigare än demokratin
Äntligen ut med Kalle Anka-jobben
Vad har hänt med Sean Diddy Combs
Kan svensk lag få reglera arv i USA
Skarp bok om bortglömd matematiker
Så blir nästa Battlefield
Lista: sjukdomar som du kan förebygga
Irans ambassadör förlorade öga
Hit kommer nästa års Melodifestival
Just nu: 170 svårt skadade
Nytt dejtingprogram strandsätter par
Skjutningen tros vara riktad mot musikprofil
Så sällan ska du tvätta dina jeans: Äckliga
Min fru är nöjd lite lat och vill bli igångsatt
://
Information vilja
perfektion tortilla
desinformation illvilja
detonation persilja
infektion desinfektion
meditation järnvägsstation
reflektion konfirmation
En riven bastillion
Det finns folk som hellre ser en stark ledare
kanske en tyrann rent av
än de ser ett folkstyre framröstat av folket självt
kanske så många som tjugo procent
Det är märkvärdigt
Sparris luktar mycket vatten inte alls
Det är märkvärdigt
Kanske också mediciner de brukar kunna lukta
Det är märkvärdigt
Underkastelse förkastelse försakande
aldrig undersökande, ja det finns också
Ost under västen och äggvita i mjölken
Husmodersfilm!
Krumelur särling excentriker
stofil avvikare
Same same men ödets lotter faller olika och
detsamma kan vara något annat
Det är märkvärdigt
Mötte Molly B Homeros om han alls fanns?
Men var är de nu då? Borta!
Det är märkvärdigt
Bajja Bajja var är du, finns du här,
var är du nu? Borta!
Det är märkvärdigt
Än här, än där, än borta,
röda nejlikor!
Det är märkvärdigt
Och här är vi, finns vi här?
Finns vi nu?
Det är märkvärdigt
Och alltid varje kväll blir det natt på nytt
Mörkret sänker sig, målar som alltid i svart,
Jorden går och lägger sig, sover kanske sött,
eller, ja, åtminstone den som är trött,
den sover nog gärna som en stock varje natt,
andra märker kanske inte att dagen flytt
Men så, hejhopp tjoho!, det är fuller dager,
aktivitet och ljuset invaderar oss,
fyller livet med mening eller inte alls,
och somliga frågar sig nog då Vafalls?!
Är det verkligen så här det ska vara, boss?
Ja du, dagen är inte alltid så fager
Och mitt i allt detta är du,
med dina tankar och morgonmödor
Det är märkvärdigt
Och alla andra också,
med sina tankar och morgonmödor
Det är märkvärdigt
Rilke skrev första Duinoelegien på en natt
medan andra sov
Det är märkvärdigt
Förlorade minnen glömda namn dolda tankar gömmor i okända vrår,
gamlingshistorier
Det är märkvärdigt
Hör här då!
Roulette mjölkkyssar tvåöres kola fiskögon Lena pH
Humprey Bogart 91an Karlsson Rudolf Pettersson
diuretika bumetanid torasemid statiner och fluoxetin
dofter och feromoner
Det är märkvärdigt
Folk är barnbarn lugnar ner sig ser slutet
Det är märkvärdigt
Folk får mediciner skriker i sömnen ser syner
Det är märkvärdigt
Det var 1912 Rilke bodde på slottet Duino
Det är märkvärdigt
Det ligger vid Adriatiska havet slottet Duino
Det är märkvärdigt
Världens rikaste har mer än dubbelt så stor förmögenhet som 6,9 miljarder människor, säger Oxfam,
de 22 rikaste männen har tillsammans större förmögenhet än Afrikas alla kvinnor
Det är märkvärdigt
Skagerack stackmoln avtagande Norra kvarken
Styvkuling och halligalli Bottenhavet Kattegatt
Extremt stor skogsbrandrisk i norra Götaland
Ikväll fortsatt mest soligt med höga slöjmoln
Lågt valdeltagande våld mot oppositionella
supervalåret 2024
tyder på att demokratin är på tillbakagång
skriver TT
Regeringsombildning
politruk ut politruk in
bytt bytt kommer alltid tillbaka
yrkeslivserfarenhet ute
ungdomsförbund inne
svetsare hånas
grovarbetare och sexarbetare
göre sig icke besvär
Avståndet folket och folkvalda…
Gummiband kan brista
Dinosarien bokstavligen gick och dog
den begrep kanske inte bättre, inte klokt
hur kan ett djur vara så monumentalt dumt
nästan så deras försvinnande verkar skumt
skulle den bara lugnt väntat på att bli kokt
nej så monumentalt dum är väl ingen, nog?
