Gaillac

Just hemkommer från en utflykt till Gaillac, där jag sedan några år är rådgivare till Domaine de Canto Perlic. Gården ägs sedan tio år av det svenska paret Ursula och Sune Sloge från Uppsala, eller numer rättare sagt från Gaillac. De har lagt ner mycket möda på sin gård och sitt vin, som blir allt bättre.

För min del är det kul att vara en om än liten så i alla fall del i projektet. Flera av druvorna i Gaillac var nya bekantskaper för mig som vinmakare när vi började samarbeta för några år sedan. Mest spännande är den svårtyglade Braucol (eller Fer) och den fortfarande för mig lite mystiska Mauzac. Årgången 2008 i Gaillac var inte den lättaste, men rödvinerna från Canto Perlic känns ändå som de bästa som någonsin gjorts på gården.

Lill-Babs och Lennart Hyland

Färjan Helsingör – Helsingborg, i baren (eller vad det ska kallas): en tavla med gamla filmstjärnor; Lill – Babs i bikini (vad snygg hon var), James Stewart i Stetson (tack Clint Eastwood och Sergio Leone för att ni gjorde slut på b-cowbojsen Stewart, Ford och Wayne), Owe Thörnqvist i rockpose (allvarligt?), en riktigt ung Paul McCartny i Beatles (med en Hoefner i famnen), Lennart Hyland i gubbhatt (hur många Lennart Hyland – dubbletter behövdes för att få byta till sig en Lill-Babs eller en Paul McCartny?).

Ny lag minskar bekämpningsmedel i Frankrike

Även om grundtanken förhoppningsvis alltid är god, kan en ny lag vara på gott och ont.

En ny, god lag för året är att bönderna i Frankrike från och med nu måste besiktiga sina maskiner och det är inte traktorerna vi talar om. Det som sätts under luppen är övrig maskinpark, i första hand redskapen som används för växtskyddsbehandlingen. Året en maskin fyller fem år ska den besiktigas. Därefter ska den kontrolleras på nytt minst vart femte år. Godkänns reskapet inte, måste det repareras inom fyra månader. Annars blir det körförbud.

Fram till nu har det varit ett problem att så många använder ineffektiva sprutor o d och att man därmed öser ut mer bekämpningsmedel än nödvändigt.

Adrian Newey och Red Bull

Det är väl högst sannolikt att en bråkdel av det fåtal som läser den här bloggen bryr sig om racing, men nu är det så att jag gör det och jag måste bara få ge utlopp för min tillfredsställelse över att Sebastian Vettel och Red Bull vann i Kina. Därtill en dubbel för Red Bull. Hur är det möjligt att det här stallet, som kör med Renault – motorer kan vara så bra (Renault – bilarna hamnade längre ner i resultatlistan)?

Till att börja med har stallet ett par riktigt bra förare, särskilt, förstås, Vettel, men de har ju även gamle chefsmeken från McLaren i sitt stall numer, den oförliknelige Adrian Newey. Klart de blir vassa då. Ungefär som Brawn GP, som leds av mästerstrategen Ross Brawn från Ferrari och tidigare Benetton (vann VM där också…). Det är alltid stort hallå kring förarna, men sitter en bra förare i ett stall med bra ingenjörer och bra taktiker, som Ferrari under epoken Schumacher – Todt – Brawn eller McLaren under epoken Häkkinnen – Denis – Newey så blir de oslagbara när bitarna faller på plats.

Skälet till att en förare som Ayrton Senna väger så tungt i F1-historien är att han tog pole och vann GP:n även när han satt i usla bilar och dåligt fungerande stall. Oerhört imponerande. Vakna fantaster noterade f ö även de utmärkta insatserna av Sutil (trots att han till sist körde av) och Brumei i Kina (i en Toro Rosso, men i en sådan vann faktiskt Vettel ett GP förra året).

Triton Sund

När jag åkte till Paris för att se Triton Sund tvåla till fransmännen i januari i år så gick det inte så bra. Desto mer imponerande var den här fantastiska hästen när han idag vann Olympiatravet på nytt världsrekord över distansen, 1,11,1. Strålande.

På tal om prix d´Amerique var vinnaren Meulnes de Corta mycket bra och väl värd den segern efter en karriär kantad av skador. Roligast att se i Paris i januari var dock nya stjärnan Ready Cash, oerhört imponerande, finns på you tube för övrigt.

Mazuela de la Quinta Cruz och Miguel Merino

Sommaren 1988 skickades jag runt för att lära mig göra vin, jag hade ett år på mig för att ta över vinmakandet på Domaine Rabiega som jag då just blivit chef för (och där jag blev kvar till 2005). Bland många andra träffade jag då Miguel Merino. Han visade mig bl a den då nya forskningstationen för vin i Navarra, men viktigare var att han gav mig VIP-behandling på ferian i Pamplona . Klart vi blev vänner.

Några år senare började Miguel sakta bygga upp sin egen bodega i Briones, mellan Logrono och Haro, alldeles intill där man senare byggt det stora vinmuseet (väl värt inte bara ett besök utan också en avstickare) och när jag började på heltid som vinmakarkonsult 2005 började vi spåna kring ett joint venture. För mig var det självklart att vi skulle försöka oss på att göra en bra Mazuelo i Rioja. Dels därför att ingen direkt försökt på allvar, dels därför att jag är stormförtjust i Mazuelo/Carignan och har arbetat så pass mycket med den genom åren (tex Château d´Esclans Carbase som var 100 % Carignan).