Gala fest smoking frack och kavaj
långklänning kvällning kväljning
Salut krut korv och bravur
Ostbågar? Tackar som frågar!
Kioskdeckare nobelpris en fis
salonger batonger djup ånger
Patrask binnikemask pladask
smuts lort: det är som förgjort!
Måttlig västlig vind västra Svealand Jämtlandsfjällen
dagstemperatur omkring tjugo i Dalafjällen femton
mestadels uppehållsväder vind omkring sydväst
varning för häftiga regn SMHI utfärdar orange varning i Sveland
och södra Norrland
Lokalt röd varning
Område med regn och skurar rör sig åt nordost när högtrycksryggen växer in
från sydväst
Hårda vindar hagel slagregn värmebölja extremväder
Det är duktigt att
jogga gymma lyfta
dricka vatten äta grönt
cykla klättra plugga
stretcha yoga och
vara till lags
Det är också tråkigt
Och jobbigt
Därför är en och annan
obildad och överviktig
Hejhopp i tillvaron där nere söderut!
Annan vinkling minsann och ett annat ljus
men ändå ej på långa vägar som i öst
där används andra ögon och en annan röst
Förvisso samma oljud och brus, samma bus
Jajo vi har nog hört och sett detta förut
Camus Tranströmer Kafka Canetti Garcia Marquez Malte Persson
Malmsten Jennifer Clement Fernanda Melchor Djuna Barnes Eeva Kilpi
Pix ZigZag Pingo Pelle Svanslös Castrol Skåne pepparkakor Ögonkakao
Papperstidningarna försvinner hur mår boken?
vem minns vad
vad finns att minnas
vem finns att minnas vad
Klockan är halvett pling pling plong
Är detta snart historia
Nyheter från Ekot med Göran Elgemyr
Per Persson Lars Orup Åke Engerstedt
Carl-Åke Wadsten Agneta Ramberg
Inger Arenander Thomas Hempel
Titti Nylander Ginna Lindberg
Gängkriminella oligarker och Fan och hans moster
Det är märkvärdigt
Rawdogga wingmana lana spana kana
Ole dole doff kinke lane koff
Cyberresiliens klivare klyvare prompt prompta
Koffe lane binke bane ole dole doff
Telegram telefax television telegraf tel-ur
Telegrafkommissarie telenät
Forskningen klura, alla vi söker lycka
Vad gör somliga lyckligare än andra
Personligheten! prata kontakt var stabil
Stackars den som är tyst och snarare labil
Men! välvilligt öppet och samvetsgrant vandra
samverka, det kan väl alla! kan en tycka
Mormor farmor mor far morbror faster morfar farfar: borta!
Bloomsburygruppen: borta!
Ajja och Bajja: borta!
Begriplig och gripbar samtid: borta!
Det är sedan gammalt: Släkten komma och gå
Först så finns de ej alls vare sig där eller här
Och så huxflux är det någon annan som styr
Medan de äldre blott ser dagar som ilar, flyr
Ett generationsskifte sker utan besvär
Samtidigt frågan: kan människosläktet bestå?
Det är märkvärdigt
”Pressrester”
När den röda musten jäst till vin och urlakningen av skalen är klar, pumpas den självavrunna musten (nu vinet) till en ny tank. Kvar blir skalen och den sista slatten vin. Det är denna ”restprodukt” som läggs i pressen och kläms så till den milda grad att all vätska trycks ur skalen och kort sagt blir ”pressvin”; en brutal vätska, en slags ohyfsad och otvättad kompis som man inte kan ta med till städade fester och hem. Nää, jag brukar slänga skiten. Men vackert är det.