Sagt och gjort. Årgången 2005 gick åt skogen (samma sak hände f ö med första årgången av Carbase, 1995…); det hade aldrig hänt med en Cab – vinvärldens Volvo-druva (för att nu ingen ska missförstå: jag tycker Volvo är helt ok och avser här bilarnas driftsäkerhet).
Årgången 2006 gick det desto bättre. Vi tar druvorna till det här vinet från en vingård som heter Quinta Cruz, femte korset, för den ligger vid det femte korset längs en pilgrimsväg och heter så sedan urminnes tider. Lika länge (kanske en liten överdrift) har Pedro, hans far och farfar ägt marken. Pedro, som nu är 80, minns när farfar planterade stockarna vi nu använder för vårt vin, och han sköter allt precis som farfar gjorde. Jag var väl något fundersam kring huruvida han skulle låta oss göra en liten vendange vert (klippa bort druvor före skörden), men han tog det. Faktum är att han bjöd hem oss på korv och hans eget hemgjorda vin den dagen och även om vinet hade sina begränsningar så var korven kanon.

Och i övrigt, tja, inga hemligheter. Det är som alltid druvorna som gör vinet. Produktionen 2006 blev liten, det blev bara cirka 1500 buteljer sedan Miguel och jag underkänt flera av de fat vi testade för vinet. Miguel ville också göra en liten kvantitet ifall vinet skulle floppa, ”Mazuelo från Rioja…?”. Men nej, någon flopp blev det inte. Faktum är att jag aldrig haft så omedelbara framgångar med ett lite dyrare vin som (Miguel och) jag haft med Mazuelo de la Quinta cruz. Bara någon månad efter att vinet släppts till försäljning gav Sobremesa det 94 poäng. Något som placerar vinet på Topp 20 i Spanien under 2008. När vi nyligen släppte årgång nummer 2, alltså 2007, blev det på stört ”Red wine of the month” i Decanter (Steven Spurrier) . Och så vidare.

Varför utsätter jag nu de eventuella läsare som jag kan ha på den här nya bloggen för denna långa drapa? Ja, främst därför att den blev mycket längre än jag tänkt (och jag tänker inte döda några darlings), för det jag tänkte skriva var att jag nu sätter mig i bilen och kör till flygplatsen. Om några timmar är jag i Rioja och där ska Miguel och jag välja ut faten för 2008 Mazuelo de la Quinta Cruz.

PS Är någon intresserad av att prova årgång 2006 av vinet, fanns det häromdagen enligt SB:s hemsida 10 buteljer kvar på Hansacompagniet i Malmö och en eller två flaskor på någon av butikerna i Stockholm, Regeringsgatan kanske.

Världsproduktionen av vin – senaste nytt från OIV

Det damp ner ett pressmeddelande från OIV (Office Internationale de la Vigne et du Vin, eller International Organisation of Vine and Wine, som anglosaxarna vill uttyda OIV). OIV är alltså en världsomspännande organisation för vinodling och – tillverkning. Inte bara tillverkande länder deltar, även Sverige är representerat. Under några år på 1990-talet, när Sverige precis gått med, var jag en av landets representanter. Kul erfarenhet. Mycket tjafs mellan anglosaxiska och latinska akademiker som spände musklerna så till den milda grad att somligt gick i stå (inget ont om dessa annars mycket dugliga professorer och vetenskapsmän och – kvinnor; det är bara det att de skulle bli mer effektiva om de släppte lite på prestigen). Dock kan man lita på OIV:s statistik och så här såg produktion och konsumtion ut 2008 enligt rykande färska siffror:

Inom EU minskar både vinarealen och konsumtionen. Det är framförallt Frankrike som drar upp vinstockar och nedgången i konsumtionen menar man beror på den ekonomiska nedgång världen befinner sig i. Hm, det låter som en typisk ”huvudet-i-sanden”-passus som t ex fransmännen absolut ville ha med i pressutskicket, därför att på nästa rad konstaterar man att, visst, nedgången beror förstås också på (den snart 50-åriga) trenden att konsumenterna i de stora, traditionella produktionsländerna dricker allt mindre vin (i takt med att man får bättre kranvatten, att det inte längre är ok att dricka alkohol och köra bil, att folk tänker sig för lite mer, att…).

Som lök på laxen, får man väl säga, kommer så i nästa stycke fakta från USA, landet som väl mer än något annat drabbades av krisen under 2008; här har konsumtionen ökat ! För första gången passerar den gigantiska och stadigt växande vinmarknaden i USA Italien.

Sanningen är väl den, att konsumtionen utvecklats åt det ena eller andra hållet oavsett krisen i länder där det redan finns starka trender och att en viss nedgång kunnat skönjas på somliga marknader där krisen definitivt får ett direkt genomslag på konsumtionen, t ex under de senaste tio åren nytillkomna ”vinländer”.

Så till 2008 års vinnare och förlorare i Export – ligan: Vinnaren är, igen, Italien, som trots en liten minskning behåller täten med inte mindre än 19 % av världshandeln. Närmast följer Spanien, som exporterade 16,5 miljoner hektoliter. Förlorare är enligt OIV annars främst Australien och Frankrike. Vinnare är däremot också ”the group of six new exporter countries (Southern hemisphere and the United States)”, som tillsammans ökade med 1,5 % och som nu svarar för 30 % av den totala världshandeln.

Så avslutar OIV med en ganska kul information för oss nördar: den här ”världshandeln”, alltså vin som konsumeras utanför produktionslandet, svarar idag för 37 % av den totala vinkonsumtionen. Det kanske inte låter mycket, men betänkt då att världshandeln var så liten som 18 % av den totala konsumtionen så sent som i början av 1980-talet.