Skörden: Puh! (eller ja, nästan puh iallafall)
När jag sparkade igång min karriär som vinbonde 1988, hade jag att hantera en gammal gubbe som arbetade i vingården på Domaine Rabiega. Han var väl ungefär 10 år yngre än jag är nu och gammal nog att ha varit min pappa då. Denne idogt arbetande och erfarne man var besatt av att få in alla sina druvor; druvorna han vårdat under en växtsäsong och tagit hand om dagligen: inget fick gå till spillo.
Redan i juli kom han och började tjata om att det nog var dags att skörda snart. ”Kart!”, sa jag och visade med visst eftertryck att han inte skulle komma där och komma. ”Röta!” svarade han och menade med visst eftertryck att inte jag skulle komma där och komma. Och så där höll vi på till dess att vi skördade på tok försent för honom och ibland lite för tidigt för mig.
För att råda bot på tjafset gjorde jag därför ett år en mindre tank med för tidigt, i hans ögon perfekt, skörade druvor och jämförde det färdiga vinet med vinerna från frukten vi plockat senare. Han förstod då att det var bättre att vänta, precis som han efter en jämförande studie kunde förstå att ekologiskt jordbruk var möjligt, men, sa han, ”det handlar för mig inte om smaken på vinet utan om att druvorna inte ska ruttna bort, det är mina barn och de ska inte behöva möta ett så brutalt öde”.
Han hade en poäng där. På den tiden, läs hela 90-talet och en bra bit in på 00-talet drabbades vingårdarna i departementet Var, i likhet med många andra regioner, av röta varje år. Mer eller mindre. Mer om det regnade när allt var moget, mindre om september var kruttorr. Skälet till det där var en annan nederbördscykel än vi haft låt säga de senaste dryga 15 åren. Kort sagt har det på senare tid inte regnat just då det inte ska regna för att druvorna ska dra på sig fukt och en grund för röta i full blom i september.
På den tiden var varje år en kamp mellan rätt mognad och rötan. Det hände att vi vid gallringsbandet – som vi hade nytta av det! – fick slänga upp till 40% av druvorna från ett fält, andra år lämnade vi helt sonika frukten oplockad där det var som värst. En onödig kostnad och onödigt arbete att ta in druvorna.
I förra inlägget om skörden 2024 på Domaine Rabiega hintade jag om att jag hade på känn att 2024 blir ett röt-år, det första på länge, och det har nu visat sig stämma. När vi körde in våra syrah-druvor måndag-onsdag stötte vi på mer röta än vi gjort på flera år. Ingen fara å färde, men den finns där, och nu när det hotande regnet (efter tre dagars hot) är här, är risken stor att det som vi inte hunnit få in kommer att få nöja sig med att bli ett enkelt rosévin som säljs på bulk eller så får frukten hänga kvar: röt-år är skördandet en kamp mot klockan.
Nu hade vi, som sagt, det här på känn och maxade plockande innan regnet slog till så lejonparten av druvorna är inne. Att en mindre del får klassas ner är dumt men ingen katastrof. Dessutom har vi cabernet kvar att plocka, en sort som mognar sent och i kraft av små klasar och bär har den bra motståndskraft mot rötan. Således hyser vi gott hopp om att kunna komplettera den utmärkta frukten vi redan fått in med ett par lass finfin cab. Men just idag tar vi på sydvästen och studerar de blixtar och gråvarierade molnformation som dagens ”alerte orange – väder” bjuder på.
Dela “Skörden: Puh! (eller ja, nästan puh iallafall)” på Twitter
Skörden 2024 : Domaine Rabiega
Året 2024 utmärks på många håll av besvärliga väderförhållanden. I områden som Chablis talar man om halverad skörd sedan frost, hagel, ihållande regn och annat elände envisats med att avlösa varandra. I Provence är det långt ifrån så illa. I alla fall för de flesta. De som drabbats av hagel kan ha mist så mycket som 80% av sin skörd.
På Domaine Rabiega är vi förskonade från det värsta (peppar, peppar, druvorna är ännu inte inne och en katastrof hinns fortfarande med…), och vi kan bokföra en frostknäpp i april och en något svalare och mer nederbördsrik försäsong jämfört med snittet de senaste åren. Frosten tog det mesta av de vita druvorna och regnen har medfört att mildiou fått fäste i regionen, låt vara att Rabiega klarat sig bra.
Där vi står just nu, 1 september, har vi kört in vad som kan bli riktigt bra rosévin och vi ligger i startgroparna för det röda (vitt blir det inget). Utmaningen i skrivande stund är att vi förefaller ha nått rätt mognadsgrad på vår grenache och vår syrah – detta ska förhoppningsvis bara bekräftas av labbets analyser av druvorna imorgon – samtidigt som väderprognoserna skräms med åskoväder och omfattande regn de kommande dagarna.
I ett sådant här läge kan man välja avvakta och vänta in analyserna eller bara lägga till ett par dagars mognad därför att magkänslan vill det. Eller så skördar man.
Kommer de där regnen lär mjöldaggen få vatten på sin kvarn och därmed ta ny fart och, något som det var länge sedan vi på allvar drabbades av härnere, vi kan få en rejäl omgång gråröta – detta är något som kan hända år då vi tidigare haft regn och fukt samtidigt som vi när vi nått full mognad på druvorna råkar ut för rejäla regn.
Beslutet som, efter en hel del vånda, fattats här idag är att ge järnet imorgon, måndag, och köra in så mycket vi kan av de förhoppningsvis mogna druvorna de närmaste dagarna; får vi inte in vår grenache och syrah före regnen finns det stor risk för att de här druvorna, majoriteten på gården, bara kommer duga till i bästa fall ordinärt rosévin.
På krogen
”Så! Då har vi en läckert myntabräserad pumpasoppa på ekologiska pumpor från bonden Evert och mynta från den sydvända sluttningen i Signe Janssons orörda trädgård och till det har vi lite härlig sisu från vår finska kock Juha och en smaskig liten jungfruröra på biodynamisk grönkål från Buster Nilsson som fått dra i en ofiltrerad marinad två dygn, ja grönkålen, inte Buster Nilsson, hehe, fridfullt infångad vaktel från det lokala jaktlaget och lite härlig… förlåt? Hallå? Hm, chefen! Hallå, chefen!!”
”Ja? Vad händer?”
”Den här gästen bara somnade mitt i min beskrivning av maten!”
”Märkligt! Vad sa du då?”
”Så! Då har vi en läckert myntabräserad pumpasoppa på ekologiska pumpor från bonden Evert och mynta från den sydvända sluttningen i Signe Janssons orörda trädgård och till det har vi lite härlig sisu från vår finska kock Juha och en smaskig liten jungfruröra på biodynamisk grönkål från Buster Nilsson som fått dra i en ofiltrerad marinad två dygn, ja grönkålen, inte Buster Nilsson, hehe, fridfullt infångad vaktel från det lokala jaktlaget och lite härlig… hm, chefen? Chefen?!”
Förbud mot chokladöverdragen ananassplit
Den en gång i tiden så stolta och med just tiden småningom legendariska ananasspliten har fått en revival och i motsats till vad en i förstone kan få för sig är det inget kärt återseende ity den lömske glassfabrikanten som tagit sig för att lyfta fram ananasspliten från dess undanträngda hörn i de legendariska och sorgligt avsomnade och djupt saknade glasspinnarnas hall of fame har fått för sig att hen har rätt, att hen kan är en annan sak men att tro sig ha rätt, att doppa ananasspliten i choklad vilket lett till att ananasspliten i sin återuppståndna 2.0-version har en skammens chokladdopp över 25 procent av sin yta och som om inte det var nog har den lömske glassfabrikanten även tagit sig för att minska mängden färgämne i ananashöljet varför det nyss nämnda skimrar som en blekgul och dassig dager istället för att explodera i en knallgul fägring så stark att den kan få karnevalståget i Rio att för en stund stanna upp och flämtande hämta andan innan det åter sätter sig i böljande procession och det måste vän av ordning sätta p för! Här tarvas inget annat än ett omedelbart förbud mot chokladöverdragen ananasplit samt ett förbud mot blekfisiga ananashöljen på glass i allmänhet och ananassplit i synnerhet! Stopp min kropp, säger ananasspliten och vi med den!